Stefans bilder
Ner till sjön
Ännu en gång ner till sjön, den lockar, händer alltid något, eller åtminstone något att se på. Upp på cykeln med axelremsväskan hängande så kameran är i något sålunda beredskap.
Vid båtplatsen silade det starka ljuset från sjön genom buskarna, vackert nog att betrakta en stund. En båt för grunda sjöar. Intill levde gässen sitt liv. De tog sina rundor. Under ett fallet träd fann jag en egen liten värld. I närheten går det en spång genom skogen ljuset silade ned gjorde fina mönster att se på. Sen var det dags att cykla hem.
I går vid sjön såg jag gäss, gäss och gäss.
Välsignad vare den eldrivna cykeln, kom ner till sjön i går och spanade en stund, först till båtplatsen där en kvarglömd sångare pep ynkligt i buskarna, sedan vände jag hemåt och tog några bilder på vägen. Har förresten behandlat bilderna i Polarr, testar andra program ibland, här blev jag ganska nöjd och priset - 160 kr på livstid - klagar jag inte på. I Adobe prenumerationen använder jag knappt en bråkdel av finesserna, och har börjat undra varför jag inta skall avsluta prenumerationen när perioden går ut.
Båtplatsen ja, här ligger minnen efter sjöns siste insjöfiskare, han bor i byn ännu. Långt bort vid sjökanten fanns gässen, så jag fick sträcka ut objektivet så långt det gick för att nå ända dit, just då var det mulet, men sen kom solen tillbaka. Både disigt och soligt, fint att stå och se på stora mängder gäss fanns det, en hel del vitkindade det var en blandad skara det kom nya flockar som landade medan andra ville flytta lite på sig.
Men blev det någon retrokänsla då?
Tog det billiga kinesiska objektivet ( 150 kr nytt) och satte det på Panasonic GX1 huset (350 begagnat), satte kameran på monokrom inställning, detta för att se om det blev någon s.k. retrokänsla i bilderna, kanske är jag lite hipster, min svärson påstår att jag är en hipster. I vart fall blev det inte mycket utflykt, dagisviruset härjar i kroppen min med feber, rinnande kran och ont. Nåväl, det blev det den vanliga överraskningen i Lightroom - bilden är tagen med monokrom inställning i kameran, den visades i färg i Lightroom, jag hade glömt det, men det är ju lätt ordnat. Tog de första bilderna i går.
Här är det drömmar på en hylla, de kastas inte, säljs inte, kanske en dag.... Sedan fick Ingrid-Marie ställa upp som modell, ett äpple med behaglig röd färg. Det blev grillade revben, somnade tidigt och sov i 12 timmar. En minipromenad i dag, regn och svårt att ställa in skärpan och hålla paraplyet samtidigt. Hus fick bli motivet. Regnljus, vinjetteringseffekten kommer automatiskt med liten bländaröppning Här smög sig en färgbild in, leksaksobjektivet kan faktiskt prestera lite ibland, ville visa det. Och att regnljus och växtlighet gifter sig fint. Monokromt Till sist brödrosten, 1/10 sekund utan någon som helst bildstabilisering, förvånansvärt lite oskärpa för att vara mig.
En strandpromenad
Åkte i går till Åhus med hopp om att se fåglar vid stranden. Kom inte iväg förrän upp mot dagen, bättre ljus men mindre chans till fågel. Väl där var det väldigt tomt, några skygga småfåglar, och en liten flock sällsynt skygga ankor. Men en levande varelse dök upp, en dam med en kikare över axeln, och en om halsen; den arten är lätt att bestämma: fågelskådare. Hon var väldigt trevlig, duktig på optik och fåglar. För övrigt har jag lyckats sälja hela Canonutrustningen nu, endast Lowepro ryggsäcken kvar (bra att ha ändå), och Raynoxen (trivs utmärkt med Canon men inte med Panasonic).
Möttes av ljuset, glittrande starkt, bara det gör att allt känns bättre. Strandråg, sand och sol - det känns fint, varmt inombords. En liten fin bukt att se på. Och såg jag nedåt såg jag inte bara sand, där fanns mönster att fundera på. T.ex. dessa böljande kullar och ett litet träd. Som kan tolkas så här, som nattbild, halvt himmelsk, halvt jordisk. Men åter till verkligheten, det här med att solen bryts av vattnet och bildar mönster över sandbottnens mönster, oj vad jag gillar det. Framkallat så här så ser det annorlunda ut. En yta med både en invecklad levande form och ett mönster som ständigt förändras i denna form. Det ser invecklat ut - ja, närmast som kaos, och kaos har ju högt informationsinnehåll, men inte en struktur som är lätt att tolka. En del får lite panik av kaos, kan stänga av, medan andra äntligen får utnyttja sin kapacitet och ett lugnt analyserande leder till resultat och beslut. Bilden får mig också att tänka på topologi, en intressant gren av matematiken, där bl.a. Roger Penrose gjort fina insatser. Även de som gjorde mosaikmönstren eller golvplattorna under medeltid i moskéer t.ex. måste ha varit intuitivt väldigt duktiga på topologi. Men nu lyfter jag blicken igen, denna utsikt går bra utan funderingar. Några steg inåt land glittrar det betade gräset. Lägger mig på magen och riktar 2X400 mm framåt. Reser mig, och där sitter en fältpiplärka tror jag, det är ganska gott om dem på öppna marker. En ungfågel skulle jag tro, den var inte så snabb iväg, bilden är ganska beskuren ändå. Ner mot stranden igen, kråkorna lever gott på små musslor i tången, de mer erfarna vet att fågelintresserade inte är så farliga människor. Lade lite varmare ton i bilden, det ville bli blåstick annars. Men inte för nära, då flyger den. Här blev jag väldigt nöjd, för GX80:n prickade in kråkan trots rörig bakgrund. Denna lilla blomma stod ensam, en karaktärsblomma på badstranden, den får säga adjö.
Testbilder
Så testar jag igen med lite m 4/3 bilder, jag är ju nyfiken och tycker systemet ser bra ut på papperet. Denna gång har jag använt ett Panasonic 45-200 objektiv på min testinköpta GX1. Nöjd blev jag, och tänker fortsätta försöka med m 4/3, så får vi se hur det går. F.ö. fortsätter feber, antibiotika och så, har ingen nämnvärd ork att engagera mig i Fotosidan just nu, kolla bloggar och sådant. Kanske bättre i morgon?
Fjärilar är tacksamma, Panasonicsensorn verkar ha ganska välmättade färger. Lite beskurna är bilderna. Denna är mer beskuren, det fungerade ganska bra. Ett försök att isolera bakgrunden, gick hyfsat. Här gick det riktigt bra att isolera. Sedan den riktigt knepiga delen - fågelfoto. Denna ungen satte sig framför mig, lite beskuret, men jag är nöjd. Smygbild på folk? Jodå, hon blev riktigt fin så här, sitter på trappen och läser i solen. Som ett sista experiment den eftermiddagen, så satte jag på Raynoxlinsen. Startade med 45mm brännvidd, blomman är nog 15mm och f 4,5. Inte dumt alls. Sedan blev det mer vågat, valde ut ett litet spikhuvud (dyckert 2-3 mm) och försökte ta med 200mm brännvidd f10 och 1/400 sekund med Raynox på. Helt omöjligt på fri hand visade det sig, fick ta stadigt stöd med både kropp och händer, skärpedjupet blev häpnadsväckande kort. Minsta darrning eller kroppsrörelse fick kameran ur skärpeplanet.