Att sålla agnarna från vetet ?
Nu när nikon och Canon kommit med sina nya värstingmodeller så är det bara att vänta att det nästan enbart är bildfiler från dessa som kommer att vara aktuella om man vill ha dem publicerade någonstans.
Att vara fotograf idag innebär framför allt att man har resurser att investera i det senaste och dyraste. Faktum är att ska man verkligen hänga med ska man skaffa utrustning som är dyrare än de flesta bilar som finns till försäljning. Bara kamerahusen liger kring 150 000 och sen ska man ha de värsta gluggarna till dessa också vilka går på minst detsamma.
Och som om inte detta är nog ska man _köpa_ sig plats i ett gömsle för åtskilliga tusenlappar ifall man håller på med naturfoto. Vad som krävs för att plåta konserter har jag inte en susning om, det verkar vara en liten hemlighet.
Ska man bli publicerad ska man dessutom bildbehandla med det dyraste redskapet och betalat minst lika mycket för att gå en specialgjord kurs för att kunna hantera det.
Det håller på att bli en grej enbart för höginkomsttagare i den övre tondelen av alla inkomster....
Samtidigt vräker man ut en massa kameror som liknar de kameror som är dom som gäller. De som upphandlar bilder betraktar dessa föraktfullt som leksaker. Att ha ett budskap i bilderna har inget med det intressanta att göra. Det viktiga är att man producerar bilder i en viss stil som inte kan göras med "billig skit"
Finkornig film 24x36 motsvarar ungefär 15 megapixel, Finkorning 6x4,5 motsvarar hyfsat 24 megapixel. Dehövs det verkligen så mycket?
Foto är på väg att bli materialsporten nummer ett :)
-affe
/Gunnar
//Chasid
Vad bakgrundsbruset i en bild beträffar stör det iallafall inte mig. Det försvinner allt mer med ögats avstånd till bilden.
Skärpan är föralldel viktig där man vill att den skall vara. Skärpan är bildens klangbotten (ett amatöryttrande från en som vet mycket lite om musik ;=) )
Vissa bilder som fått priser och som är tekniskt fulländade med starka klara färger och skärpa påminner inte så lite om Hötorgskonst.
När jag köpte en kamera stod jag i valet o kvalet att köpa en systemkamera eller en Canon SX1.
Den senare segrade. Jag har alltså en kamera där optiken går från vidvinkel till 560 mm brännvidd.
Jag skulle aldrig ha råd att köpa ett 560 mm tele och inte heller orka släpa en sådan utrustning med mig.
Kanske skärpan är taskigare än med en Leicas summicron objektiv men det finns program där denna kan förbättras om det skulle visa sig nödvändigt.
Men föralldel. Jag är "prylbög" det måste jag erkänna, så hade jag haft råd att skaffa mig en Hasselblad med full utrustning och en stadsjeep att transportera det med hade jag nog gjort det Inte så att jag för en sekund inbillar mig att jag skulle bli en bra fotograf p.g.a. det...men e man prylgalen så e man :=D
De dyra kameror som tillverkats på 00-talet har en del detaljer som gör att de relativt snart faller ur användning i alla fall. T ex är batteriet ofta mycket speciellt. När det inte tar laddning mer ökar risken hela tiden att det inte går att skaffa ett nytt som passar.
Resursslösande är vad jag anser det är