Multispektral avbildning

I dagligt tal pratar vi om färgbilder.  Vi går runt med våra kameror och en del av oss jobbar mycket hårt med att få kameran att avbilda verkligheten så som vi ser den.  Vad vi i själva verket sysslar med då utan att vara medvetna om det är en ytterst begränsad form av multispektral avbildning.  Vi använder färgpixlar som är känsliga för rött ljus (ca 630 nm) grönt (ca 560 nm) och blått (ca 470 nm). 

De flesta däggdjur har ögon som bara ser blått och grönt, och det är därför lite lustigt när man viftar med ett rött skynke framför en tjur vid tjurfäktningar, för den ser inte skynket som rött utan en slags mörkgrönt.  Primater har däremot levt så pass mycket på frukt att det tidvis varit livsavgörande att se när den är mogen.  Det finns i tropikerna frukter som är fulla av garvsyror när de är omogna.  Därför har just primaterna utvecklat förmågan att se rött.

Insekter ser  ultraviolett ( kortare våglängd än 400 nm).  Detta har de fått i samverkan med växter som vill få sin pollination ombesörjd.  Växterna vill skylta bara för insekten men inte för t ex nötkreatur.

Ögats känslighet för grönt är inte distinkt kring 560 nm utan flyter ut en bit åt både det blåa och röda hållet.  Det är samma sak för det röda och det blå, och det är därför det fungerar att blanda färger.  Fotograferar vi ett föremål som är orange så ser det ut som orange för ögat när vi ser det på skärmen.  Men skulle vi sen ta en bild av ett organge mänster med en kamera som är känslig för 600 nm med max 10nm avvikelse åt vardera hållet, så tycker vi ju att det borde synas men det gör det inte.  Bilden blir då svart för det som är på skärmen är inte det ursprungliga orange utan en blandning av blått och grönt som ögat ser som orange trots att det inte är det. 

Det finns massor att se i andra våglängdsområden. Det vet astronomer som gör bilder av universum i alla elektromagnetiska våglängder från kilometerlånga radiovågor till gammastrålning på 1/1 000 000 000 000 000 meter.

Även inom medicinen använder man avancerad teknik.  Det finns en intesiv forskningsverksamhet som pågår för att med sådan teknik kunna detektera hudcancer, malignt melanom, och tanken är kanske då också att kirurgen som opererar patienten ska kunna se exakt hur mycket hud som behöver opereras bort.  

Ställ gärna frågor om ni undar över något i sammanhanget.  Om jag inte kan svaret själv så vet jag flera personer som jag kan fråga inom ett par dagar.