589

Eftersom jag får hålla mig inne, även denna vackra dag, så fortsätter lagerbilderna. Denna gången är vi tillbaka till 2 Juli, och startar på morgonen.    

  Klockan är 04.46, jag har cyklat så långt det gick på denna grusvägen, och står på en vall som skyddar fälten mot högvatten. Här har jag utsikt åt alla håll, vad händer denna morgonen? Ut mot sjön, där borta till höger, är det lugnt. Detta är den enda vildmarken här, det går inte att ta sig fram helt enkelt. Solen är inte riktigt uppe,men bryter sig just igenom, då vänder jag mig om och ser åt andra hållet.     Se där! Inte bara jag njuter av den uppåtgående solen. Att det är mycket blött i gräset syns på räven.       Nä, bäst att dra, försvinner ner i grönskan, rör sig genom den utan att avslöja sig det minsta.      På fältet finns också vete,     här kommer solen, gör vetet till guld.      Flädern lapar sol     liksom nässlan.      I betfältet bestämmer viporna sig för att lyfta, det är morgon, tid att dra.   

581 - det som blev över

De sista bilderna från morgonpromenaden. Tänkte ut och ta lite bilder i eftermiddag, får se hur det går, somnade först 05.30 på morgonen, sedan ringde medicinklockan 08.00. Förmiddagens planering inställd. Men det kommer fler dagar att ta vara på, och middagen är lättlagad, den står i en järngryta på trappen i noll grader.    

  Här har ni den igen, solen som jag uppskattar, dras till och aldrig tröttnar på. Dras mot ljuset.     Om man väntar lite tålmodigt, så passerar fåglarna i rätt ögonblick på rätt plats.      Har tidigare visat månen i tidig gryning, nästan mörker. Då månen vill bli gul, himlen mörkblå och träden mörkgrå. Här kom guld från solen och stänkte över hela paletten, så här blev det, lite annorlunda.        Fåglarnas ö, så kallar jag den.      Mer frostig betesmark      och en likaledes frostig törnbuske.       Ser vattnet genom buskarna,           här syns ljuset genom törnbuskarna. Att se ljus genom grenar så här, med den speciella blåaktiga nyansen det blir i bakgrunden, det gillar jag.        Ett får gick förbi. Och sen var berättelsen slut.   

579 - Fåglar + soluppgång

Som jag skrev i går, var det inte mycket fågel att se under promenaden, men några fanns det. Dock visade sig solen desto villigare, och den är ju ett fint motiv i sig. I solfoton försöker jag inte alltid nå den där korrekta färgbalansen som gör att motivet ser ut exakt som mitt öga upplevde det, sensorn vill lägga in mer av de varma färgerna, och det gör mig inget, lite färg kan sätta piff på tillvaron.    

   Som jag strövade så långsamt mot havet, så satt de plötsligt därborta, som två välväxta hönor, och inväntade gryningen. De första fåglarna jag fick syn på, och det var ju inte illa.      Men inte ett steg närmre.      Två profiler gör en vända        sätter sig där jag inte kan gå och nå.      Bakom ryggen sken månen     och där framme kröp solen upp, den första skymten      härligt lyser den, men samtidigt skönt att ha det nukleära på avstånd.      Svanarna hade vaknat till nu      likaså kanadagässen.    

578 - morgonpromenad

En morgontidig promenad 1/12, således plötsligt nyare bilder här, kommer mer, det blev många bilder den dagen. Denna blogg blir med själva promenaden som tema, ofta trevligt att ha ett tema.   

  En liten stund innan solen visar sig, stigit av bilen och havet ligger där nere       nästan framme       där kom den, precis lagom       tångormen har ni sett, men den går fint i färg också, solen värmer ena sidan           skickar gyllene strålar genom fröställningarna       träffar en sten      och där borta, i Tosteberga hamn, nås en ruta av solen       fortsätter på stigen ni också sett       bak mig ligger landskapet jag inte kan tröttna på, ett landskap som denna dag var närapå rensat från fågel jämfört med hur det kan vara       kommer till de havsnära betesängarna, benen vill inte längre, men har efter lite vila ork att ta mig till bilen 1 km bort. Skulle tro rundan är 3 km. Dessa betesängar är nu tömda på kor, fåren har tagit över. Förvånar mig ej, korna var inte riktigt pålitliga när de gick fritt i stora flockar med kalv, och somliga människor som går över betesmarker har noll naturförståelse, inga skyldigheter och endast rättigheter. Tar hunden med sig runt och går bland kor med kalv, det är dömt att misslyckas förr eller senare. 

576

Tog ju en promenad i går vid havet, en del bilder har blivit klara nu, de i svartvitt. Det är betesmark sedan långa tider längs med denna strand, där är tornbuskar, sten och mager jord frånsett tången som slängs upp ibland och göder, samt betesdjuren som gödslar naturligt. Ingen konstgödning, men buskröjning någon gång för att hålla betet fritt. I huvudsak sköter det hela sig själv, bäst så.