Jag gick ut och fann ljuset inne i buskarna

En promenad där jag letade efter fåglar, men fann något annat denna sensommardag för några veckor sedan.

Jag körde till Tosteberga, parkerade vid ängarna. Den första morgonsolen sken in i nässlorna just bredvid bilen.Gick ut på ängen intill, ängssyran var som brunröd varm brand i morgonkylan.Ett tistelfrö hade parkerat på en ros, morgondaggen låg som ett smycke över.Hagtorn och tistel, två värdiga representanter för denna havsnära äng. Beundrar tistelns mjukhet en stund.Går förbi ett hagtornsträd.Kommer in i en skog av hasselbuskar mest. Någon har haft fest här, och ätit sig mätt.Träffar på en vriden individ. men det var ju inte det jag sökte. Stod still, lyssnade, spanade. Kommer det något meståg? Var är trädkryparen, hackspetten, eller haren? Ingenstans. Tyst. Spanar uppåt.......åååh! Ett tak av spindelväv, glittrande i allsköns färger där solen lyckas komma genom lövverket. Vilka konstruktioner, vilken vacker värld! som jag har alldeles för mig själv. Bygget ovan i sin helhet.Sen vet jag inte vad som hände. Här förbereds för fest! Glitter, girlander och stämning. Men egentligen såg jag inte det förrän bilderna kom upp på skärmen. Två bilder hade denna märkliga effekt. och det är jag tacksam för, för det var riktigt snyggt, lite psykedeliskt. Spindeln Lucy där uppe med sina diamanter.

Vid kusten

Tosteberga ängar, en plats där jag gärna går alla årstider och väder. Inga jätteavstånd, och lagom mycket äventyr. 

En häger flyger över över Borneos ångande skogar.......fortsätter över Namibias sanddyner.......men egentligen flyger den över massafabrikens ångande spånhögar. Nymölla bruk ligger alldeles intill naturvårdsområdet.Men visst är här fint, även om naturen knappast kan kallas sensationellt vacker. Alldagligt vacker kanske. Det är bra nog det. Helt vindstilla, inte så vanligt. Här ser jag en mink ibland, någon gång får jag en bild på den, men inte denna gång. Den är inte så värst skygg.I snåren, som det finns gott om, sitter törnsångaren, ser det ut som. Vägglav är rikligt förekommande här, det är ju både rikt på kalk och kväve. Buskarna kan om vintern se väldigt gula ut. Inne i snåren med höga ISOtal på sensorn, sitter denna fågel. Kallar den "grågrön spolformad sångare". Det är en mycket vanlig art. En stackare har fastnat.Den skyldige är inte långt borta. Och ganska liten egentligen, men den lille stackarn i nätet ser nog spindeln så här, tror jag. 

Insekter

När jag ändå satt där i sensommargräset, tog jag lite bilder på spridda insekter inom räckhåll.

Först den bekanta harkranken, som poserar snällt framifrånfrån sidanoch uppifrån.Sen kom en gräshoppa, en mindre variant med färger som smälter in perfekt.En till mer normalstor med rustning av vackert mönstrade sköldar.Denna bruna fjäril finner jag inget namn på, men något slags gräsfjäril låter ju rimligt.En orange fjäril satte sig på en sten bredvid, här något uppförstorad. Utan tvekan mindre guldvinge, något sliten. 

Gräs

Gräs går vi på, ser över det, korna trivs där. Det bara finns. Men någon gång ibland kan det vara läge att lägga sig ner och se på det, den lite mer livlige kan ju rulla runt också. Det finns mycket vackert i gräs, särskilt en tidig morgon i soluppgången. Det blöta torkar när du reser dig och går. Upplev dagen, upplev det nära, vardagliga. Se det, ta vara på det. 

På sensommaren kan det växa lite oordnat, lägger sig hit och dit. Men vad gör det?Gräs kan vara som ett stort träd för en liten spindel, där den kan konstruera sina fångstanordningar.Så sprött reser det sig i morgonljuset. På vintern ligger marken där frusen och död, men nästa vår sker undret igen, ur marken reser sig livet. Det är vackert livet.Helt vanligt gräs där betesdjuren går.Jag vet inte vad alla gräs heter, men det spelar ju ingen roll för gräset.Här ville bokehn samla sig runt strået när ljuset nådde sensorn.Gräs blir nog finast när det får växa fritt.Avslutar med det sällsynta elektriska gräset, som endast börjar lysa när det skånska blå norrskenet är som mest intensivt. Det är finurligt nog lite suddigt, så ingen ska se hur det fungerar. Ett helt sagolikt gräs, tro det eller ej. 

Flugfrossa

När jag i gryningen tagit bilderna på blommorna i förra inlägget, gick jag tillbaka till bilen. Det hade börjat torka upp, och det var ingen brådska. Solen sken. På ängen närmast bilen såg det trevligt ut. Varmt, soligt och vindstilla. Så jag satte mig ned i gräset och såg på livet runt mig. Blommor, insekter och fåglar. Det var helt förtrollande att bara sitta där. Tog efter en stund upp kameran ur ryggsäcken, och använde mitt 90mm makro och mitt 150-600 tele, det sista både som makro och till fåglar. Båda objektiven känns väldigt praktiska. Det är förvånande hur mycket det finns att ta bilder på och hur mycket det finns att njuta av när man sitter på en sommaräng.