Tema - insekter

Lite mer ur lagret. När frun hade ett ärende, tog jag en sväng med kameran i en skogsdunge intill, där det fanns ett litet vattenhål, träd och gräs. Jag fann, att det hade börjat komma lite insekter, och tog några bilder. Platsen hade lite underlig växtlighet, det blir så när folk dumpar trädgårdsavfall. Bl.a. ett bestånd av de största bollhortentior jag sett. Och så några bilder hemifrån.

Först en harkrank på fönsterrutan. Makro avslöjar verkligen smuts på fönstret.Sedan något som ser ut som en flickslända. Först naturligt ljus.Sedan konstgjort ljusDe är vackra, fantastiska skapelser. Mycket att fundera över, hur allt fungerar. Och hur de upplever omvärld, tid o.s.v.Sen kommer jag närmare. Hur nära kan jag komma innan den lyfter?Så här nära! Ett sländeporträtt.På ett grässtrå satt något slags fly. Såg vitt ut när det flög.En spindel uppenbarar sig, när jag ligger där på magen. Har spindlar sådana ögon som ser ut som klubbor? Eller är denna ett undantag?Och så humlor hemifrånOemotståndligaTill sist en ovanligt stadig bit till blomfluga.

De blandade svartvita korten - andra delen av två.

Först ut är denna fågel, en möjlig myrsnäppa, eller? Jag är nog på mer djupt vatten där än fågeln.En av mina favoritstigar, där jag på försommaren tar mina näktergalsbilder.Där är snårigt och sankt, perfekt för näktergalen. Min egen jungel. Men ibland, med tålamod, skicklighet och tur (inte minst!) sitter plötsligt en i en lucka långt in där någonstans. Men nu är hösten på gång, alla näktergalar har dragit sig söderut. De snår där först allt brakat ner, och sedan nytt växt långt över, de platserna gillar de bäst. Och ibland måste de upp i sin sångarposition, visa sig lite. Rakt upp lyckas solen stråla genom lövverket. En oräknelig mängd grenar och löv. Det hade varit väldigt svårt att se de små grågröna spolformade sångarna bland löven i Maj, om det nu inte hade varit att de låter så vackert. Bara att pejla med öronen och styra in blicken. Observant på minst lilla rörelse. Som en katt på jakt. Men fördelen med kamerajakt är, att hur många skott jag än skjuter, finns fågeln kvar. Och sjunger för omgivningen. Se här. Konsten att observera stillsamheten. Stå och se på den. Utan stress eller krav. Den bara finns där. Och väntar på dig. Antalet tranor hemomkring ökar hela tiden, år för år. Jag menar, förr flög alla över, nu rastar de också, en del häckar t.o.m. om sommaren. När jag kom på elcykeln såg jag några landa på en äng en bit bort, andra sidan en skogsdunge. Så jag gjorde en kringgående för tranorna osynlig manöver med elcykeln, och tog mig genom dungen, ålade sista metrarna. Det var väl mycket som skymde, så när jag blottade min närvaro, lyfte de. Och kärrhöken är ännu här, Afrika väntar. Till sist en riktigt stadig bit till blomfluga, fastnar nog inte så lätt i spindelnät. 

De sista humlorna

Ja, här är sista bildserien med humlor. Presenteras som de är, har en ny feberperiod.           

När mumlorna hurrar

Näst sista med humlor, sen ska jag försöka undvika det. Bloggtiteln kommer från Karl Oskar Robert Broberg. Jag beundrar underhållare som honom (frid) som kan underhålla en stor publik från scenen, med endast sig själv, en stol och ett instrument, och trollbinda en publik i en eller två timmar. Victor Borge var en annan av stor kaliber. 

  Härlig inflygningsstil När jag ser färgerna och blicken, misstänker jag att detta är en flickhumla.   Här kommer den med tung last. Tyvärr blev inte den tekniska kvaliteten som jag önskade. 

Trädgårdsmakro eller Mr Bumblebee visiting miss September Charm

Ibland känns trädgården som en outsinlig källa att ösa ur, rent bildmässigt. Detaljer än här, än där. Ljus, färger. Men ljuden från fåglar hörs ju inte på bilderna. Och inte känns den varma känslan från solen. Eller det mjuka gräset under bara fötter. Inga strumpor här så länge det inte hänger istappar i tårna. 

Jag måste erkänna, att jag tagit förskräckligt många bilder på humlor. I denna omgång, och en eller 2 till, blir det en myckenhet av humlor. Kanske fånigt, men jag kunde inte låta bli.

På grekisk vädd, tror jag blomman heter. Den sprider sig villigt. Lite blåaktigt ögaHumlor startar med en attans hastighet, och kan sitta på blomman från 1/10 sekund till 3 minuter kanske. Så det gäller att stå blickstill i en obekväm position, och ha en väldig tur när de lyfter. Närmar sig under ifrån Om en humla blev rakad, skulle den nog se rätt mager utMed snabeln bereddännu närmare. Lagt den på 500px också, där jag gett bilden namnet "Mr Bumblebee visiting miss September Charm" Blomsterflugan försöker likna en getingOch här är en getingsom pollinerar hallonen hemma. Annars gillar jag inte getingar alls, de är extremt farliga på fel plats vid fel tidpunkt. Men i år har de varit väldigt få.