Hemma igen efter service
Efter en treveckors tur till Kameraseppo i Toijala fick jag idag tillbaka dessa två nyservade.
Den röda, tillsammans med Zuiko 50 mm f 1.4, är en av mina absoluta favoriter som jag "vuxit upp tillsammans med". Det kan man säkert också gissa sig till p.g.a slitaget. Lädret bytte jag för snart tio år sedan, originalet "flaggade" i alla hörn och det hade börjat lossna bitar. Jag tycker det röda passar bra ihop med mässingspatinan som gör vilken leicaägare som helst grön av avund.
Den kromade är ett loppisfynd för € 20,-. Utvändigt är den nästan mint, men såldes som defekt p.g.a slutartiderna. Det konstiga var att de långa tiderna lät ok medan allt från en 60-dels sekund och neråt lät likadant... Det brukar ju vara de långa som släpar. Det visade sig att alla tider var exakata, men spegeln var slö. Nu är det åtgärdat och det är bra att tuta och köra. Skall så småning köra första testfilmen i den, men jag har några andra kameror med filmer på hälft som jag först skall fota klart.
Det sägs att konstruktören Yoshihisa Maitani, i ungdomen var en stor entusiast av Leica M - detta tills han en dag behövde ta några makrobilder, och insåg vilken komplicerad och dyr utrustning han då skulle behöva köpa.
Maitani menade att det måste gå att konstruera en spegelreflex som är lika liten och tyst som en M-Leica. Och ja - resten är historia.
Jag har tre OM-1 och 6 brännvidder.
Som du säger är sökaren väldigt bra i de här kamerorna. En annan sak som jag personligen gillar mycket är ringen med slutartiderna vid bajonettfästet. När jag använder andra kameror, SLR eller mätsökare tycker jag det är bökigt och långsamt att använda en liten ratt utanpå kameran. Men det är ju förstås en vanesak.
Slutartidernas placering är en följd av Maitanis strävan efter kompakthet där varje gram fick stötas och blötas.
Exponeringsmätaren indikerar över ett vridspoleinstrument, och själva vridspolen är platskrävande. Här sitter vridspolen i den knopp som vanligtvis reglerade slutartiderna på en SLR-kamera, och här har fått dubbelfunktion med känslighetsinställningen - elegant! Slutartiderna fick därför flytta till den placering du beskriver. Själv tycker jag att det är helt lyckat.
Jag har tyvärr ingen vidare koll på service i Sverige. Men en gång begärde jag, här på fotosidan om tips på hasselbladservice i Sverige. Då blev jag rekommenderad Analoga Kameror i Stockholm (blev dock inte av att skicka dit den). Det namnet har dykt upp flera gånger efteråt, så det kunde kanske vara nåt?
/martin.
OM4 var i nyskick och jag kunde inte motstå den :-) Den är nr 2 i min ägo, sålde den första i utbyte mot en Nikon F70 med ett 35-70/2,8.
OM1 är den kamera jag trivts bäst med tycker funktionen med tidsratten var suverän samt vikt och storlek. Objektiven är ju små och smidiga med hög kvalitet. Jag kommer inte att köpa fler, men har skaffat en adapter för att använda OM objektiven på min Z6II.
OM4 äter batterier så det gäller att ta ur dem när man inte fotograferar.
Den röda är läcker.
Mvh Bengt
Jag har en OM-4TI och det heter att den inte skall äta lika mycket batterier som föregångaren, men nog töms de i den takta att jag ockå brukar ta ut dem när kameran inte används.