Rggus Reflections är en fotoblogg om stadsmiljön och allt det innebär. Jag är en gatufotograf som gillar att vara aktiv och dokumentera de urbana gatorna med allt som det innebär i stadsmiljön och omgivning.

Fransk Plåtburk

Underbart med gamla bilmodeller. Är inte ägare till denna Franska plåtburken. Men roligt att se att det finns entusiaster som väljer en sån här plåtburk ///// Robert Rggus G

Inlagt 2021-05-20 20:30 | Läst 1041 ggr. | Permalink
Det var en gång för länge sedan då jag väldigt gärna ville ja en sån där. Men efter ett ha suttit som passagerare i ett illgrönt exemplar ca en timme på Skottska vägar i januari hade den helt tappat charmen. Man kunde ju se ut genom luftintagen!
Hälsningar Lena
Svar från Rggus Reflection 2021-05-21 13:17
tack, Lena, ha en bra fredag //// Hälsning Robert
Gillar verkligen modellen. Bilden visar ju en super-de-luxeupplaga i elegant tvåfärgslack. Dom flesta vara bara grå och ännu mer korrugerade. Jan Myrdal åkte till Asien i en grå.

Jag ville också ha en att åka långt i. Provkörde ett ex som var till salu i Lund. Efter en dryg kilometer stannade åket och jag fick gå tillbaka till bilfirman som hade den till salu. Dom vart arga på mig att ha provkört så himla långt.

Värme och sånt funderade jag inte ens på. Cyklade ju i ur och skur.
Svar från Rggus Reflection 2021-05-21 13:21
Tack, Måns, ja, det var en speciell bil. Hälsning Robert
Sten-Åke Sändh 2021-05-21 16:24
Jag har läst Myrdals, inte minst idag intressanta reseberättelse. Precis som många andra som reste där innan 1978, inklusive jag själv, så slogs de flesra av afghanernas vänliga integritet och lugnet. Ingen besvärade en det ringaste som i samtliga andra länder i området. Jag tänker själv på Syrien, Iran och Pakistan.

Myrdal konstaterade under sina imponerande omfattande resor i landet i denna CV 2:a att alla som kommit till landet i fredliga avsikter och visade befolkningen vanligt vett och respekt kunde resa i fullständig trygghet var som helst i landet. Många talar om en smått drömsk stilla atmosfär som ingav en trygghet man inte upplevt någon annanstans. Vi som var där då har svårt att förstå och ta in vad världen och afghanerna förlorat.

Efter kupp, revolution och ryska och amerikanska invasioner samt ändlösa inbördeskrig under drygt 40 år är det slut på den gamla gästfriheten och landet har istället utvecklats till ett av de mest farliga och instabilaste i världen.

Det är rent otroligt att CV 2:an höll ihop men Jan fick nog skruva en hel del på den för att få den att hålla ihop hela vägen. Han beskrev ju sig själv som en "Mekano-pojke" i en av sina böcker och för de som istället växte upp med plastiga LEGO-klotsar så kan sägas att Mekano bestod
av skruvar, muttrar och plåtbitar som blivande ingenjörer och mekaniker tränades för de yrkena med.

Mekano var industrialism i atomer medan LEGO alltmer tagit fantasin som gisslan och nu säljer designade färdiga leksaker som vara kan sättas ihop på ett ena sätt efter redan färdiga ritningar. Jag tror faktiskt att Jans och mitt Mekano var mer utvecklande än de andefattiga LEGO-modellerna mina barnbarn tröttnar på på nolltid.
Måns H 2021-05-21 20:34
@Sten-Åke: Jag har i stort sett samma inställning. Grattis till dig som var där "innan", bottenlöst bedrövligt hur det blivit.

Myrdal hade väl nåt särskilt påkostat mekano av ingenjörskvalité. Jag växte upp med det som hade stansade plåtremsor mm och byggde lyftkranar. Nån med eldrift som knappt funkade alls. Att ta fantasin från barn är ju helt fel.
Sten-Åke Sändh 2021-05-22 11:28
Måns, man märkte en skillnad från 1972 då jag var i Afganistan för första gången, mot hur stämningen var bara dagarna innan det small då 28 april 1978. Precis som i Etiopien så destabiliserades Afghanistan av torkan och svälten 1972/73 och båda gick en till viss del likartad historisk utveckling till mötes. Båda genomgick statskupper, kungahus störtades, kommunistiska regimer tillträdde och svår repression drabbade båda länderna när den nya regimen utmanades av traditionalistiska motkrafter. Ryssarna gick in i båda länderna med både soldater och massiva vapenleveranser och i båda fallen kollapsade de kommunistiska experimenten när Sovjetunionen rasade ihop.

Jag har dock självfallet inga illusioner om att Afghanistan var något paradis 1972 heller, Det var ett av världens absolut fattigaste länder då med en analfabetism kring 90%, som så få visste ett dugg om. Sanningen var nog att få brydde sig om landet överhuvudtaget inklusive stormakterna.

Atmosfären präglades starkt av droger såsom hasch och opium. Redan vid tullstationen i Islam Quala vid Iranska gränsen släppte alla drogturisternas hämningar och många rökte på redan när man väntade på att passen stämplades. Ett gäng afghanska äldre män snusade eller åt haschpulver som de hade i små 6-7 cm stora snusaskar av billig bleckplåt med en liten infälld spegel i doslocken. Så lugnet bestod säkert till en icke ringa del av haschdimma.

Många västerländska turister dog där ute på något lopphotell där man avslutade sina dagar i neddrogade i någon sjukdom som till sist dehydrerat dem totalt. Inte minst fransmän och amerikaner som inte kunde påräkna hjälp från ambassader eller konsulat. Inte sällan dog folk av amöbadysenteri. Uppsidan var dock att det var väldigt mycket säkrare och lugnare än idag och våldet då bestod nog mest av självskadebeteenden hos västerlänningar på driven och våld inom familjer och klaner. Våld mellan afganer och västerlänningar såg jag aldrig.
Har alltid tyckt dom där lillcittrorna är tuffa. Kanske inget för gamla tiders norrlandsvintrar och långa sträckor men för att åka in till torget och grönsaksmarknaden på franska landsbygden måste dom passa perfekt, minimal underhållskostnad bla. Fin bild på den, hälsningar/ Björn
Svar från Rggus Reflection 2021-05-21 13:15
Tack, Björn. Ja de gamla cittrorna var speciella, precis som många andra bilmärken och årsmodeller. Ha en bra fredag /// Robert
Sten-Åke Sändh 2021-05-21 16:27
Tidens kvinnor borde gillat åtminstone en sak med denna Cittra och det var växelspaken. Den måste varit pefekt att hänga handväskan på.
Vi var fyra killar som åkte till Paris från Göteborg i en lillcittra 1971. Det gick helt o.k. Den hade mjuk fjädring och mjuka säten, man satt faktiskt ganska bra. Men man fick köra så fort det gick i nedförsbackar för att orka upp för nästa uppförsbacke, bilen hade 17 hästkrafter.
Hälsningar Ragnar