576

Tog ju en promenad i går vid havet, en del bilder har blivit klara nu, de i svartvitt. Det är betesmark sedan långa tider längs med denna strand, där är tornbuskar, sten och mager jord frånsett tången som slängs upp ibland och göder, samt betesdjuren som gödslar naturligt. Ingen konstgödning, men buskröjning någon gång för att hålla betet fritt. I huvudsak sköter det hela sig själv, bäst så.   

565 - November i gråskala

Först dagens spaning - cyklade till kanten av ängarna för att ta bilder på gråsiskorna, de är mycket vackra så här års. De har hållit till där i veckor, men i dag när det äntligen var dags, ja då var de borta. Såg bara ormvråksparet i närheten av sitt bo, samt de allestädes närvarande kråkorna en här och en där. Samma ute på ängarna, 2-3 kråkor och inte en fågel i sikte, men på 300 meters håll verkade gräsänderna ha sammankomst av ljuden att döma. Fortsatte till nästa översvämmade ängsområde, där fanns en flock fiskmåsar och 4 vinterstorkar. Mycket mulet väder, det blir trista bilder när de beskärs kraftigt.  Men nu över till dagens bilder: November.   

  Stillsamt      Något mer dramatiskt      eller realistiskt? modernt? eller bara fult?   Ett alltid lockande motiv, skymningen kommer smygande, men ta bilder går fint.      Tyckte lite mjukgjord bild passade här, in i dimman och stillheten       Nej, cykeln fick stå här, för riskabelt framöver.      Det skymmer mer, blir mjuk till mycket mjuk gråskala.      Dags att ge sig hemåt, men nu kom siskorna från alarna där borta. Tyvärr blev bilderna inte mycket att ha, kraftigt beskurna bilder tagna i detta ljus - nej, ner i papperskorgen. Men gråsiskorna var vackra att se på, med röda små färgklickar, pigga och med fina läten.        Ett favoritträd att fotografera. För mig representerar det här själva sinnebilden av Skånsk vinter. Kallt, blött, dimmigt, färglöst, dåligt ljus, stövlar på för att gå ut i naturen.      Mörkare blir det efter hand      till sist är vi där - vid vägens slut.    

563 - örnar

Den 17 November, för 5 dagar sedan, togs dessa bilder. De 7 örnarna var kvar i samma område, men hade flyttat sin viloplats till en träddunge omgiven av vatten. Kråkorna är deras eviga följeslagare.   

562 - ute och cyklar

De mest nytagna bilder jag har nu är från 17 November, här kommer en del av dem. Tagit många på familjen, men de visar jag inte utan tillåtelse.   

  Tillbaka hem - vattnet går ända upp till navmotorn. Ganska trögt att ta sig fram, så motor är bra, inte kul att falla på sidan här, troligtvis en meter djupt i diket där framme.        Några andra ängar längre fram, fotot tagit från cykelvägen, till vänster om den startar bebyggelsen. Här gick gotlandsfåren nyligen, nu ligger de i olika frysboxar.        Tofsviporna dröjer sig kvar, de bryr sig inte om några dygn med minusgrader.      Ankliknande varelser      Kanadagås och grågås      Den vita vinterstorken vadar fram i översvämningarna      vet inte riktigt hur många som dröjt sig kvar, för ett par veckor sedan var det sju, men det kan ju förändras, sen rör de sig fritt också, ska jag veta säkert måste jag få med ringmärkningsnumret på varje bild, men jag vet inte om jag är så noga på det.   

560 eller fåglar i mängd

Lite nyare bilder, från 15 November, det är 4 dagar sedan. Hunnit göra vid dem nu, och lyssnat på Mimi Terris som jag aldrig hört talas om innan, men hon är ju helt underbar, kan rekommenderas. Bilderna som visas i dag är tagna på de översvämmade ängarna, där det fortfarande hade dröjt sig kvar fåglar i mängd. Som vanligt handlar det om långa avstånd, och det går ej att ta sig fram utan att cykla genom vatten upp till navet dessutom för att nå en någorlunda torr plats.   

   En helt normal syn         Tror tofsviporna inte har eller visar sin tofs om vintern        Örnstenen kallar jag den för, rovfåglar gillar att sitta på den vintertid.      Farlig miljö      och karakteristisk profil        landar bland kompisarna       Sex örnar på rad, den sjunde sitter på stenen till vänster om bilden      Så där på håll kan de se ut som välväxta köttiga hönor i objektivet, det är några hundra meter bort.       här blev det lite närmare , men ändå kraftigt beskuret      riktig höstbild        Då och då lyfter en örn      och sätter fart på verksamheten