Ögonblick
UNMISS Juba South Sudan, hockey och en ko vid namn Ban Ki Moon
Hej!
Med den rubriken blev ni väl nyfikna? Välkomna med till FN:s läger i Juba!
En stad, ett samhälle i en slags parallell värld till den som "de andra" levde i.
För att komma in på lägret var du tvungen att passera vakterna...inte från FN utan från det kenyanska vaktbolaget!?
Jag har en kompis som jobbade i Sydsudan och bodde på basen så därför fick vi följa med in som besökare.
Pether välkomnar oss in i sin lilla container...med AC!
Svenskt kaffe, pepparkakor och en bulle. Trots vi bara varit borta några veckor smakade det gott med lite "svenskt" fika.
Områdeskarta.
Som vilket villakvarter som helst?
Det mesta fanns på området, affärer, restauranger, sjukhus mm. Det kändes som man var på ett enda stort lägerområde. En massa aktiviteter överallt, folk idrottade en del, festade en del(en del mkt) eller så chillade man i sin container.
Den här kon heter Ban Ki Moon efter FN:s generalsekreterare, ett skämt, han är väl inte så populär tror jag. Kossan lever nog inte längre då basen invaderats av tusentals internflyktingar, som sökt skydd úndan konflikten mellan presidenten Salva Kiir och förre vicepresidenten Riek Machar. Det är lite lugnare nu men tusentals människor har dött och fler lär det bli om det blir svält.
Denna japanska gjorde allt för att inte bli brun...tydligen gick/sprang hon varje dag i full mundering, varmt?
Ett litet sjukhus fanns på området, ett Level 2 sjukhus, har olika vårdavdelningar, mindre operationer kan göras, intensivvårdsavdelning. Som ni kan ana från bilden sköts sjukhuset av Kambodjaner. Varje land får meddela FN inför olika operationer i världen vad de kan ställa upp med och sedan bestämmer någon på FN vem som skall göra vad. Sjukvården gick till...Kambodjanerna.
Då detta är mitt gebit försökte jag kommunisera med sjukvårdarna på plats, det visade sig att de kunde i stort sett ingen engelska!! Ett stort internationellt uppdrag och så skickar men personal som inte kan kommunicera med dem som de skall hjälpa, skandal! Fick höra några hemska berättelser hur det var på sjukhuset.
Den bäst utrustade ambulansen jag såg i Sydsudan.
Dessa ambulanser tog hand om FN:s personal, alltså främst grejer som hände inom basen.
Ambulansgaraget.
Ambulanssjukvårdare, tyvärr kunde han ingen engelska så det gick inte att utbyta erfarenheter.
Den här krockade bilen stod placerad precis vid utfarten från basen. Budskapet var riktat till FN personal inte till lokalbefolkningen(vilka i och för sig också skulle behöva tänka sig för). Det är bättre att förlora en minut i livet än att förlora livet på en minut!
Alla fick inte köra med FN-fordon, alla testades och 30% missade testet. Svårt?? Nja... enligt min vän handlade det om att köra runt på en plan yta, köra upp för ett litet gupp och sedan utföra en backning och parkera på utgångsplatsen.
Gott om FN bilar och gott om bruna glador.
Lite nyttigt tidsfördriv i den 30-40 gradiga värmen, lite hockey, visserligen utan is men med ganska ordentligt målvaktsutrustning...
...varmt?
Till en av dagens höjdpunkter nu, jag lyckades ordna till ett möte med en kollega från ambulansen i Jönköping. Björn jobbade för MSB:s räkning i Sydsudan. Han var med och byggde upp läger och hade ansvar för vattenförsörjningen.
Björn till höger. Han är faktiskt nere i Sydsudan igen på nya äventyr.
Ta´t försiktigt Björn!
Ha de gott vänner!
Daniel
O vad glad och stolt jag är idag!
Hej!
Varför då undrar ni?
Jo, idag på förmiddagen tog min äldsta son Jakob körkort. Som han har kämpat med teorin och övat med oss och på körskolan. Vilken lättnad för han att klara av det.
Grattis Jakob!
Bilen har han redan tagit hand om...första egna turen gick till skolan. I eftermiddag skall ha skjutsa hem några kompisar. Nu har han allt klippt av lite till av navelsträngen, får se hur länge han blir i boet?
På min resa i Afrika i höstas var jag bl.a. i Etiopien och såhär kunde deras körskola se ut.
Bilden är från Awassa, Etiopien.
På min tur i Sydsudan såg jag faktiskt körskolebilar som var ute och åkte. De eleverna hade inte det lätt i trafiken. Oj vad det tutades och skälldes på dem. Det fanns ingen hänsyn eller förståelse för dem, min vän var likadan. När jag frågade varför han stressade eleven genom att tuta så tyckte han bara att "eleven" måste bara hålla sig undan och släppa förbi han.
Juba, Sydsudan november 2013.
Här måste man vara beredd på allt, omkörningar på bägge sidorna, mötande trafik mm
Lite annorlunda än vår vardag.
Kör försiktigt Jakob!
"Hönspappan"
Daniel