Vått, vått, väldigt vått väder

Startade dagen med någon infektionsvärk, hela kroppen kännbart mörbultad, men ingen feber. Har sällan plågsam värk dagtid annars. Så jag körde min vanliga värkbehandling dagtid (svårt på natten): tog cykeln ut och "bröt upp" värken med full fart framåt. Efter 1 km kändes det bra, pigg och rörlig, än en gång fungerade det. Vädret var ett konstant strilande regn denna dag, var ute 1,5 timme och stod där i vätan. Hade ryggsäcken med kamerautrustningen, tog fram Canon 7 mII och Tamron 150-600 (kameran tog vädret bra, men objektivet lär behöva ett dygn att genomtorka, det läckte) samt min lilla Nikon P300 (som tålde vädret hur bra som helst). Efter en timme var det lite immigt i bilderna, och linserna nerstänkta, men jag tog lite bilder ändå. Visar bara naturbilder här, fåglarna får komma senare. En del av fågelbilderna föreställer en liten hemlighet jag får skriva om senare.  

 Jag stod på en slipprig lervall med sjön längre bort i bild, vackert och härligt, men väldigt vått.   Där borta var sjön.    På andra sidan var vetefältet.    Och mitt ute i det tryckte de sig tätt tillsammans i vätan.    T.o.m. dräneringsdiket såg fint ut i regnet. Här är som i Holland, under havsnivå med dräneringsdiken och pumpstationer.     En karborrtistel, regnet kom med i bild  samma här med åkertisteln.     Kråkvicker, en ärtväxt, kan fungera som foderväxt.     Här syns regnet.    Stack ner kameran i det gröna, vet inte vad det är, men den var fin den blå blomman.   Kan inte namnet på denna heller, den sprider sig gärna in i trädgårdar.     Flädern trivdes under molnen och småfåglarna skulade i buskarna.    Svinmållan är god, toppskotten har en smak av gröna hasselnötter.  

Ängsblommor

Även om jag nyligen tagit bilderna (midsommardagen), har mycket av blomningen på ängarna minskat redan. Tiden går rasande fort. Och just nu är inte många ute och ser blomning ändå, för vinden kastar runt på fälten i det mulna vädret. Ett nöje att ta bilderna var det i vart fall. Det är på nära håll, för det ville jag, har alltid gillat de där små detaljerna, de som gör det. Min artbestämning är inget vidare, det är bara ett försök till sådan bestämning som görs här nedan. Fotograferingen var ganska svår i vinden. Börjar med gult för att sedan glida vidare i färgskalan.  

 De fyra första påminner om käringtand, i vart fall är det en liten låg blomma som trivs i stora antal på ängarna.     Kanske samma art?  En favoritblomma på ängen är det.     Här växer den mitt i gruset på den lilla ängsvägen -      en egen liten värld.      Liknar gulplister men ändå inte. Täcker någon kvadratkilometer ihop med några andra blommor.      En fibbla möjligen?      Gökblomster      Ängssyra      Förgät-mig-ej.      En fröställning till en gräsliknande växt.      Fröställningar är också fina.      Som här på gökblomstret. Liknar randiga byxor från någon teater i mönstret.  

Rosor

Rosor; att kunna gå ut en runda i trädgården, passera rosor i näshöjd, inspektera rosen, djupt ned med näsan och en djup låång inandning. En lätt berusande känsla, beroendeframkallande. Ännu har ingen insekt fastnat bak i näsan.

                     Elefantgräs   

Blomsterparad

Blomstertiden har kommit, så här serveras en parad från trädgården.

  Den vita aklejan är tacksam. Aklejorna fröar och sprider sig lite hur som helst, men till slut blir de flesta mörkblå och vita.             Här har det uppstått en mörkare variant med lite ovanlig färg.         Clematis Montana. För 15 år sedan växte den över ett stort träd i trädgården, och hängde ner som ett vattenfall av blommor som rörde sig i vinden. Nu har den krympt till nästan ingenting, men det är ju livets gång.         De gula liljorna är som vacker och tacksam kvickrot i sin spridning.       Trädgårdsvallmo, sprider sig okontrollerat med frön. Bilden är tagen med längsta zoom och liten fickkamera, därav bildkvalitén.      Så en av de där små vardagliga händelserna i en trädgård. När jag kommer ut på morgonen syns fjädrar från en mellanstor fågel mitt på gräsmattan, fjäderspåret går många meter, till ett skjul och slingrar sig bakom det. 

Närmiljö eller: Blommor i trädgården.

Härligt avkopplande och spännande att leta blombilder i trädgården. Det brukar ta lite tid, finns alltid lite att göra som jag plötsligt får syn på när jag går där: snärjmåra, mjölktistel och andra små växter som jag sorterar bort så de inte brer ut sig för mycket. Balans är ordet; inte ogräsfritt utan balans. Förresten: Sömnstörning i natt, vad göra? Se i datorn? Jodå, foto på Youtube t.ex. Se i taket? Trist i längden. Blunda emellanåt. Cyklar ut kl 04 och möter solen; knaster under däcken på grusvägen, milt ljus och blommor, alldeles stilla och nästan tyst. Sval frisk luft, rodnad åt öster i horisonten över de stora, platta, fria fälten. Långt där borta kommer den. Stannar cykeln, tar fram kameror, och så startar soluppgången, ännu en underbar dag! Lycka. Ljuset lägger sig horisontellt över åkrarna, och som en knapptryckning startar en intensiv fågelsång runt om, de far hit och dit, haren skuttar. Sedan en märklig iakttagelse: Jag är ju ofta där korna är, stora flockar med boskap. Det brukar vara samma historia: Lite efter solen visat sig blir det liv i djuren, flockarna springer så det dånar i marken på håll, svansarna och öronen ut, gärna intresserade av mig med kurs rakt på: ingen fara om inte öronen ligger bakåt tror jag. Gång på gång galopperar hjorden, sträcker ut riktigt. Efter en stund lägger sig lugnet och de står och glor hela dagen som kor gör. Men varför denna morgongymnastik? Säkert nyttigt i vart fall. Nä, över till trädgårdsblommor nu. Har inte haft tid att göra vid alla hundratals bilder det blev på sol, gräs, blommor, djur och fåglar. Det läggs på extern hårddisk tills hårdare tider kommer med mörker, kyla och sjukdom. Då är de bilderna en tillgång. Skörda när det är säsong, konservera och ta fram sedan vid behov.