Stefans bilder
624 - bäcken
Då min fru skulle ordna till sina naglar på en salong i utkanten av en by, så följde jag med, och förhörde mig om lämplig promenadväg. Jodå gå vägen ned sade hon inte stigen här för den går genom arge gubbens gård, sedan kommer du till bron över bäcken. Sagt och gjort. Gick vägen ned, avvek ned i skogen 50 meter längs med bäcken där jag fann det första motivet. Stod där och spanade när arge gubben kom körande från gården och ställde sig på vägen och försökte stirra lite oberört. Eftersom jag stött på denna typen ett antal gånger tidigare (de tror alltid att jag skall stjäla något) så tog jag upp kamera och låtsades ta några bilder, då körde gubben hem igen. Sedan kunde jag fotografera i fred. Och nu råkade jag plötsligt trycka på 2 tangenter och allt blev kursiverat, men då får det vara det, är för trött och lite febrig för att bry mig. Ush! Får varken mellanrum mellan bilderna längre eller kan skriva text mellan, bilderna bara hoppar då, inget vill fungera, och jag orkar inte bråka med det, Ni får ta det så här. Sedan syns bara halva bilder, men när jag klickar på dem syns hela. Åtminstone något som fungerar!!!598 naturpromenad 27 December kl 13
Så börjar jag få bilderna klara, startar med naturbilderna, så kommer fåglarna senare. Hade cyklat till Ekenabben, ett strövområde nära staden för de som vill koppla av lite lagom med en promenad i naturen. Ligger mellan sjön och ett samhälle, för sankt att bebyggas helt enkelt.
Ställde cykeln på parkeringen och möttes av detta. Andra sidan staden kan man lägga sitt byggavfall bekvämt och gratis i en container, så varför skräpa ned? Olagligheten breder ut sig, denna sommar har här slaktats mopeder, ställts upp husvagnar, och hägnat in kommunens parkering till privat camping. Nåväl, bort från eländet och in i sumpskogen. Här trivs fåglarna verkligen, här finns mat och vatten, ris och översvämning skyddar. Såg en duvhök och en falk, de är nog farliga för småvilt, men också en ormvråk som jag inte tror har så lätta att jaga här, även om jag hört dess vingar braka genom riset. Smällebär Sedan bort till ekarna som gett platsen sitt namn. Där bakom grenarna är Decembersolen. Höga träd och många grenar. Lite färger fanns på himlen, solen mitt i bild, orkar knappt lysa. Här såg jag falken och ormvråken. Vattnet låg lugnt och stilla. Ställde jag bilden blev den mer spännande.
581 - det som blev över
De sista bilderna från morgonpromenaden. Tänkte ut och ta lite bilder i eftermiddag, får se hur det går, somnade först 05.30 på morgonen, sedan ringde medicinklockan 08.00. Förmiddagens planering inställd. Men det kommer fler dagar att ta vara på, och middagen är lättlagad, den står i en järngryta på trappen i noll grader.
Här har ni den igen, solen som jag uppskattar, dras till och aldrig tröttnar på. Dras mot ljuset. Om man väntar lite tålmodigt, så passerar fåglarna i rätt ögonblick på rätt plats. Har tidigare visat månen i tidig gryning, nästan mörker. Då månen vill bli gul, himlen mörkblå och träden mörkgrå. Här kom guld från solen och stänkte över hela paletten, så här blev det, lite annorlunda. Fåglarnas ö, så kallar jag den. Mer frostig betesmark och en likaledes frostig törnbuske. Ser vattnet genom buskarna, här syns ljuset genom törnbuskarna. Att se ljus genom grenar så här, med den speciella blåaktiga nyansen det blir i bakgrunden, det gillar jag. Ett får gick förbi. Och sen var berättelsen slut.
579 - Fåglar + soluppgång
Som jag skrev i går, var det inte mycket fågel att se under promenaden, men några fanns det. Dock visade sig solen desto villigare, och den är ju ett fint motiv i sig. I solfoton försöker jag inte alltid nå den där korrekta färgbalansen som gör att motivet ser ut exakt som mitt öga upplevde det, sensorn vill lägga in mer av de varma färgerna, och det gör mig inget, lite färg kan sätta piff på tillvaron.
Som jag strövade så långsamt mot havet, så satt de plötsligt därborta, som två välväxta hönor, och inväntade gryningen. De första fåglarna jag fick syn på, och det var ju inte illa. Men inte ett steg närmre. Två profiler gör en vända sätter sig där jag inte kan gå och nå. Bakom ryggen sken månen och där framme kröp solen upp, den första skymten härligt lyser den, men samtidigt skönt att ha det nukleära på avstånd. Svanarna hade vaknat till nu likaså kanadagässen.
578 - morgonpromenad
En morgontidig promenad 1/12, således plötsligt nyare bilder här, kommer mer, det blev många bilder den dagen. Denna blogg blir med själva promenaden som tema, ofta trevligt att ha ett tema.
En liten stund innan solen visar sig, stigit av bilen och havet ligger där nere nästan framme där kom den, precis lagom tångormen har ni sett, men den går fint i färg också, solen värmer ena sidan skickar gyllene strålar genom fröställningarna träffar en sten och där borta, i Tosteberga hamn, nås en ruta av solen fortsätter på stigen ni också sett bak mig ligger landskapet jag inte kan tröttna på, ett landskap som denna dag var närapå rensat från fågel jämfört med hur det kan vara kommer till de havsnära betesängarna, benen vill inte längre, men har efter lite vila ork att ta mig till bilen 1 km bort. Skulle tro rundan är 3 km. Dessa betesängar är nu tömda på kor, fåren har tagit över. Förvånar mig ej, korna var inte riktigt pålitliga när de gick fritt i stora flockar med kalv, och somliga människor som går över betesmarker har noll naturförståelse, inga skyldigheter och endast rättigheter. Tar hunden med sig runt och går bland kor med kalv, det är dömt att misslyckas förr eller senare.