Återbesök i skärgården..

För mig innebär det Stockholms södra skärgård, och ön jag brukar besöka är Tärnskär, så även denna gång .. Det går inte att lämna den ön ifred så här i början på säsongen, när man nu kan ha den för sig själv..

Resan ut denna gång..

Aha, en 'halodag'..

Vid Runmarö, Storskarv

Ejder

Silvertärna

Vigg

Grågäss möter änder..

Knölsvan

Kustlabb på Tärnskär

Lunch vid lagunen, också på Tärnskär..

Jämte mig satt denna Sädesärla och kikade på mig..

Sedan gick jag ett varv runt ön, men det kommer i nästa blogg.. Här finns den:  http://www.fotosidan.se/blogs/ogonblicksstunder/ett-varv-pa-tarnskar.htm

Tack för mig!

Så kom då svaret igår.. 21 år senare..

Ibland är man med om händelser där man undrar vad som hände sedan..

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article22981839.ab 

Eller:

http://www.dn.se/arkiv/stockholm/forsvunnen-dykare-hittad-dod-efter-20-ar/ 

I mitt förra yrke som brandman/räddningsdykare på Kungsholmens brandstation i Stockholm så hade vi vattendykning som en extra specialitet, det är inte alla kommuner i landet som kan upprätthålla en sådan 'dygnet runt beredskap', men antalet människor som rör sig här kombinerat med alla vattenområden som omsluter staden motiverar kostnaden för en sådan beredskap. Jag slutade arbeta där för nio år sedan, efter att ha varit räddningsdykare i 25 år. Vi hade på den tiden c:a 80-100 skarpa dyklarm/år om jag nu minns rätt, detta utöver alla andra larm..

Ett av de dyklarm jag tydligt minns är det som jag fick svaret på igår kväll 10/6 när jag läste nyhetssajterna.. Jag och en kollega var dykare under det aktuella arbetspasset, och jag minns tydligt när larmet gick att det här var något extra ovanligt! Det är inte så ofta vi larmades med anledningen att en dykare saknades, även om jag varit med om det förut! När en dykare saknas så kan eventuellt chansen till överlevnad vara större eftersom personen kanske har en del luft kvar och kanske också andas.. Kungsholmens utryckningområde är hela Stockholms län, och kanske lite till.

Oftast påbörjas framkörningen inom 90 sekunder efter larm, med utryckningsbilarna mot olycksplatsen, under tiden tas kontakt med polisen för en snabbare helikoptertransport istället, där vi då 'lastar om' utefter vägen på nån lämplig plats. Den här decemberdagen låg det dimma i regionen och därför kunde inte polishelikoptern lyfta.. Istället kontaktades helikopterflottiljen i Berga, där dom hade sina Vertolhelikoptrar (Hkp 4), som kan flyga även när det är dimma. Allt detta är historia, numera finns inga Hkp 4, dom såldes senare till USA, och Berga finns ej heller kvar som helikopterdivision sedan länge.. På den tiden hade besättningen en 'jour' på att komma iväg inom maximalt en timme. Dom sattes i alla fall igång och vi dundrade ner till Berga där helikoptern redan var igång på mindre tid än en timme, och vi lastade in 10 man och dykutrustningar, sedan var vi på väg!

Jag vill påstå att vi var nere vid olycksplatsen på mindre än en timme från det att larmet gick! Kvar vid olycksplatsen låg fortfarande dykbåten där den saknade dykaren utgått ifrån, dit hade också Nynäshamns brandförsvars större båt kommit. Vi två som var dykare och en dykarledare vinschades sedan ner på Nyäshamns brandbåt iklädda dykardräkter, och utrustningen vinschades ner efter det. Sedan försvann helikoptern bort till Öja/Landsort för att avvakta vidare behov från oss. Vi åkte bort till 'olycksbåten' 200 meter bort, för att få mer information! Det visade sig att 'M' och hans parkamrat hade dykt på det här fartyget 'Paula', när 'M' plötsligt gjorde tecken att han ville gå upp! Då simmade man bort mot den ena nedstigningslinan som är förankrad i fartyget och som går upp till en boj vid ytan. När parkamraten kom fram till ned/uppstigningslinan så fanns inte 'M' med.. (av någon anledning har ofta sportdykare ingen parlina mellan sig..). Parkamraten letade lite i närmaste omgivningen, men hittade ingen. Han gick därför upp till ytan och larmade de andra dykarna som fanns på dykbåten. Där larmades 112 och samtidigt gick ett par andra dykare ner för att leta efter den försvunne.. men ingen hittades!

När vi kom fram så hade dom själva gjort allt vad dom kunde göra, och när vi kom med 'buller och bång'.. så kunde inte vi göra något mer..! Det visade sig att det här vraket hade två nedstigningslinor från samma boj, den grunda fästpunkten på vraket var ändå på c:a 44 meters djup, och den djupa på 55 meters djup. Samhällets räddningsresurser i akutläget (vi) sträcker sig endast ner till 40 meters djup.. så vi kunde inte göra något! För att dyka djupare så krävs mer utbildning och annan utrustning och andra andningsgaser för att dyka säkert! Det hade dessa avancerade sportdykare, men inte vi. Vid 40 meters djup så kan djupberusningen vara högst påtaglig med vanlig luftandning, och expositionstiden (tiden från det man lämnar ytan tills man måste påbörja uppstigningen) är endast 10 minuter, annars är det risk för dykarsjuka vid uppstigningen (gasbubblor i blodet).

Så vi kunde bara tillsammans med olycksbåten och Nynäs brandbåt åka in till Landsort där helikoptern och de övriga kollegorna väntade. Ingen som var ombord på dykbåten var egentligen polare med den försvunne, det här var en större dykklubb med ganska många medlemmar där den som var intresserad av att dyka en helgdag kunde teckna sig på att åka med, och sedan dök man med någon som också fanns med på resan. De som var med på olycksbåten togs ändå om hand professionellt med debriefing bl.a. Veckan efter så var marinen vid olycksplatsen och sökte med en sjöuggla men hittade ingenting..

Sedan dess har alltså 'M' varit försvunnen, tills han tydligen hittades 21 år senare, nu i maj.. och jag fick ett 'svar' på detta igår kväll, när jag läste om det hela..

En makaber händelse i sammanhanget är att när 'M:s' dödsannons fanns på en sida i DN tre veckor senare, så fanns den helikopterpilot som flög oss ut, 'D' också med sin dödsannons på samma uppslag.. Han hade fått en ek över sig när han fällde träd.. Detta när han jobbade extra ihop med en annan helikopterkollega.. 'D' var en ruskigt trevlig person i sina bästa år!

Men allt detta är nu historia.. det är nio år sen jag slutade med detta..

Tack för mig!

En sån där gul dag..

Vissa ser rött.. andra får nått svart i blicken.. en del är ofta allmänt gråa, som jag.. själv såg jag mest gult denna dag.. kanske bör gå till läkaren..

Sen tog jag av mig dom gula brillorna och gick hem..     Tack för mig!

Ett annat perspektiv..

Och perspektivet är från Kaknästornet mot Stockholm, och lite andra omgivningar.. Det är fint att åka upp här och fota lite annorlunda bilder! På utsiktsplatsen (högst upp) kan man öppna speciella 'fotoluckor' i gallret, och nyckel till dom luckorna lånar man i caféet våningen under. Ytterligare en våning ner går det bra att käka en 'dagens lunch', eller ännu finare mat..

Här är en del bilder tagna från Kaknästornet, nära Gärdet i Stockholm..

Promenaden..

Att ro är trevligt..

Inloppet..

Fjäderholmarna

Längst bort Erstaviksskogarna och Erstaviken, bortom Hellasgården, Nacka strand till höger nära vattnet..

Danvikstull med broöppning, och Globen med Tele 2 arena..

Slussen

Ett par panoraman..

Isbladskärret, med Hägerkolonin i framkant..

Väl nere på backen hittade jag dessa vackra vårblommor.. Förgätmigej och Maskrosor, i Svenska färger..

Och Hägrarna vid Isbladskärret verkar ha lyckats bra..

Farligt läge..

En måsunge knappt flygbar än, råkade hamna lite fel efter att den stressats av en Skata..

Det här är inte ett bra ställe att vara på.. yttre tågspåret vid Solna Station, där åker Arlanda Express förbi i 120 km/tim.. var 15:e minut denna tid..

Plötsligt märker den nått..

För sent..

Det sista man ser av denna mås..

Inte ens en våt fläck eller fjädrar blev kvar..

Ett ögonblick ur verkligheten just idag..       Tack för mig!