Sista veckan i Oktober 2016

Då var jag ute på promenad med en vän, ner mot havet, över betesängarna. Han har varit artinventerare på växter, och är en sann vän och tillgång. Vädret var mittemellan, humöret gott. Ned till vattnet, upp till bilen, en enkel väg att gå. Naturligtvis strök jag genom "säkra" lokaler för fåglar som kungsfågel, större hackspett, trädkrypare m.m. Men det hade jag inte mycket för, en del dagar är som om det vanliga fågellivet evakuerats. 

Men nära bilen fanns denna lilla vän, som ännu inte rest. Som synes på bladen, är hassel en vanlig växt här. Fågeln skulle kunna vara en lövsångare. Halvvägs till havet stod en stor (för att vara denna art) solitär getapel, ett sällsynt vackert exemplar. Där var havet, genom buskarna skymtade denna häger, de brukar se mig och flyga iväg en bra stund innan jag ser dem. Således är det en ovanlig en, som satt i 3 sekunder och därmed kunde avbildas. Men fåglar utmed havet såg jag inga, vi gick längs med stranden, och jag spanade in i nötbuskarna in mot land med koncentrerad blick inriktad på möjliga hämplingar. Då, utan att den ringt mig och meddelat sin ankomst i förväg, kom plötsligt denna utifrån havet, och jag kunde inte se den förrän den passerat rakt över huvudet. Överraskning, minsann, men jag fick iväg 2 bilder. En örn är det med all säkerhet, och havsörn patrullerar området, det kan vara en sådan. De brukar vara måttligt skygga. Snygga klor åtminstone. Hej och adjö! säger örnen. Innan vi nådde bilen snurrade en glada över ängen. Sen bar det hemåt.

Svanar

Lite ur bildlagret innan jag ger mig ut, solen skiner ju. Bilderna tagna tidig vinter vid havet; det var blåsigt, någon plusgrad och kallt.

Tillägg: Nu har jag tagit en sväng med elcykeln, fåglarna var som bortblåsta. Det var en skön cykeltur men svår; lutande lervälling, nedfallna grenar, vindstötar och bländande sol. 

Tidigt är det, solens strålar ger svanarna en varm färg. Inte så starkt gryningsljuset, men det fungerade hyfsat.Någon halvtimme senare.  Och en kvart senare Men detta var nog lite tidigare, minns inte. 

Julen glider bort

Det har varit en intensiv jul för mig, ett svenskt-polskt julfirande, stort kalas. En riktig jul, en trevlig jul, en minnesvärd jul med mycket godhet, och med många nya möten och återseenden. Väldigt barninriktad var julen också. Nu börjar jag möjligen återhämta mig, och publicerar härmed några av julbilderna.

Tänd ett ljus för jordens barn. Fler än jag tog bilder, här blir det porträtt på mor och far. Han använder en Sony RX100.KontaktMorfar får förtroendet att vara med och öppna.Full fart på de yngsta.Julklappstest.

Små och söta

Några senhöstsmåfåglar.

Och nu.....grönfinkar som flyger.

Ja, jag hoppas det är grönfinkar garderar jag mig med. Bilderna är tagna samtidigt som de som publicerades igår, men det blev väl många, så jag delade in dem i mer stilla och mer flygande. 

Lite fotonyheter här hemma: min julklapp, en Raynoxlins DCR-150, har just skickats från Scandinavian Photo. Sedan har jag blivit med IPS-skärm, den är behagligt mjuk att se på, och avslöjar  bättre om jag tar i för mycket med färger. Jag skaffade i Augusti en ny Samsung 27", som var krökt. Den var också bra, men en krökt skärm är knepig att räta ut horisonter på. Den tog frun över.  

Det är inte helt lätt att få bild på flygande småfågel, först för att de är små, sedan för det lilla skärpedjupet, de är snabba, och kamerans fokus måste finna dem. Den som tar bilden måste få upp, rikta nästan instinktivt, och avfyra snabbt som lerduvsskytte. Sedan ser hälften av fåglarna konstiga ut, som om någon tagit en konstgjord fågel ur julgranen och kastat den rakt fram, som en pil. Det beror på småfåglars flygsätt, en sinusliknande kurva med utfällda vingar upp, infällda nedåt. Rätta mig gärna om jag har fel. Denna blev nästan skarp, och verkar ha siktet inställt snett nedåt.Flyger upp, tror autofokusen missat minimalt kombinerat med att 1/800 sek är för lång exponeringstid egentligen, men det går ju inte att få allt. Ett snabbfoto mitt in i flocken när den lyfter. Idealet vore ju en inställning som 1/2000 sek och f22 ungefär. Men då hade ISO blivit betydligt mer än 200, som det var här. En vandrande fotointresserad med tycke för snabbfoto måste ha något slags neutral inställning som täcker många situationer, och 2 kameror för alla brännvidder, samt möjlighet att byta till makro eller riktigt vid vinkel.