Ett ansikte och ett liv

Salamno!

Ett kort möte i en korridor...

Jag och Bereket besökte barnavdelningen på sjukhuset i Awassa Etiopien, vi skulle bara se ett lekrum några vänner från Umeå hade iordningställt för barnen på avdelningen.

En ung pojke kommer fram till mig och vill att jag skall ta en bild på honom, vilket jag givetvis gör. Visar den för honom, han blir jätteglad och går iväg.

Har funderat på han då och då...lever han, hur har han det, får han den vård han behöver, vem lekar han med??

Lev väl min lille vän!

Daniel

Skrikig havsörn

Salamno!

Temat för ikväll har varit Etiopien. Frugan som har någon infektion(feber o halsont) har kollat på teve och jag som för en gångs skull inte vill vara nära henne har suttit och redigerat bilder.

Har rätt mycket bilder kvar från Etiopienresan. Är bildmässigt i en stad som heter Awassa, fin stad intill en sjö, Lake Awassa. Här finns en fiskmarknad som man måste besöka om man är i stan. Mycket folk, fisk och fåglar. Dagens fågel är skrikhavsörnen, det var gott om dem där.

De satt i träden och spanade.

Då och då gjorde de dyk mot vattnet. Här hinner jag inte med riktigt...

Här återvänder den med en liten fisk i klorna.

En ny attack, får se om jag lyckas fånga den.

Asch inte denna heller...

Lite större fisk denna gången. Klorna nästan klyver fisken.

Notera hur kort stjärt örnen har. Vår havsörn har en mycket lägre stjärt.

En riktigt stor och vacker fågel.

Det blippar till i datorn medan jag redigerar bilder. Det är någon som vill chatta med mig...Bereket från Awassa, Etiopien. Vilket sammanträffande! Han undrade vad jag gjorde, fixar till bilder från Awassa sa jag...va har du varit här, närdå? Han trodde jag varit där utan att säga till han:)

När jag berättade att det var bilder från 2013 blev han lugn. Bereket träffade jag på akuten i Awassa när jag hospiterade där. Mer om akuten och Bereket kommer i en senare blogg.

Nu är det dags vila. Ett dygnspass väntar i morgon bitti.

Ha en trevlig helg!

Daniel

Varför Awassa, Etiopien i en vecka?

Salamno!

Innan jag tröttar ut er med mer fågelbilder från Awassa tänkte jag berätta varför jag var där överhuvudtaget.

Ni som följt min blogg lite grann vet att jag var i Sydsudan innan jag kom till Etiopien. Där besökte jag bl.a. en hel del olika vårdinrättningar, så även i Addis Abeba och nu är det akutmottagningen på Universitets sjukhuset i Awassa som står på tur.

Jag hade fått ett stipendium från Signe Thorfinns stiftelse, tanken var att se hur akutsjukvården och om möjligt också ambulanssjukvården fungerade i dessa länder. Ville också se om det skulle kunna finnas möjligheter att komma tillbaka i ett senare skede och ha lite utbildning/kurser för akutpersonal alternativt ambulanspersonal. Då vi från Sverige redan hade ett samarbete med sjukhuset i Awassa var det smidigt att få besöka akutmottagningen där.

Dessa två underbara kollegor tog hand om mig under tiden  Awassa. Chefsjuksköterskan Alem och Bereket. Mer om min tid på sjukhuset kommer i senare bloggar. På sjukhuset fanns också en grupp(läkare, sjuksköterskor och barnsköterskor) vårdpersonal från Umeå. Umeå-folket inredde ett lekrum på barnavdelningen, läkarna jobbade på en hälsocentral.

Avslutar dagens inlägg med några fåglar från Lake Awassa. Tog alltid en morgontur och en eftermiddagstur dit.

De har ett rejält vingspann, Maraboustorken.

Drillsnäppa.

Nilgås, ett par. Nilgåsen var väldigt vanlig här i Awassa.

Ha nu en riktigt skön lördag ni som är lediga...jag jobbar dygn igen:(

Daniel

Missionaries of Charity in Addis Abeba

Salamno!

Home for Sick and Dying Destitutes

A place with lot of misery but with much more love...

Jag tog en taxi till adressen, blev avsläppt utanför en oansenlig port. Knackade på porten och blev insläppt, jodå jag har blivit lovad ett besök hos er.

Hur sammanfattar man några timmars besök på ett ställe som detta...

Första gången jag hörde om detta stället var 2009 när jag gick en högskolekurs hemma i Jönköping. Hälsoinsatser i låginkomstländer hette kursen som är en förberedande kurs om man vill jobba med dessa frågor med te.x Läkare utan gränser eller andra biståndsorgan, kyrkor etc.

Det är ett Moder Teresa Hospice, ett av många i världen. Hospice här menas inte bara en slutstation utan det finns hopp om fortsatt liv.

Det kommer inte att bli några fler bilder då man inte får fota innanför porten. Jag fick följa med en ung psykologi studerande man(tyvärr glömt hans namn) som var volontär.

Det här hospicet grundades för 40 år sedan och har blivit riktigt stort med plats för upp till 1000 "inneboende". Sommartid är det fler för då är det riktigt kallt här i Addis.  Allt från små spädbarn som lämnas vid porten av desperata anhöriga till gamlingar som ligger inför döden.

Män och kvinnor får inte ligga på samma avdelningar men umgås på de gemensamma utrymmen som finns. Medicin, rehab, cancer avdelning finns. Patienter/inneboende med HIV, TBC, Malaria och thyfoid har egna avdelningar. Här jobbar sex sjuksköterskor och några "medical officers". Ibland lånar de in någon läkare men förlitar sig oftast på frivilliga. 

Det fanns många barn med mentala handikapp av olika slag. Dessa barn var svårast att möta, hemma hade många av dem gått i vanlig skola, haft helt andra förutsättningar till ett bra och rikt liv. Tyvärr finns inte kunskapen och resurserna till att ta hand om dem på ett sätt som ledningen/hospicet egentligen vill och vet om. Däremot fick barnen otroligt mycket kärlek, närhet av alla som jobbade där och det betyder en hel del det med...

Från den vanliga barnavdelningen hände det då och då att barn blev adopterade. Etiopien är ett stort adoptionsland.

Fantastiskt att se att ett ställe som detta funka, att de trots allt får en hyfsad ekonomi, de lever på gåvor och hjälp från privatpersoner och organisationer. Som besökare fick jag också möjlighet att bidra med en peng. Det är inte enkelt att med några ord beskriva stället, kan verkligen rekommendera ett besök om ni någon gång kommer till Addis Abeba. Information går att hitta på nätet.

Att jobba som volontär funkar inte nu för mig men du kanske har möjlighet...

På en tavla av Moder Teresa inne på hospicet stod det:

"Do small things with great love"

Det funkar alltid och behövs i vår värld just nu!

Daniel

Streetphoto Addis Abeba:great ethiopian run

Salamno!

Nu kommer fortsättningen på gårdagens inlägg och bild. Idag blir det liite fler bilder. När jag besökte Addis Abeba förra året var jag med en vän som bott 40 år i Etiopien med lite avbrott då och då. Han vet allt om stan.

Vad var det då som mannen med ölflaskan hejade på?

The great ethiopian run gick av stapeln intill där vi bodde. Det är en slags variant av "tjejmilen" men här får vem som helst vara med.Gå, springa eller dansa sig genom den en mil långa banan.

Män, kvinnor och barn i alla åldrar sprang...nae gick för det mesta. Utlänningar boende i Addis, typ företagare, ambassadpersonal blev ofta inbjudna att vara med. Så Mr Gert, min vän hade gjort loppet vid något tillfälle tidigare. I år var det den 13:e gången loppet hölls. 

Där e han igen, undras vad som är så roligt?

Han verkar inte ha så kul, vitingen.

En folkfest av stora mått. Det var folk överallt och tittade. Det var som alla släppte loss, gjorde lite som de ville denna dagen. Polisen höll sig lugn, hade mest koll på trafiken.

Ska bara fixa till skorna.

Streetdance a la Mr Gert.

Hmm undrar vem den där bleka är för en?

Ooh yeah, lets dance!

Många etiopier hade blivit utkastade från Saudi-Arabien en tid innan. En enkel demonstration mot det som hänt.

Firmabilen, en ambulans under utryckning.

Här kommer kejsaren!

En stolt etiopier!

Sändes på teven.

Skulle någon dö var det nära till begravningsbyrån.

Nu gick det inte längre...

Vi närmar oss målet och leden blir allt trängre.

Målet, nu var det några som började springa.

En sista dans innan målgången.

Var så god! Här får du din medalj.

Gott med lite vatten efter den långa promenaden. Soligt, hög höjd. Addis ligger på över 2.000 meters höjd, högsta punkten på 3.000 meter. Brände på huvudet, speciellt då jag börjat bli...är liite tunnhårig.

Nöjda kompisar.

Med bra överblick.

Nu skall vi bara ta oss hem också, det är lite trångt kan man säga, över 30.000 deltagare enligt uppgift.

Okej...vilken väg väljer vi?

God natt!

Daniel