Återvinning

Jag fick en negativscanner för en vecka sedan, och fann till min glädje 9 rullar svartvitfilm, tagna för ungefär 35 år sedan. Har hunnit med 6 rullar så här långt. Skickar bilderna till barn och barnbarn. Känns meningsfullt. Negativen har dammprickar, repor och mängder med tekniska malörer, men vad gör det? Det är intressant att se och minnas. 

Denna scanning är återvinning av mina gamla bilder. Återvinning är verkligen inget nytt, men nödvändigt. Och intressant. Naturligtvis innebär det ju, att mitt andra bildlager glider bak i tiden. Kanske är jag ikapp till våren? Men å andra sidan, att jag kommer ut är mycket viktigare än frågan om varför bildhögen växer. I dag tog jag en promenad med en kamrat, som just haft liten stroke, vi hade på morgonen läst en annan kamrats dödsannons. Så vi njöt av livet och promenaden, av solen och att finnas till, såg bla. havsörn. 

Först några av de återvunna bilderna, från en tid med mindre avancerad teknik, men stor glädje.

   Så några sensommarbin  Och till sist en överbliven spindel som stoppas in här.

Krank&Locke

Rubriken låter som namnet på en ansedd advokatbyrå. Men det blir bilder på harkrank och lockespindel. Jag fortsätter ösa ur eftersommarens stora lager, det var gott om motiv utanför dörren. 

Harkranken, ser på nära håll exotisk ut, främmande. En egenartad konstruktion. De långa benen får upp den ur gräset.Framifrån, lite sländlik.Närmareoch riktigt närgånget. Ytan ser mjuk ut, en del hudliknande skrynkelpartier.Lockespindeln framifrån, saknar några ben.De långa benen gör det lätt att forcera snårskogen av gräs.På en blommaoch behagfullt placerad i ett bladveck med benet elegant över ett bladskaft.

Bilder tagna en dag, natur, inget tema.

Ur lagret, några veckor gamla bilder. Tagna under en dag.

Jag gick utanför huset och fann en före detta ros, och tillika ett blivande nypon. Andra fina ord är därjämte eller ävenledes.Sen såg jag en mygga, de är ovanliga hemmavid, åtminstone detta år med stor torka. Eftersom de är så små, blev bilden inte jätteskarp. Jag avstod skakreducering i bildbehandlingen.Och där, på ett blad, satt en locke, eller lockespindel. Om de är riktiga spindlar, tja, kanske. Benen kan bli tjugo gånger längre än kroppen, och tappas lätt, så de kan fly. Det kan de behöva, för efter en sökning verkar de flesta internetartiklar handla om att ta död på dem. Vad jag kan förstå kan de bara skada människors fantasi. Och mindre insekter, som mygg.Sen satt Amiralen troget på vinbärsbusken.Den här var inte folkskygg minsann. Närmare än så här kommer inte ett 90mm 1:1 objektiv. Snyggt mönster på ögonen, men de är lite håriga. Välvårdat skägg. 70-tals polisonger. Och snabeln inrullad mitt i mustaschen.Ett spindelnät. Där jag gjorde ett utsnitt jag visat innan. Och denna spindeln har visat sig i svartvitt, här är den kraftigt gulnad. Det är husväggens färg. Satt mitt i solen. Så vackert ryggparti. Ett mönster som kan användas som dekoration. Eller i kraftfull symbolik.Sen tog jag bilen till havets närhet, det är en halvmil bort. Där alldeles intill den nyss parkerade bilen, satt en annan korsspindel. Tålamodskrävande att få bild på i havsbrisen, men jag hade stol med mig. Lättade upp med blixten.Sen gick jag några steg mot havet, och fick syn på en fjäril jag inte brukar se. Slog upp det. Så vitt jag kan förstå, är det en tistelfjäril. Se de blå prickarna längst bak på vingarna. I denna vinkel syns inte prickarna, det är samma fjäril några sekunder efter den första bilden. Om det beror på ljusbrytningen i vingarnas yta (det är ju det som gör färgen, inget annat) eller något kameratekniskt, det vet jag inte. Sen gick jag lite till, nära havet var det sankt och vass. Jordstammen är ätlig, rå eller tillagad. Men jag har inte provat. Ännu. Här har solen lättat upp, ingen blixt. Och så, 100 meter från havet, vände jag. På håll stod en häger i våtmarken. För långt håll, närapå. Man kan säga. att bilden fått digital förstärkning för att framstå som skarp.Eftersom hägrar normalt ogillar mitt sällskap, så lyfte den snabbt, när jag lyft kameran. 

Svartvita Silver efex spindlar

Körde några av spindelbilderna genom Silver efex, tänkte ge dem lite mer drama i stället för detaljfokus.

Redo för attackLjusteckningInget en fluga vill seLurar i mörkretMatförpackning. Ofrivillig mumie.

Ett mycket närgånget besök hos en fastboende, korsspindeln.

Sätter spindel i rubriken så den som vill kan hoppa över. 

Har i minst 30 år hemma haft en korsspindel boende just utanför altandörren. Nu kanske det inte är samma spindel, men den ser likadan ut. Den har ett krypin under ett fönsterfoder, trodde den skulle försvinna när jag renoverade fönstret, men jag var försiktig, och till min glädje stannade den. Varje sommar sitter den på samma plats i solen, ett litet sällskap på uteplatsen. I år såg den ovanligt välvuxen ut, tog en bildserie på den. Inställningar samma, f 18, 1/250, ISO 400, blixt om det behövs. I stark sol bara bländare 16-18. 

Först sedd från ena hållet, sitter på ett tomatblad. Vaktar nätet.Sen från andra hållet. Se hur benen fram och bak har små klor som håller i nätets fästtrådar. Känner efter fångad flugas vibrationer. Sen ett porträtt en face så klart. Som ni ser på bladet har jag vänt bilden, den gömmer sig under. Säkrast så i en fågelväns trädgård.Och så snett framifrån. Se hur litet huvudet är i jämförelse med bakkroppen. Huvudet med alla ögon som täcker mer synfält. Benet längst till vänster, klon fäst i bladet, håller lätt den stora kroppen uppåner. 2 leder upp en lite genomskinlig utbuktning, troligen muskel. Den svarta pinnen under mandiblerna är en gåta, kan ju vara skräp. Uppifrån (men egentligen underifrån). Så vacker teckning, sparsamt färgad. Tre andningsrör mynnar på varje sida om mittlinjen på kroppens ovansida. Och ett huvud blixtgenomlyst. Tror det svarta är synnerver som går mot hjärnans bakre delar. Precis som hos oss. Men om spindelns synnerver korsas också, det vet jag inte.