Vanessa atalanta

Amiralen är den fjärilsart jag sett överlägset mest av denna sommar, den sista bara för någon vecka sedan. Den är lagom stor och färggrann för att vara intressant som fotoobjekt, så det har blivit en del bilder. Bilderna tagna 8 augusti.   

   I plommonträdet      Hos myntan      På nära håll är vingen som en uppspänd gobelängvävnad, härlig struktur och vackert mönster, medeltida till vänster och mer modernt till höger på bilden.      Underbart dekorativ      måste tanka bränsle emellanåt      snurrar sen upp sin gyllene snabel      har hårresande rygg     och stickiga håriga ben.   

Humlor och blomflugor

Den 8 Augusti i år ute i trädgården togs dessa bilder. Ser ut som en fin dag och en annan årstid, nu har de här små vännerna gjort sitt jobb, dragit sig tillbaka och lämnat resultatet åt mig - en massa frukt. Utan deras hjälp hade det inte blivit mycket.   

  En bi-liknande blomfluga, ett porträtt, men vad är det som hänger framme i antennen? ser ut som ett hänglås.    De trivdes bland myntan     och jag trivdes med att ligga på gräsmattan i solen och ta bilder.      ett blad blir en hel värld      Jag försökte verkligen ta bilder på en dansande blomfluga när han försöker imponera på honan, men det blev inte på långa vägar så bra som Stig lyckades, och ändå använde jag 1/4000 sekund.       Här är humlan på väg att tanka lite till     den gillade också myntan        men alla resor har ett slut.   

Gäss igen

 Tog elcykeln i dag ut en liten runda, inget att se på ängarna - helt tomt - men bak dammarna fanns en del fynd, mest insekter. När jag gav mig ut gällde vinterklädsel i den obarmhärtiga nordanvinden, den berättade vad som var på gång. Men jag fann ett insektshotell, kommunen hade lagt upp en stor hög ris där solsidan var helt i lä, det var riktigt skönt. När jag stod där med makrokameran hörde jag ett ljud ovanpå rishögen, såg upp, och just framför ögonen stod en vuxen vattenrall, vi såg förvånat på varandra några sekunder, varefter vattenrallen sa "skit också" på sitt språk och försvann. I övrigt såg jag några lärkor, en starflock, sträckande gäss, blandade kråkfåglar och ankor samt ganska många vråkar som verkade samlas nu, de gör det vår och höst.  

 Den 27 September, för ett par veckor sedan, togs bilderna i dagens blogg, känns som den varma tiden snart är över.

                   Till sist en odalman, mitt i det höstsådda fältet låg han så länge, körde sedan vidare till boskapen.   

Bara banala blandade bilder

En blandad mapp med överblivna bilder visas så som följer:   

   Från 7 Augusti i år, en juvenil Motacilla alba.       Mahonia bär gömmer sig inne i busken, går att göra gelé av, eller lägga i annan saft/sylt som färgämne.      Hortensia, blir aldrig blå här, har mycket kalk i jorden. Men häller jag på aluminiumsulfat så blir den blå, men det vill jag inte hälla i trädgården.      Åldras i skönhet      Gillar denna röda lilja och dess oblyga framtoning.      Gäller att inte få detta pollen på kläderna när liljorna fotograferas.      Och nu till gårdagen - ett höstblad av Pyrus pyrifolia (som bär mängder med saftig söt frukt).      Till sist ett fynd i badrummet.   

Mer under krukan

Jag fann ju mer än husspindlar när jag vände på krukan, här kommer de andra fynden.   

  Gråsuggor (isopoda, likadana fötter och underart Oniscidea - landgråsuggor) har funnits sedan karbontiden, uppenbarligen en oslagbar konstruktion, där ligger vi i lä. Denna beiga variant vet jag inte riktigt, kan vara en Armadillidiumart.    de måste fotograferas när de springer, de flyr från öppenhet och ljus som en del befattningshavare. När man stör dem kan de spela döda tills de tror att faran är över, ett beteende sen urminnes tider och långt innan dess.       Detta är i vart fall Porcellio scaber, en av de vanliga arterna.      se mellan täckplåtarna (de liknar en bälta) där finns något benliknande organ.     En skinnbagge av bärfistyp, som ett vandrande konstverk.      Detta är en krabbspindel, de är jägare, bygger inga nät.      Denne lille vän satt i en mörk hörna på ett betongblock.     Det fanns mycket nät under krukorna, näten fungerade som barnkammare. Denna lilla spindel passade barnen, lämnade inte sin post vid fara.     Den var lite genomskinlig vid första anblick med ljusblå signalfärger vid  benens bas. Barnen ser mycket läskiga ut, värre än familjen Addams.