Vanlig husspindel

Kastade de sista tomaterna igår, och när jag vände på krukorna så fann jag en del av intresse, så mycket att det får delas i två bloggar. Tog vis av erfarenheten fram blixt, det gick mycket bättre då, speciellt som det var lite skumt fram mot aftonen. De fick sitta still, för autofokusen jobbar tvekande i så dåligt ljus. Den vanliga, eller större, husspindeln (Tegenaria domestica - namnet tyder på att den gillar människors bostäder) kan leva i flera år, och är så pass stor att den är lätt att upptäcka. På bilderna finns 2 olika spindlar, under ena krukan fanns det ett bo och den ena av dem, den största, vaktade ungarna i kokongen. Den andra vandrade i närheten, men de anföll inte varandra. Även när jag flyttade runt krukan, tömde den, fotograferade, och lade den upp och ned så spindeln satt fullt synlig, övergav  inte sina ungar, den tog och riskerade livet hellre än svek ungarna, det är ett fint beteende även bland oss. 

F.ö. - tänk så lätt det är med micro 4/3, så lätt att ta ut den lilla lätta kameran med det skarpa! objektivet och bara fyra av, ångrar inte ett dugg att jag lämnat Canon bakom mig. Framkallat i Silkypix.   

I skogen - 2

Det blir lite höstmotiv, kanske inte de vanligaste. När djur och insekter bjuder på svårigheter gäller det att rikta kameran mot allt annat som kan vara intressant.   

    Solen sken ner genom lövverket, det känns bra att se på.      En barkstrimla hade fallit ned över en avbruten gren och plötsligt såg det ut som en inbjudande förstukvist, åtminstone för små varelser.            Under träden växte mossan och täckte de fallna.      Men högre upp fann jag denna korgliknande installation, en matkorg för en spindel.  elegant svävade den där, men spindeln hade klokt nog gömt sig.      Runt om blänkte det till där solen sken ned.      Smällebär eller snöbär (symphoricarpos albus) är en kaprifolväxt. En av de mest invasiva trädgårdsarterna.       Ett intryck av japanskt träsnitt får jag av denna gren. Det är benved ( Euonymus europaeus ) ett litet träd som knappast kan förarga någon. Sällsynt i Sverige, men rikligt förekommande hemmavid, bären har en fenomenal grobarhet och sprids av fåglar. På hösten är det fullt av rosa bär samtidigt som bladen får höstfärg, sedan faller bladen av och de rosa bären sitter kvar länge. Dyker upp som ogräs flitigt i rabatterna. Kan växa som fint litet solitärträd i trädgård eller betesäng, men är egentligen smalstammig undervegetation i skog. Bären är lätt giftiga, men innehåller intressanta ämnen som koffein, steroider och teobromin, har i folkmedicinen använts för att gnida på huden vid skabb.      De är fina att se på      men mariga att förtära.   

I skogen -1

Var ju på skogspromenad i går, tur det för i dag har det varit regn och blåst. Några bilder blev det ändå, trots att 85% åkte i papperskorgen direkt.   Tillägg: glömde skriva att bilderna är redigerade i Silkypix, testar runt olika redigerare. 

   Direkt jag ställt cykeln satt hackspetten där, huvudet blir lite suddigt när den hackar.       kastar en avmätt misstänksam blick mot fotografen. Sen ville inte fler fler fåglar visa sig i fotografisk position, tror det var hundratals som tjattrade i skogen runt mig.      Fann nästan ingen svamp alls, men här står ett par av fjällig bläcksvamp på en parkering, typisk plats att finna dem på. Mycket god, men inte tillsammans med alkohol om det skulle finnas spår av Coprin i svampen. F.ö. är denna svamp köttätande, men frukta icke! ty det är bara nematoder den äter.     Det är helt o.k. att stå och beundra ett fallet eklöv en stund, enastående färger.      På ett visset gullris fanns en nyckelpiga.       Och på ett hagtornsbär fanns denna lusliknande insekt med snabeln rakt ner i godsakerna.       underifrån      Ett löv nära marken bland höga träd, märkligt det blev en bild utan extra ljus, det blir höga iso och långa exponeringstider. Ser ut som en individ ur gruppen skorpionspindlar.      Hemma igen, här blev det skärpa i solen.      Julgranskula? snart dax, nej det är ett sparrisbär.   

Moln

Tar några gamla moln som jag hade liggande i lager. Det får bli dagens bilder i bloggen. Annars har jag tagit bilder i skogen i dag, var tänkt fågelmotiv men de höll sig undan. Så det fick bli mest makro, spindlar och liknande. Det var väldigt svårt, spindlarna var pyttesmå och ljuset en utmaning. Fick kasta nästan alla de bilderna. Det får bli handhållen blixt när jag fått tag på det jag behöver. Testar nu också Silkypix bildbehandlingsprogram, det verkar vara anpassat till Panasonic, det glädjer mig, faktiskt är jag väldigt nöjd efter första försöket.  Men nu blir det moln som sagt.   

Tranor och mer än en överraskning

Ännu fler bilder från vägen till sjön, där händer ofta saker, men långt ifrån alltid. Det verkar vara antingen eller på ett helt oförutsägbart sätt. Fick i dag i brevlådan besked om att lösa ut rekommenderat brev, och det var en överraskning. Hade beställt ett annat objektiv från Kina, nu 50 mm f 1.4 med adapter och mellanring, helt manuellt, men det var ett antal månader sedan, och jag hade gett upp tanken på att få paketet, även om jag visste att det kommit till Sverige, men det var längesen. Ur paketet tog jag något som var i metall och glas, kändes tungt och förtroendeingivande. Satte det försiktigtvis på billigaste kameran, och upptäckte snabbt att adaptern i metall nuddade kontakterna, för inställningarna blev knasiga, och gick inte att ändra. Vred på avståndsinställningen som fungerade mellan 1/2 till 3 meter, stämde inte alls med vad som stod på ringen. Vred bländaren från 1.4 till 16, och där fastnade den för gott. När jag såg i kameran fanns en stor rund ljus fläck väldigt tydligt över hela bilden, allt detta var också en riktig överraskning. Kastade objektivet i soporna (250 kr med frakt) och nollställde kameran, sen fungerade den lyckligtvis igen, slapp köpa en annan. 

  Redan vid första åkrarna utanför byn fanns de      passerar över Åsums kyrka        tar en runda ibland      landar       i olika stilar          sen passerade en Piper Cherokee från Kristianstads Flygklubb      men tranorna var lika oberörda som gäss och kor      gott om dem fanns det, sen cyklade jag hemåt, stannade vid ett ställe för att öva på kråkor, men de försvann snabbt, och ett markant välbekant ljud från militärtjänsten ökade i styrka       3 bananhelikoptrar (Vertol Chinook tror jag) passerade över, en med öppen dörr      en med stängd. De är som att åka en gammal buss från 50-talet, bullrigt och obekvämt. Men de har en helt fenomenal manöverförmåga i rätt händer.