Stefans bilder
579 - Fåglar + soluppgång
Som jag skrev i går, var det inte mycket fågel att se under promenaden, men några fanns det. Dock visade sig solen desto villigare, och den är ju ett fint motiv i sig. I solfoton försöker jag inte alltid nå den där korrekta färgbalansen som gör att motivet ser ut exakt som mitt öga upplevde det, sensorn vill lägga in mer av de varma färgerna, och det gör mig inget, lite färg kan sätta piff på tillvaron.
Som jag strövade så långsamt mot havet, så satt de plötsligt därborta, som två välväxta hönor, och inväntade gryningen. De första fåglarna jag fick syn på, och det var ju inte illa. Men inte ett steg närmre. Två profiler gör en vända sätter sig där jag inte kan gå och nå. Bakom ryggen sken månen och där framme kröp solen upp, den första skymten härligt lyser den, men samtidigt skönt att ha det nukleära på avstånd. Svanarna hade vaknat till nu likaså kanadagässen.
578 - morgonpromenad
En morgontidig promenad 1/12, således plötsligt nyare bilder här, kommer mer, det blev många bilder den dagen. Denna blogg blir med själva promenaden som tema, ofta trevligt att ha ett tema.
En liten stund innan solen visar sig, stigit av bilen och havet ligger där nere nästan framme där kom den, precis lagom tångormen har ni sett, men den går fint i färg också, solen värmer ena sidan skickar gyllene strålar genom fröställningarna träffar en sten och där borta, i Tosteberga hamn, nås en ruta av solen fortsätter på stigen ni också sett bak mig ligger landskapet jag inte kan tröttna på, ett landskap som denna dag var närapå rensat från fågel jämfört med hur det kan vara kommer till de havsnära betesängarna, benen vill inte längre, men har efter lite vila ork att ta mig till bilen 1 km bort. Skulle tro rundan är 3 km. Dessa betesängar är nu tömda på kor, fåren har tagit över. Förvånar mig ej, korna var inte riktigt pålitliga när de gick fritt i stora flockar med kalv, och somliga människor som går över betesmarker har noll naturförståelse, inga skyldigheter och endast rättigheter. Tar hunden med sig runt och går bland kor med kalv, det är dömt att misslyckas förr eller senare.
576
Tog ju en promenad i går vid havet, en del bilder har blivit klara nu, de i svartvitt. Det är betesmark sedan långa tider längs med denna strand, där är tornbuskar, sten och mager jord frånsett tången som slängs upp ibland och göder, samt betesdjuren som gödslar naturligt. Ingen konstgödning, men buskröjning någon gång för att hålla betet fritt. I huvudsak sköter det hela sig själv, bäst så.
565 - November i gråskala
Först dagens spaning - cyklade till kanten av ängarna för att ta bilder på gråsiskorna, de är mycket vackra så här års. De har hållit till där i veckor, men i dag när det äntligen var dags, ja då var de borta. Såg bara ormvråksparet i närheten av sitt bo, samt de allestädes närvarande kråkorna en här och en där. Samma ute på ängarna, 2-3 kråkor och inte en fågel i sikte, men på 300 meters håll verkade gräsänderna ha sammankomst av ljuden att döma. Fortsatte till nästa översvämmade ängsområde, där fanns en flock fiskmåsar och 4 vinterstorkar. Mycket mulet väder, det blir trista bilder när de beskärs kraftigt. Men nu över till dagens bilder: November.
Stillsamt Något mer dramatiskt eller realistiskt? modernt? eller bara fult? Ett alltid lockande motiv, skymningen kommer smygande, men ta bilder går fint. Tyckte lite mjukgjord bild passade här, in i dimman och stillheten Nej, cykeln fick stå här, för riskabelt framöver. Det skymmer mer, blir mjuk till mycket mjuk gråskala. Dags att ge sig hemåt, men nu kom siskorna från alarna där borta. Tyvärr blev bilderna inte mycket att ha, kraftigt beskurna bilder tagna i detta ljus - nej, ner i papperskorgen. Men gråsiskorna var vackra att se på, med röda små färgklickar, pigga och med fina läten. Ett favoritträd att fotografera. För mig representerar det här själva sinnebilden av Skånsk vinter. Kallt, blött, dimmigt, färglöst, dåligt ljus, stövlar på för att gå ut i naturen. Mörkare blir det efter hand till sist är vi där - vid vägens slut.
563 - örnar
Den 17 November, för 5 dagar sedan, togs dessa bilder. De 7 örnarna var kvar i samma område, men hade flyttat sin viloplats till en träddunge omgiven av vatten. Kråkorna är deras eviga följeslagare.