Mera svartvitt

Så har jag gjort en ny omgång bilder. Börjar lära mig, men har mycket kvar.

Först doppingen.  Svarttärnan börjar ändra fjäderdräkt vid midsommar, gråare och en del fläckar.Här kollar den mig, och finner mig ofarlig.I Åhus fanns en del mindre vadare, för knepiga att artbestämma. Men fina är dom.Deras naturliga miljöTycker om att se när de flyger lågt över blankt vattenOch till sist gräs och ljus, mer behövs inte. De här bilderna rycker jag själv bäst om. De är på något sätt motsatser, men omväxling förnöjer, drama och lugn.

Naturgråa försök

Så var det bildhög nr 20. Startar med svartvitt, nya försök i kväll. Gör dem först klara i färg, och tar omvandling till svartvit därifrån. Finns så många spakar att dra i, kan vara tröttande för en NallePuhhjärna. De i färg kommer senare.

Först haren vid vägkanten, den hade inte bråttom.Och så sånglärkan. Fåglar i svartvitt? Måste pröva. Den lilla lärkan gick bara att framställa mjukt, allt annat såg fel ut. En årsungeFibbla med vänner i ljus från ovanEn ensam fibblaHär tog jag en snabb tryckning, och överförde ett helt annat recept. En knapptryckning, där hade jag tur.Och så provar jag med en humla. Jag gillar humlor.En annan humla, lite större modellPresenterad rakt framVingpenna som fallit av en tofsvipaLövsångaren långt inne i busksnåren. Måste också presenteras på ett försiktigt sätt.Och till sist - den mystiska skönheten.

Morgonen i gråskala

Nu har jag förvandlat de grant färgade morgonbilderna till monokroma. En del ville inte fungera alls i den klädseln , andra blev bättre. Det gick inte att se innan hur resultatet skulle bli upptäckte jag. Svartvitfoto kan bjuda på överraskningar. 

Bilderna får tala för sig själva, betraktaren avgör.

Mera monokromt

Här kommer del 2 av de monokroma försöken att uttrycka sig.

Först denna veckogamla flicka. Hon är så fin som hon är.3 generationer flickorOch så kastar jag försiktigheten. Gökblomster.Ett bråkDet unga behöver det gamlas stöd för att komma uppGrönskan utan grön färgEn väldoftande skönhet träffas av ljusetOch så till sist - snigelspår på soptunnelocket. Påminner mig om de spontana vägar som uppstår av alla arter, inklusive oss själva. Intressant att se mönster och strukturer som återkommer i olika skalor och tidsperspektiv. 

Renodla uttryck

När jag i ungdomen började fotografera, blev det i s.k. svartvitt, det vill säga gråskala. Det fanns 2 skäl, ekonomiskt det ena, och påverka slutresultatet det andra. Lite experiment i mörkrummet med den billiga utrustningen, men dammet kunde vara knepigt. Och få alla kemikalier att stämma, så resultatet höll sig. Men bilderna håller än i dag. 

Nu har lusten för att uttrycka sig monokromt ökat igen. Det blir nya experiment, försöker finna vägar. Och faktiskt, så fungerar det. 

Det fina med s.k. svartvitfoto är, att det bildens uttryck blir viktigare. Form och ljus. Nog med prat.

Först haren. Lite gammal bildkänsla, med fart.Mycket mer känsla än färgbildenJodåOch nu över till något helt annat, regn. Svartvitt och regn passar ihopa.En flaskhals. Jag har en stark dragning till abstrakt foto, och får ibland utlopp för dessa lustar.Pionen som möter första morgonljuset funkadeVar nöjd med denna, fick fram allt jag ville, samma ljusPion igenFin utan färg, ett uttryck som passar vallmo ocksåNu, denna är jag riktigt nöjd med, en liten rosenknopp i morgonljusstråleOch denna ros är jag själv väldigt nöjd över. Den gjorde mig glad.