Vårblommor

Samtliga bilder tagna med det gamla objektivet Pentacon 29/2.8, startar med backsippan

backsippan växer ju som bekant i torrbackar, tillhör ranunkelväxterna och är fridlyst, minskar i antal. Den är flerårig, och fröna gror där marken råkat bli bar, t.ex. betesdjur som trampat upp. Kräver öppen mark, försvinner vid igenväxning. Betas inte av, då den smakar illa och kan bränna i munnen. 

gullvivan är också bekant av de flesta, tillhör vivorna, vilket är uppenbart. Den är också fridlyst.

nästa är blommor av någon vild stenfrukt, minns inte vilken, kom med en liten svartmyra till vänster på bilden

sen slånblommor. Slån är en rosväxt med tornar (inte taggar) som blommar i vackra bestånd nu. Frukten kan ätas efter frost. 

gulsippor är liksom vitsippor ranunkelväxter med jordstam, trivs också i lundar. Uppstår hybrid med vitsippa blir det en blekgul svavelsippa.

sedan 2 olika lavar jag också glömt namnet på

till sist mångas favorit - vitsippan. Själv gilla jag mest blombladens rödvioletta utsida.

vitsippor går bra i svartvitt också

det var allt det

Botanisk dokumentation med Pentacon 29/2.8

Det var ett intressant experiment, att ta med som enda objektiv för dokumentation under botanisk vandring det 50 år gamla Pentacon 29/2.8 - då som nu det ekonomiska alternativet. Det har ju en närgräns på bara 25 cm och på min Panasonic GX7 en brännvidd motsvarande normal, 58 mm. Skulle det bli något alls i bildväg? Troligen, men hurdant? Det som visas är bildbehandlade råfiler, alltså nu .jpeg, och skärpa kan ju förstärkas, men inte trollas fram. 

Startar med gökärten, som är en art i vialsläktet, när den under sommaren växer och klättrar kan den nå 30 cm. Får ärtskidor om hösten. Växer över hela landet och enligt sajten "skogsskafferiet" är hela växten ätlig, blomman färsk och knölen torkad och mald som nödbröd med lakritssmak. 

nästa är vårbrodd, ett gräs som blommar just nu, på bilden syns de vita pinnarna längst upp, på den är de små röda strecken ståndare, pistillen kommer vid annan tidpunkt för att undvika inavel. Växten innehåller kumarin, giftigt för råttor, men inte lika mycket för människor. Kumarin finns i en del väldoftande kryddor, som kanel, där en är olämpligt att äta mer än en tesked om dagen. Det är kumarinet som ger nyslaget gräs/hö dess goda doft. Växer i hela landet. 

sen har vi knoppar av mandelblom, som är mer välbekant. växer i landets sydliga del. Saxifraga är dess latinska namn, som syftar på folktron att den kunde bräcka njursten.

Desmeknopp heter den intressanta pyttelilla, närmast obetydliga blomman här under, en liten skönhet med 4 identiska blommor som en kub och en till på toppen (som har två färre ståndare än de andra). Gillar lös mylla i lundar, har en svag men behaglig unik doft (tycker jag), växer med jordstam. Närapå rödlistad.

Jordrevan, där berättar namnet om växtsättet, växer i lundar och storleken beror på tillgången på näring. Är i trädgården ett vackert ogräs, tillhörande gruppen kryddväxter speciellt anpassat till rätter med träkolsgrillat kött, vilket den påstås dofta. 

svalörten är i Ranunculusgruppen, som smörblomman, och därför giftig, ger irritation i hela matsmältningskanalen. En skånsk vårblomma, breder ut sig i intensivt gula mattor. Jämngul som kabblekan och därför svårfotgraferad

om detta är moss eller sumpviol är osäkert, men den är klart större än den vanliga doftviolen. 

vårfryle är det som blommar här, en tågväxt. Tågväxter är enhjärtbladiga örter som ser ut som gräs, kan även köpas i plantskolan, liksom en del av de ovan nämnda. Växer över hela landet, kan bli 2 dm hög.

sedan en väldans liten blomma, kanske 2-3 cm hög. En riktig utmaning för det gamla vidvinkelobjektivet. Det är sandkrassing, höstgroende och snart bortvissnad. Växer på torr sandmark i södra Sverige, blomblad olikstora. Bilden blev så här

inte mycket att se, en kraftig beskärning ser ut så här, inte illa ändå för det 50 år gamla ekonomiobjektivet, man ser åtminstone vad det är, blomman är nog en cm bred

nästa vet jag inte riktigt, är nog skott av lönn, någon lönnart, snyggt i vart fall, lite exotisk känsla i skogen

sedan en bild på en fångsanordning, ett slags skärpetest

till sist stackmyror, lite vårtrötta, alls ingen imponerande myrbild, men imponerande att se vad objektivet klarade ändå, lite beskuret. 

Vid dammarna 19/4

Då jag ändå hade ett ärende i närheten tog jag kameran med mig, kan alltid bli någon bild

Våtmarker är det, lera och vatten. Det är därför dammarna finns, det grävdes lera till ett tegelbruk, stora hål för leran, vallar för att ha smalspår på. Men just dessa bilder är alldeles i kanten utanför dammarna. 

såg bland de första svalorna

sävsparven finner värdefulla näringsämnen i ett överflöd av pyttesmå vattenbaggar

lilla söta blåmesen

Kommunen satte för 15 år sedan cirka upp stora pålar med plattformar i våtmarkerna, för att locka storken. Men storkarna följde sina vanor och byggde på ladutak i stället. Så normalt sitter det predatorer där och spanar, första gången jag ser en stork där. 

och till sist lite förbisedda vårblommor, som finns i mängder just nu. 

de första löven är också så fina i vårsolen

Vårblommor

Ännu ett fotoäventyr i trädgården, mest botaniska tulpaner.

Panasonic GX7 med SuperTakumar 50 1.4

Lite i trädgården

Blev ingen utflykt att kolla lite liv och kiv i dammarna denna förmiddag, det är för mycket aprilväder. Ena ögonblicket sol och nära vindstilla, nästa virvlande hagel och hårda vindstötar, det växlar med olika väder snabbt. Så det blev ett varv runt huset när solen visade sig en stund.

kaprifol

forsythia

lungört bland påskliljeblad

balkansippa när morgonsnön just smält

vårstjärna, också kallad scilla forbesii är den blå, stor vårstjärna är den rosaaktiga. 

Olympus E-M1 med Leitx Colorplan