Stefans bilder
Backsippor med tre olika objektiv
Backsipporna är fina, värda att dra med sig tre olika objektiv på vars en kamera, alla med M4/3 sensor. Samtliga objektiv moderna. Startar Panasonic 100-400 med 100mm brännvidd f 7.1
195mm f8
400mm f8
nu kortare - Panasonic 12 - 60 med 60mm f10 på följande tre bilder
nu vidvinkeln - 7,5mm f8, samma på alla, manuellt objektiv, Laowa
Vivitar series 1 70-210 1:3.5
Och nu över till något helt annat som omväxling. Gav 100 kr för ett manuellt retro objektiv, det är ganska ljusstarkt, och icke-intuitivt att hantera. Skjutzoom med vrid. Ibland måste jag bara testa (eller leka). Det har Olympus OM fattning, normalt är det Nikon. Bländare oftast 5.6 - 8. Tog ett varv eller två runt huset för att testa det, här är resultatet:
Jättegetrams med regn på
sedan blåregn, köpte det som miniblåregn, det stod blickstill i tillväxt en 10-15 år, men sköt plötsligt i höjden i ett stort träd intill, slingrar sig upp i toppen. Tänkte då, att det skulle vräka ut ett regn av blå blommor synligt från långt håll, men nu blommar det längst upp i toppen bland bladen, rikligt men närmast osynligt
sedan lupinerna, som inte riktigt velat växa hemma, men nu plötsligt vill de det
trädgårdsvallmo, den sprider sig med frö
rosa akleja
och en annan blå
bukettspirea
en storvuxen sorts kinesisk pion
en normalstor kinesisk pion bländare 3.5
till sist denne lille vännen, möjligen blåmes, flyttat hemifrån samma morgon (beskuren bild). Här ligger skärpan nedtill på skruven lite framför fågeln, det är närmast omöjligt få skärpa på något som rör sig med detta objektiv, när jag gick med det i trädgården och stod still och såg upp i det röda persikoträdet, satte sig plötsligt något som till utseende och ljud hade likheter med en höksångare, så jag lyfte kameran, då flög fågeln direkt. Men den lille blåmesen flög inte, bara rörde sig lite och pep efter mat.
Vårblommor
Samtliga bilder tagna med det gamla objektivet Pentacon 29/2.8, startar med backsippan
backsippan växer ju som bekant i torrbackar, tillhör ranunkelväxterna och är fridlyst, minskar i antal. Den är flerårig, och fröna gror där marken råkat bli bar, t.ex. betesdjur som trampat upp. Kräver öppen mark, försvinner vid igenväxning. Betas inte av, då den smakar illa och kan bränna i munnen.
gullvivan är också bekant av de flesta, tillhör vivorna, vilket är uppenbart. Den är också fridlyst.
nästa är blommor av någon vild stenfrukt, minns inte vilken, kom med en liten svartmyra till vänster på bilden
sen slånblommor. Slån är en rosväxt med tornar (inte taggar) som blommar i vackra bestånd nu. Frukten kan ätas efter frost.
gulsippor är liksom vitsippor ranunkelväxter med jordstam, trivs också i lundar. Uppstår hybrid med vitsippa blir det en blekgul svavelsippa.
sedan 2 olika lavar jag också glömt namnet på
till sist mångas favorit - vitsippan. Själv gilla jag mest blombladens rödvioletta utsida.
vitsippor går bra i svartvitt också
det var allt det
Botanisk dokumentation med Pentacon 29/2.8
Det var ett intressant experiment, att ta med som enda objektiv för dokumentation under botanisk vandring det 50 år gamla Pentacon 29/2.8 - då som nu det ekonomiska alternativet. Det har ju en närgräns på bara 25 cm och på min Panasonic GX7 en brännvidd motsvarande normal, 58 mm. Skulle det bli något alls i bildväg? Troligen, men hurdant? Det som visas är bildbehandlade råfiler, alltså nu .jpeg, och skärpa kan ju förstärkas, men inte trollas fram.
Startar med gökärten, som är en art i vialsläktet, när den under sommaren växer och klättrar kan den nå 30 cm. Får ärtskidor om hösten. Växer över hela landet och enligt sajten "skogsskafferiet" är hela växten ätlig, blomman färsk och knölen torkad och mald som nödbröd med lakritssmak.
nästa är vårbrodd, ett gräs som blommar just nu, på bilden syns de vita pinnarna längst upp, på den är de små röda strecken ståndare, pistillen kommer vid annan tidpunkt för att undvika inavel. Växten innehåller kumarin, giftigt för råttor, men inte lika mycket för människor. Kumarin finns i en del väldoftande kryddor, som kanel, där en är olämpligt att äta mer än en tesked om dagen. Det är kumarinet som ger nyslaget gräs/hö dess goda doft. Växer i hela landet.
sen har vi knoppar av mandelblom, som är mer välbekant. växer i landets sydliga del. Saxifraga är dess latinska namn, som syftar på folktron att den kunde bräcka njursten.
Desmeknopp heter den intressanta pyttelilla, närmast obetydliga blomman här under, en liten skönhet med 4 identiska blommor som en kub och en till på toppen (som har två färre ståndare än de andra). Gillar lös mylla i lundar, har en svag men behaglig unik doft (tycker jag), växer med jordstam. Närapå rödlistad.
Jordrevan, där berättar namnet om växtsättet, växer i lundar och storleken beror på tillgången på näring. Är i trädgården ett vackert ogräs, tillhörande gruppen kryddväxter speciellt anpassat till rätter med träkolsgrillat kött, vilket den påstås dofta.
svalörten är i Ranunculusgruppen, som smörblomman, och därför giftig, ger irritation i hela matsmältningskanalen. En skånsk vårblomma, breder ut sig i intensivt gula mattor. Jämngul som kabblekan och därför svårfotgraferad
om detta är moss eller sumpviol är osäkert, men den är klart större än den vanliga doftviolen.
vårfryle är det som blommar här, en tågväxt. Tågväxter är enhjärtbladiga örter som ser ut som gräs, kan även köpas i plantskolan, liksom en del av de ovan nämnda. Växer över hela landet, kan bli 2 dm hög.
sedan en väldans liten blomma, kanske 2-3 cm hög. En riktig utmaning för det gamla vidvinkelobjektivet. Det är sandkrassing, höstgroende och snart bortvissnad. Växer på torr sandmark i södra Sverige, blomblad olikstora. Bilden blev så här
inte mycket att se, en kraftig beskärning ser ut så här, inte illa ändå för det 50 år gamla ekonomiobjektivet, man ser åtminstone vad det är, blomman är nog en cm bred
nästa vet jag inte riktigt, är nog skott av lönn, någon lönnart, snyggt i vart fall, lite exotisk känsla i skogen
sedan en bild på en fångsanordning, ett slags skärpetest
till sist stackmyror, lite vårtrötta, alls ingen imponerande myrbild, men imponerande att se vad objektivet klarade ändå, lite beskuret.
På Kjuge kull med Pentacon 29/2.8
Åkte med en vän på morgonkvisten till Kjuge kull för lite artbestämning (hans del) och fotografering (min del) av arter och landskap. En mest mulen dag, men solen stack fram ganska ofta. Ville inte bära på en massa, så jag tog slumpmässigt ur samlingen en Panasonc GX7 och ett 50 år gammalt objektiv. Ett skäl för kamera var att den har utfällbar skärm, det gör fotografering på låg höjd betydligt bekvämare.
De är ett intressant landskap på Kjuge kull, innehåller egentligen allt från torrbackar, hällmark och flyttblock till odlingsmark, varierande skog och strand bl.a. Först efter parkeringen åkermark som legat i träda, en gammal boskapsväg till höger som leder framåt.
sen upp i torrbackarna. Kanske bilderna kan se lite gammaldags ut, trots uppiggande bildbehandling, det beror nog på det 50 år gamla objektivet, producerat i stora mängder för en billig massmarknad i gamla Östtyskland. Köptes av de som ville ha en systemkamera, men inte hade råd med mer. Presterar ändå förvånande bra, ett lämpligt promenadobjektiv, nästan gratis, för de som gillar manuell fokusering
över torrbackarna finns hällarna, en torr plats sommartid
men även där kan finnas vatten, försänkningar i berget, plötsligt kan där finnas vattenälskande växter på hälleberget
ser ut som en lind som skall till att blomma
grenar kan slingra sig fint genom luften
sen blir det plötsligt svartvitt, ville testa det också med det gamla objektivet. Här är ju blockterräng, vackert att promenera bland för vuxna, spännande att klättra på för de ungdomliga (populärt! kommer folk från olika håll i Europa också) samt kul för barn att springa runt i
när det här klättermodet dök upp för många år sedan, var jag helt omedveten om det. När frun och jag promenerade där dåförtiden, syntes enstaka unga par med en madrass på ryggen, så praktiskt! tänkte vi
gott om murgröna växer där, lätt 30 meter upp med armsgrova stammar
sen tillbaka genom lönnsly till bilen