Bilder från sista höstdagen

Tog dessa bilder sista höstdagen innan kylan slog till, var ute med en kamrat på en liten promenad. Denna dag hade jag både sällskap, solljus och några fåglar dök upp. Har nu idag feber igen, hoppas allt blir rätt, det känns lite yrsligt oklart. 

Först kungsfågeln, en riktigt kvick liten rackare. Inte helt ovanlig i skogen, men ganska svår att få bild på. Snabb, rörlig, liten, inne i skuggorna, löven, försvinnande liten. Jag stod på samma ställe en vecka senare, jag vet att de är där ibland. Såg inga fåglar, men behövde kissa. Så det gjorde jag. Då sätter sig en kungsfågel på grenen en meter framför näsan, och där sitter den så länge jag kissar. Fin var den. En nötväcka flyger upp, men ljuset var dåligt i skuggan.Se där! En svarthätta.En lövsångarliknande sångare. Kallar de flesta som ser ut så här för lövsångare, jag vet inte bättre.Benved, ett mindre träd som trivs storligen i trakterna hemomkring. Lite giftig (utvärtes mot skabb), och vacker om hösten. Fåglarna gillar att sprida trädet, fröna måste ha en hög grobarhetsprocent efter vad jag kan se i trädgården. Behöll ett träd på tomten som fåglarna satt, det var vackert, lagom stort, och stod där inget annat träd ville växa. BenvedsbladUnder större träd växer det i buskform. 

De blandade svartvita korten - andra delen av två.

Först ut är denna fågel, en möjlig myrsnäppa, eller? Jag är nog på mer djupt vatten där än fågeln.En av mina favoritstigar, där jag på försommaren tar mina näktergalsbilder.Där är snårigt och sankt, perfekt för näktergalen. Min egen jungel. Men ibland, med tålamod, skicklighet och tur (inte minst!) sitter plötsligt en i en lucka långt in där någonstans. Men nu är hösten på gång, alla näktergalar har dragit sig söderut. De snår där först allt brakat ner, och sedan nytt växt långt över, de platserna gillar de bäst. Och ibland måste de upp i sin sångarposition, visa sig lite. Rakt upp lyckas solen stråla genom lövverket. En oräknelig mängd grenar och löv. Det hade varit väldigt svårt att se de små grågröna spolformade sångarna bland löven i Maj, om det nu inte hade varit att de låter så vackert. Bara att pejla med öronen och styra in blicken. Observant på minst lilla rörelse. Som en katt på jakt. Men fördelen med kamerajakt är, att hur många skott jag än skjuter, finns fågeln kvar. Och sjunger för omgivningen. Se här. Konsten att observera stillsamheten. Stå och se på den. Utan stress eller krav. Den bara finns där. Och väntar på dig. Antalet tranor hemomkring ökar hela tiden, år för år. Jag menar, förr flög alla över, nu rastar de också, en del häckar t.o.m. om sommaren. När jag kom på elcykeln såg jag några landa på en äng en bit bort, andra sidan en skogsdunge. Så jag gjorde en kringgående för tranorna osynlig manöver med elcykeln, och tog mig genom dungen, ålade sista metrarna. Det var väl mycket som skymde, så när jag blottade min närvaro, lyfte de. Och kärrhöken är ännu här, Afrika väntar. Till sist en riktigt stadig bit till blomfluga, fastnar nog inte så lätt i spindelnät. 

Svartvitt, där jag blandar korten, del 1 av 2.

Börjar lära mig lite nu om det svartvita, urval och bildbehandling. Om det gör bilderna bättre vet jag inte. Men här kommer febergubbens bilder, tur jag har ett lager att ta av. Och en trädgård med olika motiv. Det är inte så lätt att göra allt med feber, trötthet och lätt yrsel. Kan bli lite fel ibland. Svårt att bedöma om jag skriver så klokt (hoppas verkligen jag inte skriver något dumt av misstag). Å andra sidan vill jag inte bara se på TV och internet, så oerhört tråkigt det blir. Så jag fortsätter ändå, publicerar. Så blir det lite mening i de här sämre perioderna. 

Först ut - en frökapsel. Vallmo. Inte så vacker, men allt är ju inte vackert.Sedan detta, lite som en krater på en främmande planet, där livsformer sträcker sig upp. Men det är liljepollen.Och denna bild - oj! Inget för finsmakare, de som är illamående eller har epilepsi. Men jag kunde inte låta bli. Det är en bolltistel, ej utslagen. Och detta är riktigt svart och vitt, inga nyanser här inte. Tror nog att en värld med nyanser är bäst ändå. Så en dagslända, tror det fungerar monokromt också, trots att de är så väldigt färgrika annars. Mer åt porträtthållet. Sedan något jag aldrig tröttnar att se på - lövverk och solljus.Någon lönnvariant. Ljus, solblänk och skuggor leker runt. Och jag står där med kameran i hand, tillfälligt uppslukad.Ett lite mer undanskymt löv, inte direkt i rampljuset. Lite mindre, lite tärt.Och vilka kan dessa vadare vara? Fågelfoto verkar fungera på detta sätt, monokromt med nyanser.Skulle tro det här är en ung fiskmås, som får avsluta. Kommer och försvinner lite diskret. Gör vad den gör.

Tosteberga ängar, landskapet presenteras

Ängarna är ett naturvårdsområde vid grund skärgård. Här finns betesdjur, ängar, träd och taggiga snår. Lite vilt, men framför allt är där vackert året om, lagom långt att promenera, samt har en viss variation av fåglar. Och fotografisk promenad innebär många stopp. Antingen för att bara stå och titta, eller ta en bild. Känner för övrigt som många skriver, att bilder lätt samlas på hög, och det hinns inte med riktigt. Å andra sidan kan man fullständigt strunta i det, och göra det men tycker är roligast, njuta av vädret medan det varar. Sommaren är kort. 

Börjar med att presentera landskapet. Så får det andra komma vid ett senare tillfälle. Alla bilder är tagna med mobilkameran, bekväm att ta upp ur fickan. 

Täta snår där småfåglarna trivsBlomsterängarGott om sten och gärdsgårdarI skuggan fanns fortfarande gullvivorHagtorn, gullvivor och havHagtornEtt bra träd att sitta under och spana mot havetÖrtbeväxta hasselsnår. På våren med blå, vit och gulsippor. Och enstaka nycklar. Och så över till något helt annat. Denna bild är från just utanför byn. På denna väg kan man ibland se lärkfalk, hare eller annat. 

Glädjeutflykt

Då vi varit infekterade länge, och hållit oss hemmavid, var det en glädje med varmt väder och en utflykt äntligen. Det blev Forsakar, några mil hemifrån. Det är en bäckravin i bokskogen vid Degeberga, Kristianstads kommun. Skånes raviner är som bäst i april - maj månader. Med kameror, kikare och matsäck åkte vi. Och blev inte besvikna. Tog några fågelbilder när vi stannade vid Egeside träsk på vägen dit. Vi var nästan själva vid Forsakar, och ljuset var fantastiskt. Dessutom är boklöven så goda nu, söta, milda och finns i mängd. Kossor och kalvar vilade i solen vid sidan om ravinen, hjortar smet skyggt in skogen när jag med Panamahatt och storkameran flåsade över backarna.