Insekter från trädgården

Som vanligt några veckor bak. Kanske en hel månad? Nåväl i trädgården går det att uppleva många små äventyr, se på en fågel, leta insekter, eller smaka på godsaker.

Först en liten figur, som sitter på ett hallon. I denna storlek känns luftmotstånd m.m. annorlunda, det är en annan värld. Hallon växer cirkumpolärt i världen. Det är en stenfrukt, varje rund röd sak i ett hallon är en egen frukt. Världens största hallonproducent är Ryssland. En figur från yttre rymdenDet är en bärfis med en antenn. De har fått sitt namn för vanan att spruta stinkande vätska när den är hotad. Insekten äter både rov och frukt.En fluga med turkosartad färgOch en med nätmönsterKompakt byggdSen kom jag på, att jag skulle ta en gammal sliten kökshandduk ur tvätten och lägga den under en rosenbuske. Skakade busken, och då föll denne lille vän ned. Det är väldigt uppförstorat.En amiralpå nära håll. Nätögon.

Mer eller mindre föreställande bilder

Här är lite som blivit över, samlade dem i en särskild hög.

Först en råget, lite långt håll kanskeoch kidet, också långt bortSedan en jag tyckte om att göra, hämtade motivet djupt inne i skogen, tyckte jag fick en lysande ide´.och här i svartvit. Denna gillar jag själv, är glad över bilden.En liten svamp fick hänga med när jag ändå var där. Lade mig platt i den mjuka mossan och vände mig mot ljuset. Där stod den, så tydligt i ljuset, fin att se på.Här får skogen sköta sig själv. Inte promenadvänlig, men spännande. Vet inte om någon hörde när träden föll här en gång, men jag är glad att jag inte stod under. Det mörka hålet rakt fram ser ut som ett björnide, men det finns ju inga björnar i Skåne. Här har jag stått och sett så länge på gammelskogen, att den börjar titta tillbaka med sina ihåliga ögon. 

Bilder tagna en dag, natur, inget tema.

Ur lagret, några veckor gamla bilder. Tagna under en dag.

Jag gick utanför huset och fann en före detta ros, och tillika ett blivande nypon. Andra fina ord är därjämte eller ävenledes.Sen såg jag en mygga, de är ovanliga hemmavid, åtminstone detta år med stor torka. Eftersom de är så små, blev bilden inte jätteskarp. Jag avstod skakreducering i bildbehandlingen.Och där, på ett blad, satt en locke, eller lockespindel. Om de är riktiga spindlar, tja, kanske. Benen kan bli tjugo gånger längre än kroppen, och tappas lätt, så de kan fly. Det kan de behöva, för efter en sökning verkar de flesta internetartiklar handla om att ta död på dem. Vad jag kan förstå kan de bara skada människors fantasi. Och mindre insekter, som mygg.Sen satt Amiralen troget på vinbärsbusken.Den här var inte folkskygg minsann. Närmare än så här kommer inte ett 90mm 1:1 objektiv. Snyggt mönster på ögonen, men de är lite håriga. Välvårdat skägg. 70-tals polisonger. Och snabeln inrullad mitt i mustaschen.Ett spindelnät. Där jag gjorde ett utsnitt jag visat innan. Och denna spindeln har visat sig i svartvitt, här är den kraftigt gulnad. Det är husväggens färg. Satt mitt i solen. Så vackert ryggparti. Ett mönster som kan användas som dekoration. Eller i kraftfull symbolik.Sen tog jag bilen till havets närhet, det är en halvmil bort. Där alldeles intill den nyss parkerade bilen, satt en annan korsspindel. Tålamodskrävande att få bild på i havsbrisen, men jag hade stol med mig. Lättade upp med blixten.Sen gick jag några steg mot havet, och fick syn på en fjäril jag inte brukar se. Slog upp det. Så vitt jag kan förstå, är det en tistelfjäril. Se de blå prickarna längst bak på vingarna. I denna vinkel syns inte prickarna, det är samma fjäril några sekunder efter den första bilden. Om det beror på ljusbrytningen i vingarnas yta (det är ju det som gör färgen, inget annat) eller något kameratekniskt, det vet jag inte. Sen gick jag lite till, nära havet var det sankt och vass. Jordstammen är ätlig, rå eller tillagad. Men jag har inte provat. Ännu. Här har solen lättat upp, ingen blixt. Och så, 100 meter från havet, vände jag. På håll stod en häger i våtmarken. För långt håll, närapå. Man kan säga. att bilden fått digital förstärkning för att framstå som skarp.Eftersom hägrar normalt ogillar mitt sällskap, så lyfte den snabbt, när jag lyft kameran. 

2 olika bilder på 11 olika sätt, samt funderingar om teknik kontra tid.

Ibland ser jag annonser på analoga kameror som lockar mig, de går för struntsummor. T.ex. en Trip 35. Men sen blir jag betänksam. Det är nog inte så dyrt eller krävande att framkalla filmen hemma. Och film är ju rimligt i pris, om man är sparsam. Men kopiera hemma om kvällarna, det orkar jag inte mer. Och lite plats tar det. Men jag kan ju alltid scanna in negativen och köra i datorn, men det känns inte helt riktigt, det är inte riktigt samma. Så då återkommer jag till den digitala tekniken, som går snabbt och bekvämt. Kan variera mig snabbt. Men något större hantverk är det ju inte jämfört med analogt. Så av bekvämlighetsskäl och dålig ork har funderingarna stannat där. 

Nu över till 2 olika bilder, digitalt framkallat. De är inte speciellt utvalda, utan det bara blev så här. Om det är så intressant vet jag inte.

Först bilden "morgonljus".

Som råfilLightroomLightroom + Color EfexLightroom + analog efexLightroom svartvitLightroom + Silver efexSedan över till "höstlöv i motljus"

RåfilLightroomLightroom + Color efexLightroom + Analog efexLightroom + Silver efex

Ett mycket närgånget besök hos en fastboende, korsspindeln.

Sätter spindel i rubriken så den som vill kan hoppa över. 

Har i minst 30 år hemma haft en korsspindel boende just utanför altandörren. Nu kanske det inte är samma spindel, men den ser likadan ut. Den har ett krypin under ett fönsterfoder, trodde den skulle försvinna när jag renoverade fönstret, men jag var försiktig, och till min glädje stannade den. Varje sommar sitter den på samma plats i solen, ett litet sällskap på uteplatsen. I år såg den ovanligt välvuxen ut, tog en bildserie på den. Inställningar samma, f 18, 1/250, ISO 400, blixt om det behövs. I stark sol bara bländare 16-18. 

Först sedd från ena hållet, sitter på ett tomatblad. Vaktar nätet.Sen från andra hållet. Se hur benen fram och bak har små klor som håller i nätets fästtrådar. Känner efter fångad flugas vibrationer. Sen ett porträtt en face så klart. Som ni ser på bladet har jag vänt bilden, den gömmer sig under. Säkrast så i en fågelväns trädgård.Och så snett framifrån. Se hur litet huvudet är i jämförelse med bakkroppen. Huvudet med alla ögon som täcker mer synfält. Benet längst till vänster, klon fäst i bladet, håller lätt den stora kroppen uppåner. 2 leder upp en lite genomskinlig utbuktning, troligen muskel. Den svarta pinnen under mandiblerna är en gåta, kan ju vara skräp. Uppifrån (men egentligen underifrån). Så vacker teckning, sparsamt färgad. Tre andningsrör mynnar på varje sida om mittlinjen på kroppens ovansida. Och ett huvud blixtgenomlyst. Tror det svarta är synnerver som går mot hjärnans bakre delar. Precis som hos oss. Men om spindelns synnerver korsas också, det vet jag inte.