Sandön/Utvälinge 18 Augusti 2020

Återvänder till bilder från mitten av augusti, tid 6.08 till 8.19. Hur ofta har man inte önskat sig en fin morgondimma i soluppgången? Vid Utvälinge denna morgon så var det många mornars dimma samlade till en och samma dag.

Men vi börjar med morgonstararna, de lyfte fastän de inte såg någon sol.


häger

Storspov och vitkindade

En fågelskådare utan sikt

Äntligen en större strandpipare som ville posera i närbild, det fungerade ju fint så det blev många bilder på denna 

den gjorde några konster och tittade i spegelbilden för att se att det blev bra

Trippelbeckasin 

solen börjar nu iaf skymtas, en enkelbeckasin landade 

jämför halsen ovan mot nedan

fick mina första närbilder på enkelbeckasinen

enkelbeckasinen flyger iväg 

kärrsnäppor 

solen börjar synas mer o mer

storskrake 

kärrsnäppor nu i lite mer ljus

troligen storspov allihopa 

Troligen kustsnäppor med kärrsnäppa som alternativ snäppa

även fiskgjusen visade sig kort i dimman

Dessa har kort näbb, dvs pipare, detta är ljungpipare (hjele), inte så vanlig här 

stor skillnad just nu att titta mot öst som ovan eller väst som nedan

mååånga storspovar 

Inlagt 2020-09-19 08:11 | Läst 566 ggr. | Permalink
Många bilder att gilla. Strandpiparen, Enkelbeckasinen som sträcker på sig. Sista på spovarna är riktigt fina,
Sten
Svar från pdahlen 2020-09-21 07:52
Tackar, det är min första bild på en sittande enkelbeckasin så det var kul
Härliga fågelbilder. - hälsningar Nilserik
Svar från pdahlen 2020-09-21 07:52
Tackar, kul att de uppskattades
Vilken härlig utflykt! Var nog inte lätt att vara skådare i den dimman. Väldigt fina bilder. Gillar vadarfåglarna lite extra. Har inte sett dem mycket i år.

Mvh
Johnny
Svar från pdahlen 2020-09-21 07:54
Nä, han hade inte heller sett något. Vadarfåglar är ganska trevliga, särskilt om man kan komma dem nära
Tack för en samling morgonbilder som väcker härliga minnen!
Just flygande vadare över vatten är så vackert.
Trippelbeckasinen ja, där gäller det att vara påpasslig och räkna snabbt för att fånga den.
Enkelbeckasinen är ett barndomsminne, tillbringade min barndom strövande genom skogen, honan trycker hårt och flyger inte upp förrän man är ett steg bort, den är superkamouflerad liggande bland torra löv. Sedan i den tysta skogen lyfter den med ett brak framför foten och skrämmer hjärtat att slå volter.
Svar från pdahlen 2020-09-21 07:57
Det är först på de senaste åren jag har sett enkelbeckasiner, i år har jag sett flera. Om de har blivit mer vanliga eller att jag lägger märke till dem bättre, det vet man ju inte.