Så vill jag minnas pappa

I dag är det exakt ett år sedan min 87 årige far somnade in efter en kamp mot cancer. Han klarade av att bo hemma i sitt hus tills en dryg månad före slutet. Pappas "liv var trä".  Han jobbade hela sin aktiva tid med olika former av snickeriarbeten och ännu de sista åren tillbirnagde han mycket av sin tid i sin snickarverkstad. På femtio- och sextiotalet byggde han bl.a roddbåtar, men det tog snabbt slut när glasfiberbåtarna fick sitt genombrått. Ännu för inte så många år sedan började han på en båt med kommentaren "jag skall ännu se om jag minns hur man gör". Nu står den fem före klar i snickeriet, tanken är att jag skall försöka få den klar nån dag. Själv har jag inte den kunskapen men jag har talat med en herreman som jobbade åt honom en gång i tiden och han har lovat hjälpa. Finns förstås nyskolade båtbyggare också, men jag är inte säker på att de behärskar de gamla metoderna. Den här båten är t.ex allt igenom nitad med kopparnitar, inga skruvar eller lim här inte.

Men det är så här jag vill minnas pappa, så som han själv trivdes bäst!

Bilden tagen med en Olympus OM-1. Filmen är gammal sovjetisk Svema 100 som jag hittade djupt nere i frysen. Den är framkallad i Rodinal 1:100 io 1 h semistand.

I väntan på nytt kök

Vi har en två veckors helremont av köket på gångs, vilket betyder att vi är utan kök i två veckors tid. Efter den första veckan med micromat känns nyplockade kantareller tillredda på trangian som fest!

Ha en bra fortsättning på veckoslutet!

Raumo

Det har blivit lite glesare med bloggningen på sistone, men jag skall försöka skärpa mej...

Under semestern var vi bl.a några dagar till Raumo (finska Rauma). Raumo är Finlands tredje äldsta stad, eller fjärde om man räknar med Viborg som blev på fel sida gränsen efter krigen. Raumo är mest kännt för Gamla Raumo (Vanha Rauma) med sina många välbevarade träbyggnader och tack vare dem är Vanha Rauma med på Unescos världsarvslista. Vädret var inte det allra bästa, det blev en del cafébesök på grund av regnskurar. Raumo är en liten stad så man gör den bäst till fots. Här är några smakprov från Vanha Rauma

Förutom Vanha Rauma är staden kännd för sin stolthet Rauman Lukko som spelar ischokey på högsta nivå i Finand. Raumo är den till invånarantalet minsta staden i ligan. Lukko vann sitt första FM gult 1963 och i våras var det stor fest då de vann sitt genom tiderna andra mästerskap. Det syntes fortfarande bra i gatubilden, flaggor och spelskjortor hände i många fönster. Så här såg det ut vid bibliotektet (märkte nu först att det blev en ofrivillig selfie med telefonen...).

Från Raumo går de sjöbussar ut till några holmar t.ex Kylmäpihlaja som är en fyrö och Kuuskajaskari som var i arméns bruk, de sista beväringarna som tjänstgjorde på Kuuskajaskari hemförlovades 1996. På bägge öarna finns restaurang och enkel inkvartering. Vi valde att besöka Kuuskajaskari. Där finns ännu en hel del lämningar som påminner om arméns tidigare närvaro som skyttevärn, skjutbana, vakttorn, kanoner mm mm. Och så råkade vi på ett dass med plats för åtta man!

Men som alltid tar semestern slut och den grå vardagen tar vid. Bilden på hemväg från Kuuskajaskari beskriver det ganska så bra.

Den här gången var en Olympus OMD E-MII med som resesällskap (alla bilder förutom flaggan). Holgan fick representera analoga sidan, vi får se om jag återkommer till senare.

Tagen på bar gärning

Frun i huset har gått het då hon allt emellan hittar nåt mer eller mindre påtuggat i trädgårdslandet, som är hennes skötebarn nr 1. För att få bevisat vem som är den skyldige riggade jag upp en viltkamera vid djupbänken. Nattetid har det fastnat bl.a harar och mårdhundar på kortet. Även vår katt Laban har fotats nattetid, men jag betvivlar att han lagt om till vegetarisk kost, så han går fri från misstankar tills vidare.

Endel är fräckare och kommer och ta för sig mitt på dagen och ännu till poserar farmför kameran utan minsta skuldkänsla! Här har vi dovhjortar. Vitsvanshjortar har också varit i farten, men bilderna är inget vidare att visa upp. 

Jag tycker det blir rätt så skaplig kvalitet med en € 100,- viltkamera. De här bilderna är direkt från kortet utan någon form av efterbehandling.

Trevlig fortsättning på fredagkvällen.

Unimog

Vi var ner till småbåtshamnen på en glass ikväll och då fick jag syn på den här, rätt så sällan man ser renoverade Unimogar här i Finland. Medan jag stod och tog några bilder med M4:an dök ägaren upp var vänligt ivrig att berätta om bilen. Han hade fått nys om den där den hade stått under en gran i femton år. Efter tre år av envist köpslående med gamla ägaren fick han till sist köpa den. Sedan tog en några års renovering vid och här är resultatet. Han berättade också att han är medlem i finska Mercedesklubben och att det faktiskt finns en Unimog-sektion i klubben.

Jag frågade hur den är att köra på landsvägen och fick till svar att maxhastigheten ligger på 52 km/h och 40 är lämplig marschfart. Bråttom skall man alltså inte ha...

Vinschen är ett exempel på tysk ingenjörskonst. Med hjälp av två hjul, ett vertikalt och ett horisontellt som rullar upp wiren exakt jämnt! 

En udda hobbybil i verkligt fint skick!

Bildkvalitén lämnar lite att önska, de här är tagna med iLuren.