Stefans bilder
634 - ovanligt naturfenomen i Skåneland
Plötsligt i kväll inträffade ett ovanligt naturfenomen hemmavid denna vinter. Var bara tvungen att gå ut och ta några bilder på det och visa.
Första bilden är av mer konstfullt slag, oavsiktligt konstfull eller konstig bild. Tillägg: Nu vet jag varför det blev så, såg det nu när jag lade mig. Det är en mobilbild och min nya mobil har fått ett nytt fodral. Vad jag inte sett innan, är att hålet i fodralet där linserna sitter fungerar som uppsamlare för allt som ligger i byxfickan, och jag hade samlat torrt skräp i trädgården, linserna var täckta med smuts, det förklara varför det stod "täck inte för linserna" när bilderna togs. Men här blev det mer normalt.
631 - i sumpskogen fann jag en modell
Det blev många bilder i går i sumpskogen, där frun släppte av mig under tiden hon var på stormarknaden. Ljuset var växlande, från blygrått till en och annan solstråle. Gott om vatten och fåglar, så många att bilderna räcker för 3 bloggar. Hade endast min GX80 med 100-400 monterat, denna kombination klarar mycket. Undrar när Panasonic kommer med en uppföljare till GX80:n? Resterande bilder med mobilen, den är ju ändå med.
Sumpskogen är inte direkt välkammad, kanske kan man säga att den innehåller mycket information. Nere vid marken trivs många små varelser. Ljuset kan vara lite grått på vintern. Sumpskogen ligger i ett naturvårds och strövområde med spångar så det går att gå där. Där finns också en handikapptoalett. Några i landets hjärntrust hade brutit sig in genom taket och förstört inredningen, här åker handikapptoan, får se när den återkommer. Det är riktigt mycket med folk som har olika handikapp som rör sig här, vilket jag uppskattar. Tillbaka in i sumpskogen. Ser plötsligt något fladdra till och en trädkrypare landar. Bättre bild än så här blev det inte, för ett par sekunder senare hade en ilsken entita jagat bort den. Entitorna gömmer de frön jag ger dem i just de här träden. Men så dök en av områdets ekorrar upp, de tackar inte nej till gratis mat. De kan äta så magen sväller. Den såg söt ut. Så jag gick närmare, men för nära. Den skuttade in i skogen. Såg misstänksamt på mig. Störa i maten - oförskämt!! Klättrade snabbt upp och såg ner på mig. Slog ihop framtassarna och skällde ut mig i staccato på ekorrska, det lät som en lång ström fula ord. Blöt nos? Sen satte den sig på en trädgren och jag gick så den fick äta i fred, lade en rejäl extra portion frön som kompensation på spången under den.