UNMISS Juba South Sudan, hockey och en ko vid namn Ban Ki Moon

Hej!

Med den rubriken blev ni väl nyfikna? Välkomna med till FN:s läger i Juba!

En stad, ett samhälle i en slags parallell värld till den som "de andra" levde i.

För att komma in på lägret var du tvungen att passera vakterna...inte från FN utan från det kenyanska vaktbolaget!?

Jag har en kompis som jobbade i Sydsudan och bodde på basen så därför fick vi följa med in som besökare.

Pether välkomnar oss in i sin lilla container...med AC!

Svenskt kaffe, pepparkakor och en bulle. Trots vi bara varit borta några veckor smakade det gott med lite "svenskt" fika.

Områdeskarta.

Som vilket villakvarter som helst?

Det mesta fanns på området, affärer, restauranger, sjukhus mm. Det kändes som man var på ett enda stort lägerområde. En massa aktiviteter överallt, folk idrottade en del, festade en del(en del mkt) eller så chillade man i sin container.

Den här kon heter Ban Ki Moon efter FN:s generalsekreterare, ett skämt, han är väl inte så populär tror jag. Kossan lever nog inte längre då basen invaderats av tusentals internflyktingar, som sökt skydd úndan konflikten mellan presidenten Salva Kiir och förre vicepresidenten Riek Machar. Det är lite lugnare nu men tusentals människor har dött och fler lär det bli om det blir svält.

Denna japanska gjorde allt för att inte bli brun...tydligen gick/sprang hon varje dag i full mundering, varmt?

Ett litet sjukhus fanns på området, ett Level 2 sjukhus, har olika vårdavdelningar, mindre operationer kan göras, intensivvårdsavdelning. Som ni kan ana från bilden sköts sjukhuset av Kambodjaner. Varje land får meddela FN inför olika operationer i världen vad de kan ställa upp med och sedan bestämmer någon på FN vem som skall göra vad. Sjukvården gick till...Kambodjanerna.

Då detta är mitt gebit försökte jag kommunisera med sjukvårdarna på plats, det visade sig att de kunde i stort sett ingen engelska!! Ett stort internationellt uppdrag och så skickar men personal som inte kan kommunicera med dem som de skall hjälpa, skandal! Fick höra några hemska berättelser hur det var på sjukhuset.

Den bäst utrustade ambulansen jag såg i Sydsudan.

Dessa ambulanser tog hand om FN:s personal, alltså främst grejer som hände inom basen.

Ambulansgaraget.

Ambulanssjukvårdare, tyvärr kunde han ingen engelska så det gick inte att utbyta erfarenheter.

Den här krockade bilen stod placerad precis vid utfarten från basen. Budskapet var riktat till FN personal inte till lokalbefolkningen(vilka i och för sig också skulle behöva tänka sig för). Det är bättre att förlora en minut i livet än att förlora livet på en minut!

Alla fick inte köra med FN-fordon, alla testades och 30% missade testet. Svårt?? Nja... enligt min vän handlade det om att köra runt på en plan yta, köra upp för ett litet gupp och sedan utföra en backning och parkera på utgångsplatsen.

Gott om FN bilar och gott om bruna glador.

Lite nyttigt tidsfördriv i den 30-40 gradiga värmen, lite hockey, visserligen utan is men med ganska ordentligt målvaktsutrustning...

...varmt?

Till en av dagens höjdpunkter nu, jag lyckades ordna till ett möte med en kollega från ambulansen i Jönköping. Björn jobbade för MSB:s räkning i Sydsudan. Han var med och byggde upp läger och hade ansvar för vattenförsörjningen.

Björn till höger. Han är faktiskt nere i Sydsudan igen på nya äventyr.

Ta´t försiktigt Björn!

Ha de gott vänner!

Daniel

2014-09-24 07:59   Lena Holm

Dina inlägg sätter tillvaron i andra perspektiv. Det behövs och bidrar till den enorma spridning/blandning som finns här på sidan. Du gör väldigt utförliga inlägg och det är beudnransvärt I en tid när manga inte orkar med mer än några ord eller att trycka på en knapp.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från Daniel Steen 2014-09-25 07:29

Tack Lena!

Tycker om bilder men tycker också om att berätta något.

En resa som denna gav ju så otroligt många intryck och vill förmedla dem så gott jag kan. Sedan är det ju inte så många från Sverige som besökt landet vilket också gör att jag vill berätta om landet, lite som en motvikt till nyhetsrapporteringen.

Träffade igår kväll två sydsudaneser i vår kyrka. Sebit och Emmanuel, bägge är lärare och projektledare i ett skolprojekt vi stöttar i Sydsudan. De är här på besök i två veckor.

Skolan här i Sverige har ju debatterats mycket nu i valtider...problemen här är ingenting mot det som sydsudaneserna möter. Vad sägs om klasser på 100 elever, utan skolbänkar, ofta utomhus under ett träd, lärare som har 8-årig grundskola som enda utbildning men ett hjärta för att lära ut, 27% av befolkningen över 15 år kan läsa och skriva...jag skulle kunna fortsätta en bra stund till.

Det ger lite andra perspektiv på tillvaron, har hyfsad koll på hur skolan här i Sverige funkar då jag är gift med en lärare.

Ha nu en skön dag och för att du tog dig tid att skriva en så uppmuntrande rad till mig.

Daniel

Svara