that is the question, or actually not... en södagsknäppares bilder och tankar härifrån och därifrån.

Grattis Finland

I dag firar vi vår självständighetsdag. Den viktigaste av helgdagar enligt min mening. För min del blev det strövtåg i ett kallt Kopparnäs, ett friluftsområde längs Finska vikens kust i min hemort Ingå. Här ett par blå-vita bilder dagen till ära.

Idag gjorde mig digi-Olympusen sällskap, kände mig nog lite "oklädd" när jag inte hade nån "riktig" kamera med mej...

Inlagt 2021-12-06 16:15 | Läst 919 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
I dag går även mina tankar till Finland - landet där jag är född.

Sedan självständigheten i början av förr seklet och separationen från Ryssland (liksom tidigare 1809 från Sverige), har lilla Finland lyckats hålla stången mot alla och bevarat sin självständighet - främst då klarade man den militära aggressionen från den stora röda grannen i öster under andra världskriget. I Sverige hukade etablissemanget räddhågat, medan många svenska privatpersoner anmälde sig som frivilliga för Finlands sak.
Den faktiska utgången var nog ganska otippad under vinterkriget och fortsättningskriget. David mot Goliat.
Kampen med vapen i hand ledde till att man undgick Baltstaternas öde - att bli ockuperade och förtryckta av främmande makt. Man bevarade sin frihet.

Grattis Finland på självständighetsdagen! Blå-vitt är dagens färger.
Sverige hjälpte sitt broderland på det sätt vi kunde. Vi var neutrala under kriget, men inte alliansfria. Och den stora vapenhjälp vi sände till Finland (utöver de frivilliga) under vinterkriget kom i rättan tid. Jag citerar från den länkade sidan nedan, där man kan läsa mera, bl.a om hur vi monterade ihop engelska, italienska och franska flygplan i Sverige, som sedan skickades till Finland:
"Efter en trevande start sändes dock betydande mängder materiel från Sverige till Finland. För den svenska regeringen var känslan för Finland och det inhemska opinionstrycket så starkt att man här inte tog särskilt stor hänsyn till Moskvas eventuella reaktion.
En transportled med lastbilar över den tillfrusna Bottenviken förde över 25 flygplan, 800 sjöminor och sjunkbomber, 144 artilleripjäser, 100 luftvärnskanoner, 92 pansarvärnspjäser, 600 stridsvagnsminor, 34 granatkastare, 347 kulsprutor, 450 kulsprutegevär, 135 402 gevär, 301 849 granater och över 51 miljoner gevärspatroner."
Vapenhjälpen kom i rättan tid. En första leverans av 50 000 gevär anlände lagom för att den finska armén alls skulle kunna beväpna de reservister som inkallades den 16 december. De hundra luftvärnskanonerna ska jämföras med de fyra som Finland disponerade vid krigsutbrottet.
https://popularhistoria.se/krig/andra-varldskriget/vinterkriget-den-svenska-hjalpen
syntax 2021-12-06 19:52
Har inte stor lusta att gräla om detta på Finlands dag. Men, men - den svenska regeringen hade "känslor", men man pröjsade inte. Nästan allt samlades in. Ingenting gjorde officiellt mot Sovjetunionen. Militärledningen och ÖB General Olof Törnell var av helt annan mening: Vi borde genast gått in på Finlands sida – om inte annat så av rent självintresse, för att undvika att få Sovjetunionens västgräns på Åland.
Så här i efterhand kan det se ut som krigshets från ÖB sida, och klok politik från Sveriges regerings. Men i det aktuella läget var det väldigt osannolikt att Finland skulle klara av att stå emot det jättelika Sovjetunionen.
Vet du vad Sverige kallades under kriget i Krigskabinettet i London - ”Det lilla fega landet uppe i norr”.
Nils Bergqvist 2021-12-06 20:15
Jag ska heller inte gräla med dig heller. Men man kan läsa fakta om man är intresserad att sätta sig in i det. Artiklarna är skrivna av Lars Ericson Wolke, som varit filosofie doktor i historia vid Stockholms universitet. Han är sedan 2002 docent i militärhistoria vid Åbo Akademi, är arkivarie vid Krigsarkivet 1983–2000 och de senaste 10 åren även förste arkivarie. Sedan 2000 tjänstgör han vid Försvarshögskolan, som huvudlärare i militärhistoria 2000–2006, som tillförordnad professor i krigsvetenskap 2006–2008 och som professor i historia, särskilt militärhistoria, sedan 2008. Tycker inte det finns någon anledning att tvivla på det han skriver? Här är ytterligare en artikel: https://popularhistoria.se/krig/andra-varldskriget/anfallet-pa-finland-blev-aven-sveriges-sak-finska-vinterkriget
Tack för ordet.
syntax 2021-12-06 21:13
Ha, ha - stapla meriter går ju alltid. Det kan jag göra själv:
Jag är filosofie magister med forskningsbehörighet, i CV:n ingår även gamla AB 1 i historia från Stockholms universitet som ger behörighet för att undervisa i gymnasiet - så helt rudis är jag inte i detta.
Jag kan alltså lugna dig med att faktainhämtningen nog är OK. Sedan beror det på hur man väljer sina fakta, hur man så att säga stuvar dem för den historia man vill berätta.
Jag ville berätta om "Det lilla fega landet uppe i norr" för att lite motverka alla nutida skönskrivningar och äreräddningar, så här långt efteråt.
Tillbringar också Finlands 104:e självständighetsdag med att i tankarna tacka våra veteraner som offrade sin ungdom (många både liv o lem) i fem år av krig.

Likaså går en varm tanke till Tyskland som hjälpte oss att förbli självständiga. Ett speciellt tack går den tyska flygavdelningen Kuhlmey med sina störtbombare (”Stukas” = Ju 87 D-5).
Utan deras hjälp skulle knappast ”främsta linjen” hållit under de avgörande slutstriderna på karelska Näset i juni/juli 1944.

De öste ner 577 000 kg bomber på de framstormande ryssarna, förstörde 200 pansarvagnar, ett tiotal broar och förstörde massvis med underhållskonvojer.

Efter kriget fick de aldrig det erkännande de förtjänade, det var ju inte opportunt att berömma en förlorare, speciellt inte efter alla hemskheter som uppdagades i Tyskland/Polen (utrotningslägren). Och sen höll ju Sovjetimperiet tumskruvarna hårt pressade på oss, tills också den kolossen rasade ihop.
syntax 2021-12-06 22:19
Håkan!! Du tar priset i inopportunitet. Hatten av för den saken! Du är en herre med kurage.
Låt oss sedan tänka på Finland denna dag.
Även hos mig uppmärksammades dagen igår lite extra tillsammans med min pappa som är krigsveteran. Han var frontsoldat och deltog i slutstriderna vid karelska Näset i juni/juli 1944.
Han var vid fronten från 17 års ålder och fram till strax före att han skulle fylla 21 år och ingick i de finlandssvenska trupperna. Nu på ålderns höst har han börjat att öppna upp lite grann om åren som frontsoldat, men helst vill han inte prata om det.
Sverige skapade sig en någorlunda ekonomisk grund under sin neutralitet under krigsåren genom bland annat sitt stål och stor export till olika krigsmakter. Många fick erfara att det svenska stålet biter.
syntax 2021-12-07 11:34
När din pappa stred på Näset juni 1944, satt jag med mamma och mormor i skyddsrum i Lovisa under ryska terrorbombningar. Han är alltså en av de finska soldater som räddade mig från den framvällande ryska krigsmakten, som annars hade dundrat fram över den lilla östligt belägna småstaden Lovisa.
Sedan lyckades familjen ta sig till sommarvillan på Åland där vi var i relativ säkerhet. Man trodde allmänt att Finland skulle bli ockuperat - men tack vare de finska soldaternas mod och envishet, exempellöst skicklig militär ledning av fältmarskalken Gustaf Mannerheim, svensk frivillig hjälp, och stora tyska insatser (som Håkan skriver om här ovan) klarade Finland med en hårsmån sin självständighet.
Jag tänkte också på Finland igår! Och jag spelade hedrande Sibelius' "Finlandia"! Mvh Wolfgang
Tack för alla era kommentarer!

Tommy S.