Dagens värv

Eller egentligen gårdagens (filmen skulle ju också framkallas). Sonen är på permission från armén och då passade ja naturligtvis på att utnyttja lite gratis arbetskraft. Platsen är mitt barndomshem som blev tomt för ett drygt halvår sedan då min pappa somnade in efter en kamp mot cancer. Han bodde där enda till slutet bortsett från den sista månaden som han vistades på sjukhus. Nu står som sagt huset tomt och kräver en del underhåll. Vet inte riktigt vad jag skall göra med det, finns en hel del minnen och känslor...

Men igår var en omkullblåst bjök på agendan och den nu har den "värmt första gången", följande blir väl nån gång i vinter.

Kameran var en Olympus XA-3. En liten kompakt kamera som ryms i vilken ficka som helst och aldrig sviker. Jag gillar den skarpt och den följer ofta med om jag inte kan / vill släpa på nåt större. Filmen är Fomapan 100 exponerad enligt ISO 100. Framkallad i HC110 1:63 10 min i 20 grader. Negativet scannat med Epson V700.

Trevlig fortsättning på lördagkvällen.

Hur allt fick sin början

Året var 1981 och jag gick i Karis i högstadiet på åttonde klass. Som klassföreståndare hade jag vår tecknelärare (som det hette då, inte bildkonst) Rolf Grandell. Rolf hade kommit till skolan året före och var en aktiv hobbyfotograf , vi fick bl.a ett mörkrum till skolan på hans tid. Själv hade jag absolut noll koll på allt vad fotografi hette. Men hösten 1981 ordnade SFSI (Svenska Finlands Skolidrottsförbund) sin första "fjällvandrings och fotokurs" i Hemavan i tärnafjällen. Det visade sig att Rolf skulle vara en av ledarna vilket ledde till att några från klassen anmälde sig och jag en av dem. Som jag sade visste jag inget om foto och följaktligen ägde ingen kamera (förutom en Agfamatic 200 som jag fått i födelsedagspresent). Jag frågade den lokala fotohandlaren och fick låna en Praktica med 50 mm objektiv från deras begagnathylla. Vi, ett femtontal ungdomar och tre ledare, startade från Helsingfors tidigt på onsdagmorgonen för att hinna med dagsbåten från Vasa till Umeå. Framme i Hemavan var vi mitt i natten. Vi bodde på Björnbergsgården som tyvärr brann ner nån gång på 90-talet.

Björnbergsgården Praktica, Agfapan 400, Rodinal. Skannat gammalt negativ.

Jag glömmer aldrig första morgonen när jag tittade ut genom fönstret och björkskogen "brann" under en klarblå himmel och norska snötäckta toppar i bakgrunden. jag var såld med en gång och efter det har det blivit många färder norrut, bl.a ytterligare 2 gånger till Tärna med SFSI. På morgonen fyllde vi termosarna, packade med smörgåsar och fick några Agfapan 400. Efter det bar det av till fjälls och första smakproven på att fota med systemkamera...

Inspiratören Rolf som drar en trudelutt på sitt munspel på väg mot Viterskalsstugan. Praktica, Agfapan 400, Rodinal. Skannat gammalt negativ.

En fors nånstans längs vår rutt. Praktica, Agfapan 400, Rodinal. Skannat gammalt negativ.

Efter första dagen till fjälls inreddes ett rum i Björnberggården till mörkrum, där jag framkallade min första film. Följande dag ut igen och på kvällen första gången egna mörkrumskopior, kändes magiskt. Dygnen gick fort, nog blev det väl någån timmes sömn men rätt så sparsamt av den varan. På söndagmorgon startade vi tillbaka hemåt många upplevelser rikare och flera av oss bitna av fjällflugan.

Agfapan 400, Rodinal. Skannad gammal papperskopia.

Bloggaren som 14-åring första gången på fjälltur utstyrd med Adidas vindjacka, Levis jeans, Nokia gummistövlar och lånad Praktica, men bra gick det! Bilden är tagen av någondera av mina kompisar Thomas eller Mikael. Det var redan gamla i gamet, Thomas hade en Canon Ftb (kvar ännu idag) och Micke en Nikon FE2 som kändes nästan utopistiska för en snorvalp i mopedåldern. Men redan året därpå var jag tillbaka med en Olympus OM-10 som införskaffats med egna pengar! Lite harmar det att jag inte minns modellen på Praktican. Jag skulle ha lust att skaffa en likadan bara för att som minne av den här resan.

Trevlig fortsättning på påsken.

Kinofilm i en 6x6 Holga

I förra inlägget skrev jag några rader om plastkameran Holga och dess brister och begränsningar som kan svängas till nya möjligheter.

Om vill ta det här till ytterligare en nivå, så kan man peta in en kinofilm i en 6x6 Holga. Det lyckas t.ex med hjälp av två ca 1,5 cm / sida bitar från en disksvamp som fixerar filmkasetten mitt i på höjden. Och sedan ett par gummisnoddar runt upptagningsspolen så att filmen hålls åtminstone ungefär rakt.

När man fått in filmen i kameran blir man tvungen att tejpa för det röda fönstret på bakstycket annars blir det mer ljusläckage än normalt, kinofilmen saknar ju som alla vet skyddspapper. Det blir alltså att mata fram filmen på känsla. Frammatningsratten knäpper ganska så tätt när man skruvar fram filmen. Jag började med 25 knäppar och minskade så småningom efterhand som upptagningsspolen blev tjockare (mera film). Det här visade sig funka bra för jag hade inga överlappande rutor på filmen.

Varför skall man då hålla på med sånt här...? Som det konstaterades i mitt tidigare inlägg så lämpar sig Holgan till en viss typ av bilder / motiv. På det här sättet får man en sorts "panoramakänsla" i bilderna. Dessutom blir hela filmplanet inklusive ytorna i kanterna runt perforeringen exponerade. Till exempel den här "spökskogen" tycker jag gör sig bra på det här sättet.

Och så en bild på andra ledet (med tanke på Erik i Roskilde om du råkar läsa det här ;)

Båda bilderna:

Holga 120GN, Fomapan 400, HC110 1:63 12 min vid 20°C.

Holga en leksakskamera, eller?

Det är kanske nån av er andra som också "råkat ut" för en Holga. Holga förknippas ju med oskärpa, ljusläckage, vinjetteringar mm mm så varför fotografera med en sådan kan man fråga sig? Jag har en Holga 120 GN en mycket enkel plastkamera som tar 6x6 bilder på rullfilm. Inställningmöjligheterna är rätt så begränsade. Två tider "N" och "B", hur lång N är vågar jag mej inte på, men på B blir slutaren öppen som den brukar bli också på "normala" kameror. Bländaröppningarna är två "sol" och "halvmulet". Och avståndsinställningen är typen "halvfigur", "helfigur", "grupp" och "bergstopp". Skärpa hittar man vanligtvis mitt i bilden medan det är lite si och så ut mot kanterna... Min kamera råkar dock vara ett exemplar som är rätt så ljustätt.

Holgan är nog inget för mera seriös fotografi, men i vissa situationer passar den bra. Dessutom är det roligt att fota med den, dels p.g.a dess enkelhet och dels för att man aldrig riktigt vet vad som sist och slutligen fastnar på filmen. Här är några holgabilder sedan ett par år tillbaka då det startade ett tiotal varmluftsballonger från Svartå slottsträdgård på valborgsmässoafton, några kilometer hemifrån.

Bilderna är tagna på TRI-X, iso 400 och framkallade i HC110 1:31 i 16 min vid 20°C.

En kort presentation

Hej på er alla!

jag har redan en längre tid funderat på att skriva nåt blogginlägg nu och då här på fotosidan. Hittills har det ännu inte blivit av dels på grund av lathet och dels för att jag har kännt lite ribbskräck när jag läst era bloggar och tittat på era bilder. Men nu beslöt jag att ta tjuren vid hornen och skriva ett första inlägg. Jag har inga ambitioner på att skriva varje dag eller ens varje vecka, för känner jag mej själv rätt blir det inget av så högt ställda mål... Jag skall försöka hålla texterna korta och inte bifoga så många blider per gång så kanske någon av er orkar läsa.

Jag är en 50+ finländare från Ingå på sydkusten halvvägs mellan Helsingfors och Hangö. Förutom mej består familjen av min frun, min son som nu gör sin militärtjänst och 16-årige katten Laban.

Mitt fotointresse väcktes i högstadiet på 80-talet (återkommer till det i ett senar inlägg). Jag sysslar fortfarande till största delen med analogfoto. Förstås blir det lite digitalt också både med iPhonen och en D700. D700:n brukar ja kalla "hushållsmaskin" det är den jag tar obligatoriska bilder med, som jular, födelsedagar, bröllop, begravningar osv osv bilder man måste ta men aldrig orkar se på. Men då jag ger mej ut för att enbart fotografera i lugn och ro är det nog nån gammal goding som får följa med. För mej känns det mest givande, och njuter av de gånger jag får tid att stänga in mig i mitt mörkrum.

Det skulle väl höra till att sätta in en blid, med det blir ju sällan bilder på en själv. Här är i alla fall en som min fru tog för ca. tre veckor sedan när här var som kallast. Bilden är från Tulludden i Hangö, Finlands sydligaste udde. Det är rätt så sällan man kan gå runt tulludden på isen men i år var det möjligt. Det var en fantastiskt vacker och kall vinterdag. Det var som gjort för "bladaren", en 500C/M, ingen risk för att batterierna tar slut i kölden! Den andra bilden är tagen på tillbakavägen längs isen på samma tur. (iPhone)

Tanken är nog att sätta analoga bilder på bloggen också, men de kommer med fördröjning. Först skall rullen slut, sedan framkalling och scanning. Men bättre sent än på tok för tidigt.

Tommy S