589

Eftersom jag får hålla mig inne, även denna vackra dag, så fortsätter lagerbilderna. Denna gången är vi tillbaka till 2 Juli, och startar på morgonen.    

  Klockan är 04.46, jag har cyklat så långt det gick på denna grusvägen, och står på en vall som skyddar fälten mot högvatten. Här har jag utsikt åt alla håll, vad händer denna morgonen? Ut mot sjön, där borta till höger, är det lugnt. Detta är den enda vildmarken här, det går inte att ta sig fram helt enkelt. Solen är inte riktigt uppe,men bryter sig just igenom, då vänder jag mig om och ser åt andra hållet.     Se där! Inte bara jag njuter av den uppåtgående solen. Att det är mycket blött i gräset syns på räven.       Nä, bäst att dra, försvinner ner i grönskan, rör sig genom den utan att avslöja sig det minsta.      På fältet finns också vete,     här kommer solen, gör vetet till guld.      Flädern lapar sol     liksom nässlan.      I betfältet bestämmer viporna sig för att lyfta, det är morgon, tid att dra.   

581 - det som blev över

De sista bilderna från morgonpromenaden. Tänkte ut och ta lite bilder i eftermiddag, får se hur det går, somnade först 05.30 på morgonen, sedan ringde medicinklockan 08.00. Förmiddagens planering inställd. Men det kommer fler dagar att ta vara på, och middagen är lättlagad, den står i en järngryta på trappen i noll grader.    

  Här har ni den igen, solen som jag uppskattar, dras till och aldrig tröttnar på. Dras mot ljuset.     Om man väntar lite tålmodigt, så passerar fåglarna i rätt ögonblick på rätt plats.      Har tidigare visat månen i tidig gryning, nästan mörker. Då månen vill bli gul, himlen mörkblå och träden mörkgrå. Här kom guld från solen och stänkte över hela paletten, så här blev det, lite annorlunda.        Fåglarnas ö, så kallar jag den.      Mer frostig betesmark      och en likaledes frostig törnbuske.       Ser vattnet genom buskarna,           här syns ljuset genom törnbuskarna. Att se ljus genom grenar så här, med den speciella blåaktiga nyansen det blir i bakgrunden, det gillar jag.        Ett får gick förbi. Och sen var berättelsen slut.   

579 - Fåglar + soluppgång

Som jag skrev i går, var det inte mycket fågel att se under promenaden, men några fanns det. Dock visade sig solen desto villigare, och den är ju ett fint motiv i sig. I solfoton försöker jag inte alltid nå den där korrekta färgbalansen som gör att motivet ser ut exakt som mitt öga upplevde det, sensorn vill lägga in mer av de varma färgerna, och det gör mig inget, lite färg kan sätta piff på tillvaron.    

   Som jag strövade så långsamt mot havet, så satt de plötsligt därborta, som två välväxta hönor, och inväntade gryningen. De första fåglarna jag fick syn på, och det var ju inte illa.      Men inte ett steg närmre.      Två profiler gör en vända        sätter sig där jag inte kan gå och nå.      Bakom ryggen sken månen     och där framme kröp solen upp, den första skymten      härligt lyser den, men samtidigt skönt att ha det nukleära på avstånd.      Svanarna hade vaknat till nu      likaså kanadagässen.    

4

I går var det vilodag, kan vara skönt att göra nästan ingenting en dag, bara koppla av. Det är väl det som är meningen med vilodag, men lite blev det gjort, plockade fram Silver Efex i datorn på eftermiddagen och såg vad det gick att göra med bilderna. Det visade sig vara svårt att slita sig från det, så det blev ett antal bilder.   

1

Den 13 Oktober, solen gick upp.