Gräshoppor

Här kommer fler små insektsvänner, när de inte är så många går det ju bra, men Egyptens gräshoppor verkar ganska besvärligt. De får representera sommarens rika liv och fröjder, värme, vatten och växtlighet är den biologiska grunden till våra kroppars existens. Så jag lade mig raklång i gräset och ålade mig på bytet. Det är kul med både bilder på avstånd där insekter smälter in, och riktigt nära för att se deras märkliga uppbyggnad.

   Tittut!      Smälter in väl      Vanlig position           Tydlig      Så fina detaljer de har , lite som pansarsköldar, vackert i färg och mönster       Lätt att glömma de har vingar      Inte så spännande uppifrån      Själv tycker jag de är fascinerande vackra i sina detaljer

Fjärilar

Det framgår ju klart, att dessa bilderna inte är tagna i dag, den mesta blomningen är ju över. Men fjärilar i mängd finns i trädgården, det finns gott om halvruttna, stora, söta plommon som fungerar som raketbränsle för dem (och mig också). Amiralfjärilar är det i trädgården, de sitter t.o.m. på mig när jag sitter ute och äter. Men fjärilarna på bilderna här, de fanns på ängen en varm härlig dag för några veckor sedan.   

  En vanlig fjäril, glömt namnet.               Slåttergräsfjäril tror jag här under, mycket vanlig.        Bilden förstorad      Här vet jag inte, men väldigt fin var den.      En närmare bild         och mer förstorat   

Bin och humlor

Hann göra lite i trädgården under åskmullrets ackompanjemang, nu ösregnar det, och det passar bra att skriva detta. Stark höstkänsla i luften, även nere i Skåne. Tar några av sommarens blommor och bin som dagens bilder, ser knappt några av de stackarna längre.

Små kameror att ha i fickan

De minsta kompaktkamerorna känns oumbärliga, de får man ju en bild med, för de är med, klarar det mesta, och skrämmer inte folk. Har 3 styck, min Nikon P300 tänker jag sälja - det går ju inte att ha hur många kameror som helst. Och Sony RX100 har fått det där kända felet som sägs botas med en uppdatering - autofokusen går igång själv och står och surrar, kameran låter som en rakapparat. Så jag laddade ned uppdateringen, körde den enligt instruktioner ett stort antal gånger med olika datorer och nedladdningar - helt omöjligt, programmet går in i en loop. Söker och finner på internet att Sonys uppdatering är ett skitprogram som helt enkelt inte fungerar, mängder med klagomål, ingen fix. Troligen är kameran dödsdömd, bara en tidsfråga. Så då återstår Panasonics TZ80 - den kan jag rekommendera, alldeles underbar. Enda undantagen är för dåligt ljus och rörligt objekt, samt om man inte känner sig bra och råkar trycka fel på alla små knappar. Här kommer lite promenadbilder med TZ80 från en dag under den senaste infektionen, när den lättade lite en stund.   

  Först till en vän som bor nära, han har en Hibiscusbuske som planterades vid trappen för 30 år sedan, busken ser ålderstigen, men välmående ut. Blommar nu så sällsynt vackert.       2,5 meter hög är den.      Detta är vår egen favorithibiscus i köksfönstret, köpt i Danmark på vägen mellan Dragör och Köpenhamn, de har en hög kvalité på växterna där, värt en omväg.      Sedan ut i trädgården, försöka isolera bakgrunden med liten sensor, gick väl hyfsat.     Här gick det bättre, det är en New Dawn ros, väldigt lättodlad.     Persikorna har inte mått bra av kylan, de har skador allesamman. En rejäl pollinering är grunden för välväxt frukt, men det var ont om insekter och frös gång på gång, måste bara gå illa.     Rudbeckian är alltid tacksam.       Favoritliljan, fylligt röd.       Till sist plommon från Reine Claude trädet, ett våldsamt överflöd av fyllig sötma. Det jättestora trädet är gammalt, går mot sitt slut, ruttnar inifrån, men vem gör inte det?  

Sländor