Astrofoto del 1

Är precis hemkommen från Danmark, det var några riktigt fina dagar där, samt nätter. Vi kom över på onsdagen och jag gick hårt ut direkt, tänkte att det var lika bra att köra medan det var klart väder, så jag började fotografera 20.30 på kvällen och slutade 05.30 dagen efter. Var faktiskt inte så trött som man skulle tro, men det kanske var fukten och kylan som höll mig vaken,  det rann vatten på prylarna, det kommer mer om detta i nästa blogg. Som tur är så behöver jag inte stå ute hela tiden utan jag startade en serie och gick in i sommarstugan. Denna natt satte jag många rekord, tror inte jag har varit uppe en hel natt tidigare, är iaf helt säker på att jag inte har tagit 750 astrobilder tidigare med en total exponeringstid på över 6 timmar på en natt. Eftersom jag tar bilder som ska stackas, 30-50 stycken per bild så blev det ändå bara runt 20 bilder från denna natt.

Just denna bild nedan borde vara från den nordamerikanska nebulosan som ligger nästan högst upp på Vintergatan, vid Svanen. Den är 1600 ljusår bort. Jag tror iaf det är nordamerikanska nebulosan, det var iaf den jag syftade in mig på :), och har fått tre ganska likvärdiga bilder vid tre olika tillfällen, men jag kan ha syftat fel alla gånger. Det är inte så lätt att hitta runt, det går iaf lite lättare med 135mm än när jag har 300mm eller ännu mer.

Redigerade fram denna nu på morgonen, möjligt (eller jag är ganska säker) det går att justera till den ytterligare. Jag tänkte beskriva flödet i denna blogg. 

Ett viktigt steg i astrofoto är att hålla reda på sina bilder, vilka hör ihop och vilka dark frames hör ihop med viken serie, så dagen efter gick åt att sortera filerna i mappar. Det är också så att man lär sig efter hand om redigeringen, man går tillbaka och redigerar om gamla tagningar så det är klokt att det är ett system som man förstår och hittar i även om några år

Detta är en bild i en serie av 50 bilder. Bilden från kameran liknar inte alls slutbilden, det är utmaningen i astrofoto.  D500 Samyang 135/2, ISO 500 f/2,2, 30 sekunder. Denna serie tog jag från 02.10 på torsdagen, då hade toppen av Vintergatan gått nedåt något så man behövde inte längre fotografera nordamerikanska nebulosan rakt upp, som jag började med att göra, med fukt rakt ner på linsen.

Detta är den stackade bilden från Sequator, för mig fungerar detta programmet bättre än DSS, det är nu en totaltid 1440 sekunder exponering i bilden


Nästa steg var att ta in den stackade bilden i StarNet som plockar bort stjärnorna i bilden, det tar ganska lång tid, kanske 15 minuter per bild 


Bilden ovan är den stackade bilden redigerad i LR

Bilden ovan är den stjärnlösa bilden redigerad i LR.

Efter att båda bilderna har redigerats i LR så tar jag in dem i Photoshop och gör där en sista justering och sedan lägger jag ihop bilderna och sänker opacitet så att jag reducerar antal stjärnor i bilden, för just denna bild så utgör den stjärnlösa bilden 75% 

Inlagt 2021-10-12 08:23 | Läst 629 ggr. | Permalink
Wow nu pratar vi...👏 ser bra ut. Vilken skillnad med stjärnprogram och sedan slå samman till en som slutresultat.
Rent å snyggt utan ströljus
Bilder med förmånga stjärnor blir lätt rörig i utseende.
Klarade det bra med lågt iso från din bottle
Svar från pdahlen 2021-10-12 23:25
Tackar. När man vill ha fram färgen i nebulosor och galaxer så är det enklare att redigera separerade bilder och sedan slå ihop dem, är det för många stjärnor så kan man låta den stjärnlösa få övertag. Jag försöker hålla ner ISOn, men det blir ofta underexponerat och att det är i redigeringen man ökar ljuset i bilden.
Snyggt och kul att du lyckats så bra, säger jag som har noll intresse och kunskap om dyligt..
HaD/Gunte..
Svar från pdahlen 2021-10-12 23:26
Tackar, det är en sådan typ av fotografering som man verkligen famlar i mörker
Tipptopp bra att du lyckats fånga den, men jag förstår inte varför du vill trolla bort stjärnorna, dom utgör ju också en viktig del också för bilden. Nebulosor är ju födelseplatsen för unga nya stjärnor och bla i denna nebulosa kryllar det av dom...
😁
Svar från pdahlen 2021-10-12 23:30
Tackar, ibland blir det för många stjärnor så man ser inte själva nebulosan. Det verkar de flesta göra vad jag kan se i bilderna på nebulosor. I morgon kommer samma bild med lite mer synliga stjärnor
Slutresultatet är mycket imponerande och det är kul att få veta lite om hur mycket jobb och teknik det ligger bakom.
Hälsningar Lena
Svar från pdahlen 2021-10-12 23:32
Tackar, jo det är en speciell typ av fotografering, där man ofta fotograferar något man inte ser och att man inte ens i den tagna bilden ser vad som finns, det är många olika program i redigeringen som vaskar fram bilden
Spännande att följa din utveckling som astrofotograf. Det gäller att veta vad man gör, och gör man det blir det resultat, det ser jag. Intressant att det blir sån skillnad om du delar bilden i en stjärnbild och en utan stjärnor. Hälsningar/ Björn
Svar från pdahlen 2021-10-12 23:35
Tackar, att splittra bilden gör redigeringen något enklare, man kan göra en mer specifik redigeringen för varje delbild. Mycket av detta har man fått lära sig via forum och internet