Resa med Korrespondenterna i Sydsudan del 2

Hej igen!

Nu fortsätter resan i Sydsudan. Vi har lämnat Kapoeta och är på väg mot Nanyangachor, en övernattning där och sedan den tuffa resan till Lotimor över en platå på över 2000 m höjd. På något som inte kan kallas väg.

En fin Abyssinan Roller med resesällskapet i bakgrunden.

Georg Echom visar vägen för Lena. Georg är MP(member of parlament) politiker, han är Nyangatom, tillhör alltså stammen som bor vid vårt mål Lotimor. En VIP för oss på många sätt.

Vid ett punkteringsstopp kollar Lena och Gert på kartan över området. Gert jobbade med Nyangatomfolket i Etiopien på 70-talet. När jag var i Lotimor i mars visade vi bilder på våra telefoner på Gert och Anita hans fru. Många mindes honom, blev oerhört glada. Självklart skulle Gert alias Atadogi som är hans Nyangatomnamn med på denna resan.

Det är mycket kor i området just nu pga regnen.

Finns det kor finns det kofösare, nästan alla med vapen för att skydda sig från andra stammars herdar.

Den gode herden

Vi har nu kommit till den enda vägskylten jag sett i Sydsudan, mitt ute i ingenstans visar den vägen till Lotimor.

Den enda bilden ni får se på mig:)

Fotostopp

Lite jobb också.

Vad är detta för något kan de kanske tänka.

Min bästa bild här

Det skymmer

Väl framme i Nanyangachor är det mörkt. Vi har varit på resande fot hela dagen. Vi behöver mat och vatten. 

Vi hjälps åt alla, Lena fixar vatten till maten och den sk duschen.

Det blev Ugali, lite grönsaksröra och en rätt som kallas Daga. Daga är torkad småfisk, typ spigg. Luktar och smakar kraftigt. Proteinrikt men inte direkt gott i mitt tycke. 

Vad Linda tyckte om Daga-fisken kan ni nästan ana:)

Nu börjar resan upp och ner för platån, snitthastigheten är 7 km/h, här några bilder på vägen...

Det här blir nog en bra kameravinkel

Våra chaufförer måste verkligen vara uppmärksamma, man måste köra över stenarna på rätt sätt annars är det punka. Denna väg sliter oerhört på däcken, en uppsättning kan kosta 20.000 kr.

Väl uppe på platån fick vi 2 punkteringar samtidigt, ingen i det steniga partiet:) troligen någon spetsig trädrot som orsakade punkteringarna. Lena passar på att intervjua några som nyfiket kommer fram till oss.

Batteribyte

Vi anländer till Lotimor innan mörkret, skönt.

Lotimor ligger väldigt fint. Här ett foto taget från en höjd bakom skolan där vi bodde.

De följande dagarna kunde jag inte följa Lena och Linda så mycket då de var ute och gjorde reportage medan jag och Magnus hade mottagning vid kliniken.

Här är i alla fall Josef som förekommer en del i programmet. Han förklarar för en pappa hur han skall ge medicinen till sitt barn som har malaria. Josef har inte varit i Tanzania utan den tröjan fick han i mars av mig.

Kvinnan på bild är den som följ i programmet. Josef förbereder lite Amoxicillin tror jag.

Lite bröstmjölk är aldrig fel för ett barn här ute.

Linda var alltid i farten, kameran i högsta hugg, även sent på kvällen. Gillade verkligen hennes bilder/film i programmet.

Kvällsmaten förbereds, Ugali, skulle gissa på en seg get eller höna till det.

Lite som att vara ute på hajk...men i en rätt farlig miljö. Utan rätt logistik, vatten mm så skulle det vara svårt att överleva här, i alla fall för en svensk som mig.

Älskar den här miljön, utsikten , värmen och folket här.

En kopp te som avslutning på maten. Efter det blir det en skön "dusch" ute i det fria nere vid pumpen. En helt otroligt skön upplevelse efter en dags hårt arbete.

Jag visar inte någon bild på det...

En kass bild på stjärnhimlen men tänk dig att stå och tvätta sig under denna stjärnhimmel, 25-30 grader varmt, getter bräker, åsnorna skriar och nattskärrorna spelar. Från byn kan man höra sång och glada skratt trots det tuffa hårda liv de har här ute.

Du kan få vara med och göra livet liite lättare genom att bidra till att vägen blir klar. Om du vill/kan sätt in en peng på Pg 290776-4 eller swisha till 1236672174 märk svält så går pengarna till vägbygget. (Vi som åkt hit betalar vår egen resa)

Kolla nu på programmet i kväll eller gå in på svtplay när du har tid.

https://www.svtplay.se/video/15509885/korrespondenterna/korrespondenterna-sasong-19-avsnitt-2?start=auto

Länk till programmet här ovan, markera och högerklicka så funkar det.

Nu dröjer det nog innan nästa blogg, skall till Tanzania tidigt i morgon bitti i 3 veckor. 

Bor du i Jönköpingstrakten så har vi bildvisning ikväll och berättar om vår resa i Pingstkyrkan Jönköping kl 19. 00, sedan ser vi programmet ihop.

Hälsningar,

Daniel

Det enda sambandet är Afrika och Second hand

Hej!

Satt ihop ett bildspel idag. Kände att jag behövde komplettera med 2 nya bilder. 

Hinder på vägen i Sydsudan.

Två skolbarn, Afarer i norra Etiopien nära Djibuti.

I kyrkan på söndag skall vi visa bilder från länder där pengar från Erikshjälpen Second hand Jönköping stöttat olika projekt. I många av projekten har barnen varit målgruppen.

Önskar er alla en skön helg!

Daniel

Äntligen så får jag bada i Nilen...eller?

Hej!

Mina bilder från Sydsudan börjar ta slut så det är dags att avsluta vistelsen för den här gången men inte utan ett besök på JCC och Nilen.

JCC=Juba Christian Center, en kyrka alltså. Vi lyckades hitta en plats i den fullsatta kyrkan, vi gick på gudstjänsten som tolkades till engelska.

Varmt och högljutt, har ingen ljudfil tyvärr.

Fullt ös!

Lunchen skulle intagas vid Nilens strand, något jag sett fram emot länge. Nästa gång vill jag åka båt på Nilen.

Vi var tvugna att lämna våra skjutvapen i bilen...jag plockade dock fram mitt i stället! På med mitt 400:a tele här ville jag fota lite fågel...men först Nilen.

 Det blev varken ett bad eller dricka trots det ser så ut. Medan vi väntade på maten gick jag omkring och fotade lite fågel så nu kommer en drös fågelbilder.

En liten Varan slank ner i vattnet.

Nilen är en viktig transportled för folket i Sydsudan. Med så fruktansvärt dåliga vägar är det inte fel att använda sig av floden, något som gjorts i tusentals år. Här en kotransport motströms.

Människor och varor på väg norrut.

En del får ta det lite lugnare, såg svettigt och jobbigt ut.

Det är väldigt strömt i floden, träd, grenar och en massa sjögräs flyter snabbt förbi.

En svensk drillsnäppa måtro?

På spaning efter lite mat.

Vi fick vår mat, pepparstek kommer jag ihåg att jag käkade, gott! Jag har haft en fantastisk tid i Sydsudan. Träffat på så många härliga människor, fått nya vänner och lärt mig så mycket. Hoppas återkomma framöver, just nu när jag skriver detta är några vänner på väg ner, de skall vara där i 6 månader...lite mer lönt än mina två veckor.

Let´s fly away!

På återseende!

Daniel

UNMISS Juba South Sudan, hockey och en ko vid namn Ban Ki Moon

Hej!

Med den rubriken blev ni väl nyfikna? Välkomna med till FN:s läger i Juba!

En stad, ett samhälle i en slags parallell värld till den som "de andra" levde i.

För att komma in på lägret var du tvungen att passera vakterna...inte från FN utan från det kenyanska vaktbolaget!?

Jag har en kompis som jobbade i Sydsudan och bodde på basen så därför fick vi följa med in som besökare.

Pether välkomnar oss in i sin lilla container...med AC!

Svenskt kaffe, pepparkakor och en bulle. Trots vi bara varit borta några veckor smakade det gott med lite "svenskt" fika.

Områdeskarta.

Som vilket villakvarter som helst?

Det mesta fanns på området, affärer, restauranger, sjukhus mm. Det kändes som man var på ett enda stort lägerområde. En massa aktiviteter överallt, folk idrottade en del, festade en del(en del mkt) eller så chillade man i sin container.

Den här kon heter Ban Ki Moon efter FN:s generalsekreterare, ett skämt, han är väl inte så populär tror jag. Kossan lever nog inte längre då basen invaderats av tusentals internflyktingar, som sökt skydd úndan konflikten mellan presidenten Salva Kiir och förre vicepresidenten Riek Machar. Det är lite lugnare nu men tusentals människor har dött och fler lär det bli om det blir svält.

Denna japanska gjorde allt för att inte bli brun...tydligen gick/sprang hon varje dag i full mundering, varmt?

Ett litet sjukhus fanns på området, ett Level 2 sjukhus, har olika vårdavdelningar, mindre operationer kan göras, intensivvårdsavdelning. Som ni kan ana från bilden sköts sjukhuset av Kambodjaner. Varje land får meddela FN inför olika operationer i världen vad de kan ställa upp med och sedan bestämmer någon på FN vem som skall göra vad. Sjukvården gick till...Kambodjanerna.

Då detta är mitt gebit försökte jag kommunisera med sjukvårdarna på plats, det visade sig att de kunde i stort sett ingen engelska!! Ett stort internationellt uppdrag och så skickar men personal som inte kan kommunicera med dem som de skall hjälpa, skandal! Fick höra några hemska berättelser hur det var på sjukhuset.

Den bäst utrustade ambulansen jag såg i Sydsudan.

Dessa ambulanser tog hand om FN:s personal, alltså främst grejer som hände inom basen.

Ambulansgaraget.

Ambulanssjukvårdare, tyvärr kunde han ingen engelska så det gick inte att utbyta erfarenheter.

Den här krockade bilen stod placerad precis vid utfarten från basen. Budskapet var riktat till FN personal inte till lokalbefolkningen(vilka i och för sig också skulle behöva tänka sig för). Det är bättre att förlora en minut i livet än att förlora livet på en minut!

Alla fick inte köra med FN-fordon, alla testades och 30% missade testet. Svårt?? Nja... enligt min vän handlade det om att köra runt på en plan yta, köra upp för ett litet gupp och sedan utföra en backning och parkera på utgångsplatsen.

Gott om FN bilar och gott om bruna glador.

Lite nyttigt tidsfördriv i den 30-40 gradiga värmen, lite hockey, visserligen utan is men med ganska ordentligt målvaktsutrustning...

...varmt?

Till en av dagens höjdpunkter nu, jag lyckades ordna till ett möte med en kollega från ambulansen i Jönköping. Björn jobbade för MSB:s räkning i Sydsudan. Han var med och byggde upp läger och hade ansvar för vattenförsörjningen.

Björn till höger. Han är faktiskt nere i Sydsudan igen på nya äventyr.

Ta´t försiktigt Björn!

Ha de gott vänner!

Daniel

Gott och blandat från Serengeti

Hej!

Vet inte vad ni tycker om Gott och Blandat? Gillar ni allt i påsen? Några av er kanske ratar lakritsen, det salta. Hemma är ofta lakritsen det som ratas, vilket passar mig då jag gillar lakrits.

Varför detta snack om godis? Vet inte men att se på bilder är lite som en Gott o Blandat-påse, en del bilder gillar man andra inte. Nu hoppas jag att ni skall finna något ni gillar i dagens inlägg. Det är lite blandat idag, bara ett lejon!

Håll till godo!

Ofta blir lejonen slöa efter en god måltid, hur det är här vet jag inte men den har inte ätit av denna Impala i alla fall.

Ibland blir djuren sjuka av någon sjukdom och dör. Enligt guiden vår så ratas dessa döda djur av de flesta rovdjuren och asätarna. Så var fallet här i alla fall.

Min gissning är gammal och ung savannörn, någon tror annat?

Örnarna spanar från skyn men en del tar en promenad och letar efter föda.

Så gör sekreterarfågeln för det mesta i alla fall.

Gamarna "njuter" av en död flodhäst. I vattnet intill fanns även andra fåglar bl.a. dessa.

Nu till en riktigt stor en.

De gick ofta helt ensamma och ganska svåra att komma nära.

Bilderna idag är från hela dag 2 i Serengeti. Mycket variation på hur ljuset var, ibland strålande solsken i zenit, skuggor, moln etc lite svårt ibland att få till det. Det hårda ljuset är inte roligt.

Samma giraff som ovan men lite mer nära hmm...

Skuggan under träden är eftertraktad bland gnuerna.

Nu till en av de stora i Big Five!

Med ett 400:a på kameran kom de stora djuren ibland för nära, det blev lite tajt.

Det finns kraft och tyngd hos elefanterna, honan ville åt det gröna gräset och tryckte till och vips låg trädet i backen och ungdomarna kunde lätt beta av det.

I skydd av mamma, cirka sex månader gammal sa guiden.

Det syns inte men det är ett litet vattendrag där och alla elefanterna dricker vatten. Här hände också en udda grej. I Serengeti får massaijerna inte vara eller ha boskap, ni ser kor i övre delen av bilden. Det fanns kossor även precis intill. Plötsligt går en av elefanterna till attack och fäller en av dessa kossor, knäcker ryggraden eller bakbenen på den. Volket liv det blev på massaij pojkarna. Nu skulle nog inte föräldrarna bli nådiga med dem. Det var ju deras uppgift att skydda och se till att inget händer med boskapen. Hann tyvärr inte vara med med kameran när det hände.

Utan en fungerande snabel är elefanten dödsdömd.

Dagvila, vi vilar på nätterna men det gör inte hyenor med flera. Inte jag heller för den delen, i alla fall inte på jobbet där jag är nu. Halva dygnspasset avklarat och faktiskt lyckades jag skriva detta inlägg utan avbrott:)

Ha nu en skön vecka. Hoppas ni hittat någon bild som tilltalat er.

Daniel