En studie i ljus

Monets målningar av ljusets skiftningar på katedralen i Rouen är ju vida berömda. Inspirerad av detta begav jag mig ut i mörkret och inväntade ljuset. Målet var gipsskivefabriken i Åhus, inte lika berömd dock. Men dess vita väggar vid havet är bra för ljusskildring. Bilderna är i kronologisk ordning, från tidig gryning tills solen tittar fram, och tagna på hösten.

Pumpagubben och hans vänner

Pumpagubben kom till under Allhelgonahelgen. En reslig figur som stod utanför fönstret med lysande ögon medan familjen åt middag inne. 

Sen åkte familjen och Pumpagubben blev matad med frön och nötter. Han stod lika stolt. Men ögonen lyste inte mer om natten.Snö och kyla kom. Pumpagubben var generös med maten gentemot sina vänner.Det kunde vara minus tio på natten och plus 5 på dagen, Pumpagubben började känna sig mosig. Jag fick stötta honom lite, för att han inte skulle tappa huvudet. Men vännerna fortsatte komma troget, Pumpagubben var en generös natur. Rester från den upplysta perioden fanns kvar inne i gubben, men gästerna brydde sig inte. De fortsatte att komma, men oj som huvudet hänger!Gästerna brukade hoppa jämfota ut, och detta med en hastighet som ögat icke kunde följa med i. Även de lite mindre, de med blå mössa, brukade hälsa på.Fin inflygning!En riktig "efter partyt" bild?

Och i det tidigaste gryningsljuset flög fåglarna förförande fint

En morgon vid tiden som kan kallas tidig höst (just över noll grader), tog jag mig till havet i akt och mening att utforska de fotografiska möjligheterna, samt lägga det mjukaste balsam över själens väsen. 

Solen steg långsamt, nådde horisonten och kröp över densamma. Ljuset var närmast rosa, klart, och över havet drev lätta dimmor. Stillhet och tystnad rådde, förutom vågornas ljud (som låter precis som venernas brus när vi var foster, och har samma lugna rytm). Efterhand vaknade fåglarna, de flög mitt i det underbara, och till min förvåning gick det riktigt bra att ta bilder när de for förbi. 

En fiskmås var först, i det tidigaste blårosa ljuset flög den långsamt nog för att avbildas.Några gräsänder sträckte ut mot revet för frukost.Rakt mot solen flög de.En annan mås blev lite rosa.Och denna anka träffades av ljuset.Lite mer mot kanten var det inte lika ljust, men vackert ändå.Där ute är revet.Frukosten väntar. Fler ankor flög ut, och när de någon sekund ändrade riktning, blev det ett färgblänk i solljuset.På sin vanliga plats satt skarvarna, där de värmer sig och torkar upp.

Blandade fåglar av osäker art - hjälp mottages tacksamt.

Här är en fågelblandning där jag inte med säkerhet kan säga arten, kan någon hjälpa? 

Nummer ettoch nummer två är sammasom nummer tre, skulle jag tro.Kanske t.o.m. nr fyra är samma art som de ovan? I vart fall syns objektivets ringa skärpedjup väldigt tydligt här.Detta skulle kunna vara en nästan fullvuxen hanne av arten sävsparv. För en fullvuxen sävsparvshanne är lätt att känna igen (inbillar jag mig). Och i så fall, enligt Norstedts fågelbok, kunde ju alla de föregående bilderna föreställa ung hona, ung hona, äldre hona, äldre hona i den ordningen. Men hur ofta har jag inte fel när jag sett, läst och trott mig ha rätt? Alla fåglarna fotograferades vid samma damm och vid samma tillfälle.Samma som ovan, fina kamouflagefärger. Men detta då? I mina ögon är det en typisk ängspiplärka, fotograferad i kanten på en äng, 50 meter från vatten. Något med mönster, näbb och huvudform säger mig vad arten är. Här har jag ingen aning. Vid en större damm, på hösten, flög dessa ankliknande fåglar cirklande runt dammen, men gillade nog inte något, och gav sig i väg. De påminner om gräsandshannar, men kanske var de lite större? jag vet inte, men jag fick intrycket av att det var någon annan art, någon jag inte känner igen. Rostand? hade ju varit kul.Slutligen denna fina anka, aldrig sett en sådan innan. Några stycken var någon höstdag mitt på en stor damm, väldigt skygga. Kan det vara en ung bläsandshona?

Fåglar i flykten: Trana, glada, vråk

Det blev en riklig bildskörd eftersommar - höst. Mapp 49, första delen av 2, är detta. Stora, fina fåglar. 

Gladan brukar spana in mej i trädgårdenMen den har bråttom vidareTranor hörs först. Sedan ser jag upp, de är där uppe.Med stora objektivetNere vid sjön brukar de trivas, här kommer en roteSå här är fågeln vacker. Rakt framifrån, i flykt på nära håll, kan de se lite märkliga ut på bild.Ett litet ropMed uppsträckta vingarOrmvråken är svår att ta bilder på, är inte säker på varför. Det blir gärna lite mörkt, suddigt, eller annat problem. Mot solen, där de brukar placera sig. Säkert lärde sig von Richthofen en del genom att studera fåglar.