Stefans bilder
Presenterar: Poserande Pigga Pippisar På Pinnar
Ute idag cementgrått ljus, men milt. Väldigt trött. Tar fler bilder från lagret, tagna 20/10 i år längs med cykelvägen vid byn.
Startar med ett gäng bergfinkar i vinterskrud, verkar vara hannar alla tror jag. Det får mig att undra, om honor och hannar flyttar vid olika tider eller grupper. Men detta är en grönfink, också hanne tror jag.Till sist en hona, en större hackspett som spanar framåt.
Sista veckan i Oktober 2016
Då var jag ute på promenad med en vän, ner mot havet, över betesängarna. Han har varit artinventerare på växter, och är en sann vän och tillgång. Vädret var mittemellan, humöret gott. Ned till vattnet, upp till bilen, en enkel väg att gå. Naturligtvis strök jag genom "säkra" lokaler för fåglar som kungsfågel, större hackspett, trädkrypare m.m. Men det hade jag inte mycket för, en del dagar är som om det vanliga fågellivet evakuerats.
Men nära bilen fanns denna lilla vän, som ännu inte rest. Som synes på bladen, är hassel en vanlig växt här. Fågeln skulle kunna vara en lövsångare. Halvvägs till havet stod en stor (för att vara denna art) solitär getapel, ett sällsynt vackert exemplar. Där var havet, genom buskarna skymtade denna häger, de brukar se mig och flyga iväg en bra stund innan jag ser dem. Således är det en ovanlig en, som satt i 3 sekunder och därmed kunde avbildas. Men fåglar utmed havet såg jag inga, vi gick längs med stranden, och jag spanade in i nötbuskarna in mot land med koncentrerad blick inriktad på möjliga hämplingar. Då, utan att den ringt mig och meddelat sin ankomst i förväg, kom plötsligt denna utifrån havet, och jag kunde inte se den förrän den passerat rakt över huvudet. Överraskning, minsann, men jag fick iväg 2 bilder. En örn är det med all säkerhet, och havsörn patrullerar området, det kan vara en sådan. De brukar vara måttligt skygga. Snygga klor åtminstone. Hej och adjö! säger örnen. Innan vi nådde bilen snurrade en glada över ängen. Sen bar det hemåt.
Soluppgång del 2
Detta är nog de sista solbilderna i mitt lager jag sparat inför vintertröttheten. Och lagret är snart färdigframkallat. När jag ser på datumen ser jag nu i efterhand, att dessa bilderna är tagna i slutet av Oktober. Något att drömma om, det är grått utanför och ont om fåglar. Denna morgon gick jag som vanligt ut för att fylla på fröautomaten, då satt sparvhöken 10 meter bort och såg på. När jag sedan såg upp en gång till, och gav den en intresserad blick, då flög den omedelbart.
Nåväl, åter till Oktobersolens gradvisa uppgång.
Lite uppmjukat först, gäller att variera sig. Stillsamma vågor Gyllene sandLjuset når ilandflutet sjögräsUtseendet förändras ständigtpå min favoritdel av stranden
Soluppgång, del 1.
Bilderna är tagna vid havet en lite kylig morgon då hösten drar sin sista suck.
All jag har gjort är att följa soluppgången, som är hoppingivande. En ny dag att göra så bra det går, en ny möjlighet.
Mörkret ger sigförsta morgonrodnadenrodnat blev detoch där kom denlångsamt majestätisktvisar lite kraftoch skönhetstiger uppåt
Svanar
Lite ur bildlagret innan jag ger mig ut, solen skiner ju. Bilderna tagna tidig vinter vid havet; det var blåsigt, någon plusgrad och kallt.
Tillägg: Nu har jag tagit en sväng med elcykeln, fåglarna var som bortblåsta. Det var en skön cykeltur men svår; lutande lervälling, nedfallna grenar, vindstötar och bländande sol.
Tidigt är det, solens strålar ger svanarna en varm färg. Inte så starkt gryningsljuset, men det fungerade hyfsat.Någon halvtimme senare. Och en kvart senare Men detta var nog lite tidigare, minns inte.