Trädgårdsmakro eller Mr Bumblebee visiting miss September Charm

Ibland känns trädgården som en outsinlig källa att ösa ur, rent bildmässigt. Detaljer än här, än där. Ljus, färger. Men ljuden från fåglar hörs ju inte på bilderna. Och inte känns den varma känslan från solen. Eller det mjuka gräset under bara fötter. Inga strumpor här så länge det inte hänger istappar i tårna. 

Jag måste erkänna, att jag tagit förskräckligt många bilder på humlor. I denna omgång, och en eller 2 till, blir det en myckenhet av humlor. Kanske fånigt, men jag kunde inte låta bli.

På grekisk vädd, tror jag blomman heter. Den sprider sig villigt. Lite blåaktigt ögaHumlor startar med en attans hastighet, och kan sitta på blomman från 1/10 sekund till 3 minuter kanske. Så det gäller att stå blickstill i en obekväm position, och ha en väldig tur när de lyfter. Närmar sig under ifrån Om en humla blev rakad, skulle den nog se rätt mager utMed snabeln bereddännu närmare. Lagt den på 500px också, där jag gett bilden namnet "Mr Bumblebee visiting miss September Charm" Blomsterflugan försöker likna en getingOch här är en getingsom pollinerar hallonen hemma. Annars gillar jag inte getingar alls, de är extremt farliga på fel plats vid fel tidpunkt. Men i år har de varit väldigt få. 

Monokroma naturbilder 4/4 Humlor 2 av 2

Jag kommer nog att göra svartvitt lite annorlunda efter det här, pröva andra vägar. Har en lång rad färgbilder på lager. T.ex. humlor.

Monokroma naturbilder 3/4 - humlor 1 av 2

Humlor har jag väldigt mycket bilder av, det kan bero på att det är så avkopplande att bara gå några meter utanför dörren och ta bilder på det som intresserar mig, att stå där och se, lyssna, känna och fundera. 

Detta är ju någon slags föreställande fotografering i svartvitt, och helst skall det ju vara BÅDE föreställande OCH konstnärligt. Men det är ju inte så himla lätt att få till. 

Här kommer 7 humlor (eller är det samma? de var inte så många ) på raken.

Nya svartvitförsök

Jaha, då har jag en ny feberepisod, men inte värre än jag kan fixa lite bilder inne. Och ligga en stund i hängmattan ute, den är uppspänd mellan två mullbärsträd och digert lövverk ovanför. Trädgården är en välsignelse. Känns det ledsamt kan jag gå ut och ta en bild, sen är det bättre. Och att jag fann Fotosidan betyder mycket. Nog gnällt, jag har det bra.

Har gjort i ordning en ny bildhög, och tog mig tid att göra om en del i svartvitt. Det är alltid spännande, utgången är aldrig given. 

Den första bilden är en gråskala. Den dök överraskande upp när jag plockade bilder ur mobilen. Måste ha tagit en bild samtidigt som jag slog igen locket. Men jag gillade den. Nästa är en kort skur solregn. På något sätt alltid lite spännande med regnfoto, något som lätt glöms bortTriftTistelVallmon blev jag nöjd medOch liljan, också i solregn med följande kraftiga färger och ljusblänkSedan kommer frågan: Vilken variant blev bäst, vilken skall jag ta med? Ja, ibland vet jag inte. Bläddrar fram - tillbaka - fram - tillbaka. Men blir inte klokare. Den här under är ganska mjuk, som jag ville. Men inte direkt spännande.Nästa variant framhäver rosen tydligare, men väl mycket kanskeHär två vallmovarianter. Den första mer tydlig, beskrivandeden andra med mer ljus, känsla. Ja vad tycker Ni? 

Lite växter och insekter runt huset, samt funderingar hit och dit.

Som sagt, bilderna ligger två veckor bak i tiden. 

Det har varit ett annorlunda år i trädgården, ja runt byn också. Det mest utmärkande är nog att insekterna har varit oerhört få jämfört med de sista 30 åren minst. Just nu ute idag såg jag ingen alls under några rundor. Normalt sett i Augusti finns det mängder med spindlar, bin, o.s.v. Det jag haft mest av är svartmyror, humlor och några kålfjärilar. Men inga mängder inte. Nu ligger sommaräpplena på marken, och de sötaste plommonen på gräsmattan. Vanliga år slåss stararna vilt bland äpplena. Nu - inte en stare. Bland plommonen har det kommit många färggranna fjärilar, mängder av vispor, och andra gäster. Nu - ingenting, absolut inget. Inte en enda bladlus i träden ser jag. Är det inte märkligt?

Sedan har jag en undran om moderna kameror och objektiv. Fint glas, metall, snyggt att se på. Men elektroniken? Krånglar den är man hjälplös. Det är trevligt med snabbhet och automatik, men hur länge håller det? Kanske har jag haft otur, men min EOS 12oo fick hjärnsläpp efter 12500 exponeringar, och kunde inte fokusera. Canonverkstaden omprogrammerade och vips! - som ny. Som en modern bil. Min 7D mkII fick också förvirring för ett par dagar sedan. Gick till på samma sätt: Lägger ifrån mig en perfekt kamera på kvällen och tar upp en icke fungerande på morgonen. Min 7D tog fina bilder, men i sökaren var det mörkt, som ett kraftigt NDfilter. Tog lite bilder med 10mm optik, då går det ju fint att sikta ungefär. Jag tog bort batteriet, satte i det. Återställde alla inställningar. Glodde in i kamerahuset. Inget hjälpte. Ett dygn senare fungerade allt som vanligt igen, när jag tog upp den på morgonen. Vad som hänt har jag ingen aning om. 

Nog med gnäll, jag har det ju bra. Här kommer bilderna.

Först den trogna humlan allt i naturligt ljus  pollenkorn flygerKålfjärilen på fjärilsbusken, som knappt haft några fjärilsbesökEn aprikos mogen, som ett riktigt stort plommon. Solmogen och god på ett sätt som inte går att jämföra med det de saluför på torget, och kallas aprikoserMin godaste aprikossort, större än många persikor. Knall orange i köttet, vilket är som aromatiskt mjukt smör. Höstanemonen Bolltistel, innan den blir blåDen gula aklejanOch bollhortentian, trivs hemmaDagliljorna, en favorit att inspektera och se på En del har väldigt kraftig färg