Vid fönstret

Min dotter stod med barnbarnet vid fönstret just som jag skulle gå, som tur var hade jag kameran på mig i väskan, det blev ett par snabba bilder. Ögonblick är ack så korta. 

De blandade svartvita korten - andra delen av två.

Först ut är denna fågel, en möjlig myrsnäppa, eller? Jag är nog på mer djupt vatten där än fågeln.En av mina favoritstigar, där jag på försommaren tar mina näktergalsbilder.Där är snårigt och sankt, perfekt för näktergalen. Min egen jungel. Men ibland, med tålamod, skicklighet och tur (inte minst!) sitter plötsligt en i en lucka långt in där någonstans. Men nu är hösten på gång, alla näktergalar har dragit sig söderut. De snår där först allt brakat ner, och sedan nytt växt långt över, de platserna gillar de bäst. Och ibland måste de upp i sin sångarposition, visa sig lite. Rakt upp lyckas solen stråla genom lövverket. En oräknelig mängd grenar och löv. Det hade varit väldigt svårt att se de små grågröna spolformade sångarna bland löven i Maj, om det nu inte hade varit att de låter så vackert. Bara att pejla med öronen och styra in blicken. Observant på minst lilla rörelse. Som en katt på jakt. Men fördelen med kamerajakt är, att hur många skott jag än skjuter, finns fågeln kvar. Och sjunger för omgivningen. Se här. Konsten att observera stillsamheten. Stå och se på den. Utan stress eller krav. Den bara finns där. Och väntar på dig. Antalet tranor hemomkring ökar hela tiden, år för år. Jag menar, förr flög alla över, nu rastar de också, en del häckar t.o.m. om sommaren. När jag kom på elcykeln såg jag några landa på en äng en bit bort, andra sidan en skogsdunge. Så jag gjorde en kringgående för tranorna osynlig manöver med elcykeln, och tog mig genom dungen, ålade sista metrarna. Det var väl mycket som skymde, så när jag blottade min närvaro, lyfte de. Och kärrhöken är ännu här, Afrika väntar. Till sist en riktigt stadig bit till blomfluga, fastnar nog inte så lätt i spindelnät. 

Svartvitt, där jag blandar korten, del 1 av 2.

Börjar lära mig lite nu om det svartvita, urval och bildbehandling. Om det gör bilderna bättre vet jag inte. Men här kommer febergubbens bilder, tur jag har ett lager att ta av. Och en trädgård med olika motiv. Det är inte så lätt att göra allt med feber, trötthet och lätt yrsel. Kan bli lite fel ibland. Svårt att bedöma om jag skriver så klokt (hoppas verkligen jag inte skriver något dumt av misstag). Å andra sidan vill jag inte bara se på TV och internet, så oerhört tråkigt det blir. Så jag fortsätter ändå, publicerar. Så blir det lite mening i de här sämre perioderna. 

Först ut - en frökapsel. Vallmo. Inte så vacker, men allt är ju inte vackert.Sedan detta, lite som en krater på en främmande planet, där livsformer sträcker sig upp. Men det är liljepollen.Och denna bild - oj! Inget för finsmakare, de som är illamående eller har epilepsi. Men jag kunde inte låta bli. Det är en bolltistel, ej utslagen. Och detta är riktigt svart och vitt, inga nyanser här inte. Tror nog att en värld med nyanser är bäst ändå. Så en dagslända, tror det fungerar monokromt också, trots att de är så väldigt färgrika annars. Mer åt porträtthållet. Sedan något jag aldrig tröttnar att se på - lövverk och solljus.Någon lönnvariant. Ljus, solblänk och skuggor leker runt. Och jag står där med kameran i hand, tillfälligt uppslukad.Ett lite mer undanskymt löv, inte direkt i rampljuset. Lite mindre, lite tärt.Och vilka kan dessa vadare vara? Fågelfoto verkar fungera på detta sätt, monokromt med nyanser.Skulle tro det här är en ung fiskmås, som får avsluta. Kommer och försvinner lite diskret. Gör vad den gör.

Nya svartvitförsök

Jaha, då har jag en ny feberepisod, men inte värre än jag kan fixa lite bilder inne. Och ligga en stund i hängmattan ute, den är uppspänd mellan två mullbärsträd och digert lövverk ovanför. Trädgården är en välsignelse. Känns det ledsamt kan jag gå ut och ta en bild, sen är det bättre. Och att jag fann Fotosidan betyder mycket. Nog gnällt, jag har det bra.

Har gjort i ordning en ny bildhög, och tog mig tid att göra om en del i svartvitt. Det är alltid spännande, utgången är aldrig given. 

Den första bilden är en gråskala. Den dök överraskande upp när jag plockade bilder ur mobilen. Måste ha tagit en bild samtidigt som jag slog igen locket. Men jag gillade den. Nästa är en kort skur solregn. På något sätt alltid lite spännande med regnfoto, något som lätt glöms bortTriftTistelVallmon blev jag nöjd medOch liljan, också i solregn med följande kraftiga färger och ljusblänkSedan kommer frågan: Vilken variant blev bäst, vilken skall jag ta med? Ja, ibland vet jag inte. Bläddrar fram - tillbaka - fram - tillbaka. Men blir inte klokare. Den här under är ganska mjuk, som jag ville. Men inte direkt spännande.Nästa variant framhäver rosen tydligare, men väl mycket kanskeHär två vallmovarianter. Den första mer tydlig, beskrivandeden andra med mer ljus, känsla. Ja vad tycker Ni? 

Lite från veckan

Tog ur bildlagret mappen märkt "2" och fann detta. Inte så värst bra, men alltid något.

Ska försöka lära mig skriva UNDER bilderna.

Fiskljusen har fångat en stor brax. Tyvärr blev bilden på låångt håll, eftersom så många träd stod i vägen, men till sist blev det en lucka innan den försvann i fjärran.Svarttärnan finns här hela sommarenUnderbara små sångare som förhöjer dagenAllium sprider sig hej vilt över hela tomtenPionerna slår ut, och humlan skördarGlitter efter en lätt regnskurEn minifluga på den kinesiska pionens morgondagg. Härunder slättens karaktärsfågel, råkan. Men hur jag får text under nedersta bilden, det vet jag inte.