Och i det tidigaste gryningsljuset flög fåglarna förförande fint

En morgon vid tiden som kan kallas tidig höst (just över noll grader), tog jag mig till havet i akt och mening att utforska de fotografiska möjligheterna, samt lägga det mjukaste balsam över själens väsen. 

Solen steg långsamt, nådde horisonten och kröp över densamma. Ljuset var närmast rosa, klart, och över havet drev lätta dimmor. Stillhet och tystnad rådde, förutom vågornas ljud (som låter precis som venernas brus när vi var foster, och har samma lugna rytm). Efterhand vaknade fåglarna, de flög mitt i det underbara, och till min förvåning gick det riktigt bra att ta bilder när de for förbi. 

En fiskmås var först, i det tidigaste blårosa ljuset flög den långsamt nog för att avbildas.Några gräsänder sträckte ut mot revet för frukost.Rakt mot solen flög de.En annan mås blev lite rosa.Och denna anka träffades av ljuset.Lite mer mot kanten var det inte lika ljust, men vackert ändå.Där ute är revet.Frukosten väntar. Fler ankor flög ut, och när de någon sekund ändrade riktning, blev det ett färgblänk i solljuset.På sin vanliga plats satt skarvarna, där de värmer sig och torkar upp.