Backsippan och lunden

Mer från förra veckan. Bättre väder senaste dagarna, men fortfarande full vinterklädsel om morgonen när jag går ut en sväng.

Startar ute på fria betesfälten bland taggbuskar, stenar och blommor, en fin plats där backsippan växer.Det gällde att ta bilderna i lä eller med väldigt kort slutartid; vinden skakade blomstackarna så de såg suddiga ut.Lite snett motljus är ofta tacksamt.En del stod ensammaandra tillsammans.Men inne i skogsdungen, lunden som korna sköter, där var det stilla. Lite sång av bofink och rödhakeoch en plats att stå och drömma, så var det.Marken såg oberört vacker utmedan vinden fick trädkronorna att rassla.

Nära butiken

Så åkte jag med en bil igår som skulle till en butik i en avfolkningsbygd, för jag visste att 150 meter från butiken fanns en skogsdunge jag ville undersöka lite närmare. En liten dunge, men fin. Där fann jag som förväntat den vackra Anemone Nemorosa, en sann skönhet, och alla hennes vänner. Det vackert klingande namnet försökte jag översätta, tror Nemorosa betyder tjock! Låter förolämpande i våra dagar. Hon brukar öppna sig mot den livgivande solen, men den ville inte visa sig igår. Men hon var fin ändå.

Här är den lilla lilla skogsdungen i den lilla lilla byn där den lilla lilla ån flyter fram.Hon trivs nära vatten.    Anemone Ranunculoides låter inte lika behagligt, men är vacker ändå. Såg vårlöken också, men den kom inte på bild.Denna vet jag inte vad det är, men den såg så fin ut.Denna växt kan jag inte heller namnet på, någon som vet?Här har en återvinnare gjort ett fint mönster.På andra sidan skogsdungen fanns en åker, där denna skylt stod. Förmodligen uppsatt av någon befogad anledning. Skyltar som denna får mig att fundera på mänskligheten.

En skogsdunge

Jag tog lite bilder på skogsdungen blåsipporna växte i, inte för att det är något nytt i bildväg, utan för att visa hur det kan se ut i en skogsdunge jag brukar gå i. Det är ju en viss skillnad för er som bor i norr, tänkte på er. 

Dungen ligger nära havet, som är mycket långgrunt och stenigt. Sten och sand. Det är Tosteberga hamn i bakgrunden.Bland stenarna på väg mot dungen sprang harar pilsnabbt, stora våryran har startat. Men boxningen har jag inte sett ännu i år.Här är lunden. Nu kommer det blommor hela våren och försommaren. De bara väntar på sin tur. Normalt är det korna som går här, de har sina stigar.Så här tycker jag om att stå och se, kan inte bli riktigt mätt på det. Runtom hörs lite brus från vind och hav, fågeldrillar far klara och rena genom luften.Det får växa precis som det vill.Alltid spännande att gå och spana.Lavar finns det gott om här, vet inte om det är slånlav eller mjölig brosklav, men det tyder på ren luft.

Blåsippor på parad

Åkte ut till en liten skog, mest hassel i den skogen, men ändå. Nära havet. Iskall vind när jag kom dit, sol och svett när jag åkte efter 2 timmar. Letade efter blåsippor som först var svårfunna, men när jag väl funnit dem och solvärmen steg, ja då fanns de runtomkring.

16 Mars

Mest trädgårdspyssel idag, men följde med frun på förmiddagen när hon skulle handla i andra ändan av staden. Där tog jag mig just utanför stadens kant, och vad fick jag se?

Jo, Öresundståget var på ingående. Sen vände jag mig 30 grader till vänster.Längs med ån fanns sumpskogen, väldigt tät. Gillas av småfåglar. När jag vände mig helt om landade gässen. Sedan vände jag mig mot sumpskogen igen, i kanten till vänster om den, vid parkeringen, verkade fåglar samlas. Varför? Naturligtvis går jag och kikar där en smal gång huggits upp i skogen, och därinne står en foderautomat, det förklarar en del. Så jag gick till vänster om träden och fick se stjärtmesar, men de ville inte se mig. De här figurerna poserade villigt. Men alla fåglar verkade skygga idag, t.o.m. vråkarna som nyss svävat över mig.Så då gick jag till höger, och där var domherren minsann, lyste röd och grann lång väg. Domfrun däremot var mer diskret.Hon mumsade knoppar, härligt fulla med näring och vitaminer. Sedan till bilen, dags att åka hem. På parkeringen en väldigt vanlig situation i detta land. Något som kan göra livet svårt och resor omöjliga för fler människor än ni kan tro. Inte mig just idag, jag hade skogen för mig själv, men ändå.