Tema: Vadare, snäppor

En serie bilder på snäppor, troligen myrsnäppa, men en och annan kärrsnäppa kan ha insmugit sig. Är inte helt säker. Alla tagna vid en liten strandpromenad vid Åhus, i våtmark just vid havskanten. Och så finns där en ung fiskmås också, den bara hoppade in. Denna dagen hade jag tur, fåglarna var lite närmare än vanligt, och inte så rädda för min annars skräckinjagande gestalt (åtminstone för fåglar).

Tema - insekter

Lite mer ur lagret. När frun hade ett ärende, tog jag en sväng med kameran i en skogsdunge intill, där det fanns ett litet vattenhål, träd och gräs. Jag fann, att det hade börjat komma lite insekter, och tog några bilder. Platsen hade lite underlig växtlighet, det blir så när folk dumpar trädgårdsavfall. Bl.a. ett bestånd av de största bollhortentior jag sett. Och så några bilder hemifrån.

Först en harkrank på fönsterrutan. Makro avslöjar verkligen smuts på fönstret.Sedan något som ser ut som en flickslända. Först naturligt ljus.Sedan konstgjort ljusDe är vackra, fantastiska skapelser. Mycket att fundera över, hur allt fungerar. Och hur de upplever omvärld, tid o.s.v.Sen kommer jag närmare. Hur nära kan jag komma innan den lyfter?Så här nära! Ett sländeporträtt.På ett grässtrå satt något slags fly. Såg vitt ut när det flög.En spindel uppenbarar sig, när jag ligger där på magen. Har spindlar sådana ögon som ser ut som klubbor? Eller är denna ett undantag?Och så humlor hemifrånOemotståndligaTill sist en ovanligt stadig bit till blomfluga.

Blandar korten i växtligheten

Här kommer lite blandade bilder, som var aktuella för några veckor sedan. Möjligen finns här ett tema - växtlighet. Ja, och ljus.

En lilja, där de gula pollenställningarna ligger inom skärpedjupet, men ändå inte blir skarpa hur jag än gör. Säkert kamerans sensor som inte klarar sin uppgift. För än så länge är ögat överlägset, åtminstone oftast. Ett enkelt grässtrå med atmosfärRos i höstljusSamma här, morgonhöstljus. Skönheten lite fläckad på ytan, bladen lite naggade i kanten.Sol, löv, skuggor. Nog med intryck för att hålla mig nöjd. Mer behövs inte. Kanske lite vind och fågelsång också. Samma sak: löv som syns direkt, och de som syns indirekt genom skuggans skvallerClematis i tidigaste morgonljuset. Den klättrar som en krona i plommonträdetSe där, en snart mogen persika. Jag kan märka om den är mogen på två sätt 1) klämma mycket försiktigt, ger den efter? eller 2) har någon fågel eller insekt tagit för sig? De är duktiga på att veta just när frukt är mogen, utan att klämma på den. Stockrosen, en karaktärsväxt i Skåne och Danmark, speciellt vid gårdsplaner med kullersten. En platt del av klotet. Här rinner Helgeån (Helga å), och just detta vatten kallas Hammarsjön. Finns olika uppgifter på djup, från 0,8 till 1,5 och 2,5 som djupast. Igenväxningen verkar ha minskat, och fisken också minskat, vattnet blivit brunare, humusrikt. Ytan varierar alldeles väldigt med årstiden, från sommartorkan till våren då från ena sidan vårregn med snösmältning från småländska höglandet fyller från ena hållet, och kraftig ostlig vind trycker upp havet från andra hållet. Vid dessa tillfällen syns tydligt varför äldre bebyggelse ligger där de gör, just på kanten av 100årsöversvämningen. Men staden Kristianstad skulle dränkas utan sina vallar. Sjön skulle nog hetat sel norröver. 

Familjeliv

Ja, familjeliv kan vara alldeles underbart, åtminstone när solen skiner, alla är mätta och hyfsat pigga.

Tungan börjar bli intressant Kärlek kan inte överdoserasMättFestdansFamiljelivNär kärleken är som bäst

De blandade svartvita korten - andra delen av två.

Först ut är denna fågel, en möjlig myrsnäppa, eller? Jag är nog på mer djupt vatten där än fågeln.En av mina favoritstigar, där jag på försommaren tar mina näktergalsbilder.Där är snårigt och sankt, perfekt för näktergalen. Min egen jungel. Men ibland, med tålamod, skicklighet och tur (inte minst!) sitter plötsligt en i en lucka långt in där någonstans. Men nu är hösten på gång, alla näktergalar har dragit sig söderut. De snår där först allt brakat ner, och sedan nytt växt långt över, de platserna gillar de bäst. Och ibland måste de upp i sin sångarposition, visa sig lite. Rakt upp lyckas solen stråla genom lövverket. En oräknelig mängd grenar och löv. Det hade varit väldigt svårt att se de små grågröna spolformade sångarna bland löven i Maj, om det nu inte hade varit att de låter så vackert. Bara att pejla med öronen och styra in blicken. Observant på minst lilla rörelse. Som en katt på jakt. Men fördelen med kamerajakt är, att hur många skott jag än skjuter, finns fågeln kvar. Och sjunger för omgivningen. Se här. Konsten att observera stillsamheten. Stå och se på den. Utan stress eller krav. Den bara finns där. Och väntar på dig. Antalet tranor hemomkring ökar hela tiden, år för år. Jag menar, förr flög alla över, nu rastar de också, en del häckar t.o.m. om sommaren. När jag kom på elcykeln såg jag några landa på en äng en bit bort, andra sidan en skogsdunge. Så jag gjorde en kringgående för tranorna osynlig manöver med elcykeln, och tog mig genom dungen, ålade sista metrarna. Det var väl mycket som skymde, så när jag blottade min närvaro, lyfte de. Och kärrhöken är ännu här, Afrika väntar. Till sist en riktigt stadig bit till blomfluga, fastnar nog inte så lätt i spindelnät.