Bland höstens solrosor

Vid cykelvägen utanför byn hade någon vänlig människa sått ett litet fält med solrosfrön. På hösten var de uppvuxna, och dess frön mognade. Det var ett litet paradis för finkar. Mat i överflöd och gömsle. Det är skönt att ha kvar bilder i arkivet att lägga ut, de senaste månaderna har varit späckade med infektioner. Ska se om det går att komma ut i dag. Men att ligga i sängen när det varit sol, och fundera på olika bra fotoplatser, det är lite trist. Bättre att vara där.

Men nu åter till finkarna.

Först bergfinken   Sedan pilfinken  och till sist grönfinken  

Fortsättning på Den Yrvakna Skönheten

Då kommer här de resterande bilderna på rådjuret. På sista bilden tog hon ett stort skutt.

Sen stanna igen, osäker oerfaren ungdom.Ut med tungan, fundera, utvärdera.En till misstänksam blick.Låtsades verka helt oberörd, sniffade, betade flera gånger. Nej, jag är cool säger hon.Men kanske, minns vad mamma sade...man ska vara försiktig med okända.Nej, nu är det noghej då!

Yrvaken skönhet

Ännu en grå och trött dag. Lugnare nyårsnatt än vanligt utanför huset, inga raketer på tak eller i buskar som jag kan se. Har försökt hjälpa en vän med internetanslutningsproblem på förmiddagen, men uppkopplingen gick inte att få igång, trots att allt gjordes i laga ordning och tester till synes fungerade. Men så är den digitala världen, antingen går det, eller inte alls (på hemspråk: stunnomsinnad). 

I går framkallade jag de sista 2016-bilderna som var lagrade hemma, och lade dem i prydliga högar (mappar). Tömde mobil och kameror. Så inleds det nya året med 16 färdiga publiceringsomgångar. Bra att ha grå och trötta dagar. Längtar efter bra väder och hälsa nog för några timmars fotoäventyr utomhus. 

Dagens bildserie kom till i Oktober 2016, då jag cyklade över ängarna vid sjön. Längst bort, efter en krök, såg jag något i gräset; ett rådjur! Stannade cykeln en bit bort, öppnade ryggsäcken och tog fram kameran. Det var årets kid, som mor nu hade lämnat ensam. Det låg uppenbarligen och sov i gräset. Stannade 50 meter ifrån det, och lyfte kameran. Det är ju så med mycket vilt, står jag tyst och blickstill, blir jag i det närmaste ignorerad. Har varit nära att bli nersprungen på det sättet. 

Nåväl, nu gick jag ett par steg fram med lyft kamera:

Där låg den unga skönheten och sov djupt uppenbarligen. Så tar jag ett par bilder, det blir ett diskret slammer från spegeln. Men...hallå, vad nu? undrar hon.Något skumt, upp på benen!Varje gång hon verkar utvärderande osäker, far tungan runt. Varför?Öronspel, eller signaler, använder hon.Skum figur!En liten försiktig sidomanöver.Ett plötsligt skutt. Fortsättning följer!

Presenterar: Poserande Pigga Pippisar På Pinnar

Ute idag cementgrått ljus, men milt. Väldigt trött. Tar fler bilder från lagret, tagna 20/10 i år längs med cykelvägen vid byn. 

Startar med ett gäng bergfinkar i vinterskrud, verkar vara hannar alla tror jag. Det får mig att undra, om honor och hannar flyttar vid olika tider eller grupper.      Men detta är en grönfink, också hanne tror jag.Till sist en hona, en större hackspett som spanar framåt.

Sista veckan i Oktober 2016

Då var jag ute på promenad med en vän, ner mot havet, över betesängarna. Han har varit artinventerare på växter, och är en sann vän och tillgång. Vädret var mittemellan, humöret gott. Ned till vattnet, upp till bilen, en enkel väg att gå. Naturligtvis strök jag genom "säkra" lokaler för fåglar som kungsfågel, större hackspett, trädkrypare m.m. Men det hade jag inte mycket för, en del dagar är som om det vanliga fågellivet evakuerats. 

Men nära bilen fanns denna lilla vän, som ännu inte rest. Som synes på bladen, är hassel en vanlig växt här. Fågeln skulle kunna vara en lövsångare. Halvvägs till havet stod en stor (för att vara denna art) solitär getapel, ett sällsynt vackert exemplar. Där var havet, genom buskarna skymtade denna häger, de brukar se mig och flyga iväg en bra stund innan jag ser dem. Således är det en ovanlig en, som satt i 3 sekunder och därmed kunde avbildas. Men fåglar utmed havet såg jag inga, vi gick längs med stranden, och jag spanade in i nötbuskarna in mot land med koncentrerad blick inriktad på möjliga hämplingar. Då, utan att den ringt mig och meddelat sin ankomst i förväg, kom plötsligt denna utifrån havet, och jag kunde inte se den förrän den passerat rakt över huvudet. Överraskning, minsann, men jag fick iväg 2 bilder. En örn är det med all säkerhet, och havsörn patrullerar området, det kan vara en sådan. De brukar vara måttligt skygga. Snygga klor åtminstone. Hej och adjö! säger örnen. Innan vi nådde bilen snurrade en glada över ängen. Sen bar det hemåt.