902 - Promenadbilder

Det var ett tag sen sist, har tagit många familjebilder i helgen, men annars inget förrän nyligen. 

Startar med i förrgår, gick en sväng på Tosteberga ängar, sällsynt fritt från fåglar, men en skön promenad. Solen glimtade fram lite ibland.

Nere vid havet låg molnen längs horisonten och blockerade oftast solen. Att vattnet ser ut som en vägg är en effekt av teleobjektivet.

Igår blev det en promenad alldeles i kanten av staden, där såg så trevligt ut att där kommer det att bli fler besök. Solsken och blå himmel. 

Idag blev det Ekenabben som ligger mellan hemmet och staden. En högst tillfällig tunn isskorpa låg på vattnet.

Barn kastade pinnar längs isen så det sjöng högt, bra det finns något icke elektroniskt att roa sig med. 

Vattenståndet är ovanligt högt, solen däremot låg.

Men snön lär dröja länge till i dessa trakter. 

Fåglar? Jo idag fann jag dem, men de får jag visa sen. 

900 - i skogen

Tog en sväng i sumpskogen igår, ljuset mitt på dagen var tämligen dämpat, men humöret bra. Kan nämna att bilderna är behandlade i Luminar 3 och jag håller på att lära in mig i programmet, det går ganska bra. Enda nackdelen för mig är att när bilden skall in och behandlas eller exporteras, så tar det längre tid än i Lightroom, men å andra sidan har jag tid att vänta ett par sekunder, och datorn är inte den senaste modellen heller, det gör sitt till. Övergav Lightroom då jag inte gillade Adobes affärsmodell. Nåväl. ut i skogen var det.

Mossa är en glädjande färgklick vid den mörka årstiden

Brukar stå och se på den

Fint vid sjökanten också, långt där ute fanns en flock vigg, de finns där varje år på samma plats, men syns ej på bilden

Träden får växa fritt här och åldras med värdighet

Sedan kan de få en död i skönhet, jättar som ligger mosstäckta eller som här på bilderna under visserligen är döda men ändå levande, bebodda av insekter, fåglar, mossa, lavar och annat. Veden får karaktär, som åldrande hud. Denna stam stod upp och var mer ett höghuskomplex.

Spännande mönster bildas, liknande Nazcalinjerna

eller bara så här

Mesarna åt bokollon, raketbränsle för dem innehållande fett, vitaminer, protein och stärkelse. 

Sen fanns det ett stort fågelsträck som drog förbi, men omöjliga att ta bilder på när de far fram på 20 meters höjd i topparna med snårskog och grenar åt alla håll. Det var dels blandade trastar, dels något hundratal av någon annan fågel i storleken av en mes. 

899 - Vid vatten

Var för några dagar sedan på ängarna, såg två stora flockar med tofsvipor, vi har ju ganska varmt, så de dröjer sig kvar. Det har varit några dagar nu när molntäcket skingrats ibland, och himlen blir blå. Konstaterade att bonden tagit in korna för vinterförvaring, en del förvaras väl i frysboxen.

Där borta gömmer sig byn och mitt hem

Gässen är alltid här, utom när allt är täckt av is och snö

Idag körde vi till Listerlandet, utflykt nr 3 där den sista hamnen skulle besökas, Djupekås. Det var helt vindstilla, spegelblankt och vädret var än gråmulet, än bländande sol.

Solen kom fram, tog ett litet panorama, eller kanske triptyk

Andra sidan viken, tomt på turister, kyla och fukt lockar inte

Men fastboende finns här, en vacker plats att vara på

Kråkor finns här så klart

speglad i vattnet liknar den mer en fladdermus

Trutarna anstränger sig måttligt

Ibland flyttade en och annan på sig några meter

En kelsjuk katta gjorde oss sällskap

Plötsligt hörde jag ett sommarkvitter, det var ingen inbillning, det var en gulärla

En flock änder tog en sväng, kan ej arten

Detta tröttnar jag aldrig att se på

Det gör dagen bra

Till sist en svan

Det var allt, tack för mej.

898 - plus en

Stora saker har hänt, det har blivit ett barnbarn till, en liten grabb.

Och en av byns storkar har skaffat en ny utsiktspunkt, rakt över vägen vid pizzerian.

897 - mörkret närmar sig

Ute en timme, blött och kallt om fingrarna, men ack så härligt att vara ute. Där satt någon liten fågel och sjöng för full hals inne i ett snårigt buskage, så underbart att lyssna på. Nu blev det inga fågelbilder, hade fickkameran med, tänkte enfärgat idag, och det blev det. 

Följde kostigar, men mötte ingen ko

Herculesdammen

och utsikten från tornet

börjar bli blött i markerna

sen slirade jag hem i leran med skotern.