Så kom då svaret igår.. 21 år senare..

Ibland är man med om händelser där man undrar vad som hände sedan..

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article22981839.ab 

Eller:

http://www.dn.se/arkiv/stockholm/forsvunnen-dykare-hittad-dod-efter-20-ar/ 

I mitt förra yrke som brandman/räddningsdykare på Kungsholmens brandstation i Stockholm så hade vi vattendykning som en extra specialitet, det är inte alla kommuner i landet som kan upprätthålla en sådan 'dygnet runt beredskap', men antalet människor som rör sig här kombinerat med alla vattenområden som omsluter staden motiverar kostnaden för en sådan beredskap. Jag slutade arbeta där för nio år sedan, efter att ha varit räddningsdykare i 25 år. Vi hade på den tiden c:a 80-100 skarpa dyklarm/år om jag nu minns rätt, detta utöver alla andra larm..

Ett av de dyklarm jag tydligt minns är det som jag fick svaret på igår kväll 10/6 när jag läste nyhetssajterna.. Jag och en kollega var dykare under det aktuella arbetspasset, och jag minns tydligt när larmet gick att det här var något extra ovanligt! Det är inte så ofta vi larmades med anledningen att en dykare saknades, även om jag varit med om det förut! När en dykare saknas så kan eventuellt chansen till överlevnad vara större eftersom personen kanske har en del luft kvar och kanske också andas.. Kungsholmens utryckningområde är hela Stockholms län, och kanske lite till.

Oftast påbörjas framkörningen inom 90 sekunder efter larm, med utryckningsbilarna mot olycksplatsen, under tiden tas kontakt med polisen för en snabbare helikoptertransport istället, där vi då 'lastar om' utefter vägen på nån lämplig plats. Den här decemberdagen låg det dimma i regionen och därför kunde inte polishelikoptern lyfta.. Istället kontaktades helikopterflottiljen i Berga, där dom hade sina Vertolhelikoptrar (Hkp 4), som kan flyga även när det är dimma. Allt detta är historia, numera finns inga Hkp 4, dom såldes senare till USA, och Berga finns ej heller kvar som helikopterdivision sedan länge.. På den tiden hade besättningen en 'jour' på att komma iväg inom maximalt en timme. Dom sattes i alla fall igång och vi dundrade ner till Berga där helikoptern redan var igång på mindre tid än en timme, och vi lastade in 10 man och dykutrustningar, sedan var vi på väg!

Jag vill påstå att vi var nere vid olycksplatsen på mindre än en timme från det att larmet gick! Kvar vid olycksplatsen låg fortfarande dykbåten där den saknade dykaren utgått ifrån, dit hade också Nynäshamns brandförsvars större båt kommit. Vi två som var dykare och en dykarledare vinschades sedan ner på Nyäshamns brandbåt iklädda dykardräkter, och utrustningen vinschades ner efter det. Sedan försvann helikoptern bort till Öja/Landsort för att avvakta vidare behov från oss. Vi åkte bort till 'olycksbåten' 200 meter bort, för att få mer information! Det visade sig att 'M' och hans parkamrat hade dykt på det här fartyget 'Paula', när 'M' plötsligt gjorde tecken att han ville gå upp! Då simmade man bort mot den ena nedstigningslinan som är förankrad i fartyget och som går upp till en boj vid ytan. När parkamraten kom fram till ned/uppstigningslinan så fanns inte 'M' med.. (av någon anledning har ofta sportdykare ingen parlina mellan sig..). Parkamraten letade lite i närmaste omgivningen, men hittade ingen. Han gick därför upp till ytan och larmade de andra dykarna som fanns på dykbåten. Där larmades 112 och samtidigt gick ett par andra dykare ner för att leta efter den försvunne.. men ingen hittades!

När vi kom fram så hade dom själva gjort allt vad dom kunde göra, och när vi kom med 'buller och bång'.. så kunde inte vi göra något mer..! Det visade sig att det här vraket hade två nedstigningslinor från samma boj, den grunda fästpunkten på vraket var ändå på c:a 44 meters djup, och den djupa på 55 meters djup. Samhällets räddningsresurser i akutläget (vi) sträcker sig endast ner till 40 meters djup.. så vi kunde inte göra något! För att dyka djupare så krävs mer utbildning och annan utrustning och andra andningsgaser för att dyka säkert! Det hade dessa avancerade sportdykare, men inte vi. Vid 40 meters djup så kan djupberusningen vara högst påtaglig med vanlig luftandning, och expositionstiden (tiden från det man lämnar ytan tills man måste påbörja uppstigningen) är endast 10 minuter, annars är det risk för dykarsjuka vid uppstigningen (gasbubblor i blodet).

Så vi kunde bara tillsammans med olycksbåten och Nynäs brandbåt åka in till Landsort där helikoptern och de övriga kollegorna väntade. Ingen som var ombord på dykbåten var egentligen polare med den försvunne, det här var en större dykklubb med ganska många medlemmar där den som var intresserad av att dyka en helgdag kunde teckna sig på att åka med, och sedan dök man med någon som också fanns med på resan. De som var med på olycksbåten togs ändå om hand professionellt med debriefing bl.a. Veckan efter så var marinen vid olycksplatsen och sökte med en sjöuggla men hittade ingenting..

Sedan dess har alltså 'M' varit försvunnen, tills han tydligen hittades 21 år senare, nu i maj.. och jag fick ett 'svar' på detta igår kväll, när jag läste om det hela..

En makaber händelse i sammanhanget är att när 'M:s' dödsannons fanns på en sida i DN tre veckor senare, så fanns den helikopterpilot som flög oss ut, 'D' också med sin dödsannons på samma uppslag.. Han hade fått en ek över sig när han fällde träd.. Detta när han jobbade extra ihop med en annan helikopterkollega.. 'D' var en ruskigt trevlig person i sina bästa år!

Men allt detta är nu historia.. det är nio år sen jag slutade med detta..

Tack för mig!

2016-06-11 22:44   ylva_h

Oj, det var lite läskigt! Men ändå skönt för alla att han hittades till sist. Kanske något du funderat på i bland?
Och tragiskt för helikopterpiloten att hamna under ett träd. Med ett så pass riskfyllt yrke så förväntar man sig väl inte att råka ut för en fatal olycka på landbacken...

Svar från ehrsa 2016-06-12 10:10

Hej! Visst har man undrat en hel del genom åren om omständigheterna vid detta larm. Bara att dyka så pass avancerat, så pass sent som i december när dagarna är så korta.. undrar man ju varför? Tror också att det känns bra för de anhöriga att få ett 'slut' nu, det brukar vara så.. Helikopterpilot tror jag inte är speciellt riskfyllt, då är det nog värre med vanliga chaufförsjobb ute i trafiken varje dag.. Men det är ju så, 'livet överraskar'.. hela tiden! Tack! Ylva.
Hälsn!

2016-06-11 22:51   gunte

Intressant men samtidigt en intressant historia.
Ta vara på livet..
Mv/G

Svar från ehrsa 2016-06-12 10:15

Det är absolut så, man ska försöka ta till vara på livet, hela tiden helst.. Det kommer alltid överraskningar ändå, oönskade så väl som önskade.. och till sist så går ju allt åt 'helsike' ändå.. :-) Tack! Gunte.
Hälsn!

2016-06-11 23:21   SiU

Läste om det där igår både i kvällstidningen och Eskilstuna kuriren då han tydligen var hemmahörande i Strängnäs, en tragisk händelse men intressant att läsa din historia om det hela. Har själv jobbat med att ta emot larmsamtal på 112...

Svar från ehrsa 2016-06-12 10:21

Aha! Ja, då vet du hur '112-världen' fungerar.. Det är i alla ett av de larm som jag minns mycket väl under de 29 år som jag jobbat i denna 'bransch'.. Det finns ett antal andra larm som jag också minns mycket väl, men det här sticker ut kanske lite extra bland dessa! Det kändes rätt bra även för mig med den nyheten som fanns i förrgår kväll, man har ju själv undrat hur det gick sen.. Tack! Sirpa.
Hälsn!

SiU 2016-06-12 22:57

Ja en del 112-samtal har etsat sig fast i minnet för alltid och vissa får man nog aldrig svar på hur det gick.... Har även svarat en hel del för Stockholms län så kanske vi t.o.m varit "inblandade" i samma ärenden!

2016-06-12 11:41   imse 59

Det blir nog aldrig för sent att få svar på händelser likt detta. Speciellt för dom anhöriga, men även för dom som jobbat med fallet.
Nu visste ju alla iof. vad som hänt men tänker ibland på fall där anhöriga aldrig får reda på om den försvunna personen är i livet eller inte.
Ing-Marie

Svar från ehrsa 2016-06-12 12:18

Hej! Det är precis så som du säger, att få ett 'svar' för anhöriga är väldigt viktigt, att någon försvunnen hittas, annars är risken stor för mycket 'grubblerier' i framtiden. Som räddningsdykare åkte vi alltid på larm i akutskedet, men hittas ingen då, så övergår det hela till att bli en polisiär uppgift, en eftersökning. Men vi åkte också på många eftersökningar trots det, alla vet hur viktigt det är för anhöriga att en försvunnen person hittas.. Många gånger betalade polisen brandförsvarets arbete då, numera har polisen egna dykare som nog sköter det mesta av eftersökningar av försvunna människor. Angående 'M' som försvann så brukar normalt drunknade människor flyta upp efter en tid, men just dykare har tyngder på sig som ska kompensera en viss flytkraft i dräkten (ofta en torrdräkt), kanske han fått ett hål i torrdräkten så att den vattenfylldes..? Då blir han extra tung, och sjunker för alltid.. Kanske det kommer nån extra information i framtiden när polisen har utrett det hela mer, vad gäller utrustningen, hoppas det! Men det känns ändå bra även för mig att han hittades. Tack! Ing-Marie.
Hälsn!

2016-06-12 12:34   Margareta Cortés

Läskig historia, men det måste vara skönt för de anhöriga att ha fått veta vad som hänt.
Inte lätt med ovissheten för de inblandade.

Svar från ehrsa 2016-06-12 12:51

Hej! Det är exakt så som du säger! Som anhörig är det alltid traumatiskt när något sådant här händer, och man glömmer det ju aldrig! Men i processen att kunna gå vidare psykologiskt så är det viktigt att en person ändå hittas.. Tänk bara på alla anhöriga efter Estoniakatastrofen.. det är väldigt tragiskt! Tack! Margareta.
Hälsn!

Margareta Cortés 2016-06-12 12:55

Estoniaolyckan minns man fortfarande och de anhöriga kommer aldrig att glömma.
Min man är jurist och fick en del boutredningar efter olycksoffer, mycket jobbigt för de anhöriga att inte få veta.

2016-06-13 08:49   Lena Holm

Olyckan var före min tid som dykare och de vrakdyk jag gjort I Stockholms skärgård. Jag uppmärksammade nyheten för att jag känner till personen som hittade dykaren. Intressant att få ta del av din erfarenhet av händelsen. Man kan tycka att ni borde fått information om djupet vid vraket innan ni åkte ut men jag antar att allt går mycket fort.
Hälsningar Lena

Svar från ehrsa 2016-06-13 20:28

Hej! Lena. Vi hade en kille i gruppen som dykt just där en hel del vad jag minns nu, men jag är inte säker på att han jobbade den aktuella dagen när den här olyckan hände, jag tror inte det..? Men sen gör man i stort sett alltid så att när ett larm 'dragits' så åker man i 99,9% fram till en olycksplats, även om man förstår att det kanske inte blir så mycket arbete där. Ganska ofta så kan det vara skärrade personer som ringer, som lämnar felaktiga uppgifter som man inte heller kan lita riktigt på.. I det här fallet så kunde vi själva via ekolod på Nynäs större båt se hur djupt vraket låg, och vi (räddningsledaren, i det här fallet brandmästaren/dykledaren) som en 'myndighet' kunde ta beslutet 'där och då' på plats, att avbryta det hela! För de drabbade dykkamraterna och även anhöriga är det också viktigt att 'samhällets räddningstjänst' ändå åker dit för att kanske göra ett 'försök' i alla fall! De här dykarna var själv väl insatta i problemet med djupet, och bland det första de här dykarna sa till oss när vi kom fram, var just att dom förstod att inte vi kunde göra så mycket.. dom var helt införstådda med att samhällets räddningsresurser inte sträckte sig djupare än 40 meter. I det här läget när vi kom fram till olycksplatsen så blir också räddningsledaren som en 'förlängd arm' på polisens kommande utredningsarbete. Polisen stöttar sig mycket på det som räddningstjänsten iakttagit och varit med om i förstaskedet i sitt utredningsarbete, det är ofta som polisen inte är på plats.. Det vore intressant att få veta mer efter polisens utredning om det här 'fyndet'! Kanske utrustningen så här långt efteråt har eventuella 'spår' att visa upp angående orsaken till att det gick som det gick..? Typ 'hål i dräkten', som blir vattenfylld, kallt, panik, ingen fungerande 'flytväst/stabjacket' eller vad det heter? Det finns ju mycket som kan gå fel.. Hoppas det kommer nån sån info från polisen nån gång framöver! Tack! Lena.
Hälsn!

Lena Holm 2016-06-13 20:45

Tack Jan,
för ditt professionella förtydligande hur det går till. Jag har full förståelse för att man ändå åker ända fram till räddningsplatsen.
Hälsningar Lena

Svar från ehrsa 2016-08-11 21:53

Hej! Lena. Det finns ytterligare 'nyinkomna' kommentarer av den här olyckan. Se kommentarer under din.
Hälsn!

2016-08-11 16:50   RE

Hej. Tack för din berättelse. Du och jag måste då ha träffats då jag var utfärdsledare denna ödesdigra dag då vår dykkamrat M försvann. Vi var sju stycken dykare varav de flesta från en dykarklubb i Sthlm som genomförde dyk på ångfartyget Paula Faulbaum denna vinterdag. Om intresse finns kan jag återkomma med mer information.

Hälsningar R.E.

Svar från ehrsa 2016-08-11 21:29

Godkväll! Ja, vi måste ha träffats! Det var jag och två kamrater till som vinschades ner till Nynäs 'brandbåt' där på platsen. Jag minns också att ni kom till Kungsholmens brandstation lite senare under dagen.
Egentligen har jag lämnat detta bakom mig sedan länge, men det här var ett 'larm' som var väldigt speciellt, det var betydligt mer avancerat än de 'vanliga' dyklarm som jag åkt på under ett kvarts sekel som jag jobbat som 'räddningsdykare', och just det att han var försvunnen var ovanligt! Vi brukade annars alltid hitta personer som försvunnit, och gjorde vi inte det så flöt dom alltid upp senast ett halvår senare.. Men dykare är speciellt, dom har ju ofta vikter och annat som tynger, då kanske man inte flyter upp..

Du har säkert mer detaljer om det hela, och kanske också detaljer som 'rättar' saker som jag har skrivit här ovan. Men det känns inte så viktigt för mig. Även om det var ett ovanligt larm så var det 'ett larm av kanske 80 dyklarm just det året..' Det vore däremot intressant om polisen kommer fram till någon eventuell orsak till olyckan och vad den kan ha berott på? Är det något medicinskt så är det nog svårt, men är det något tekniskt med utrustningen så kanske det fortfarande fanns spår av detta kvar Hör du något om eventuell hittad orsak så vore det intressant att höra detta! Annars så har jag bytt bransch sedan länge, och slutade dyka för 10 år sen, av medicinska skäl. Tack! R.E. för info.
Hälsn!

2016-08-11 21:01   Hans

Det var en ofattbar tragisk olycka som följt mig i alla år då jag undrat vad han hamnat trots intensiva försök med både dykningar på platsen i samband med olyckan och senare med sjöuggla. Det är nog också ett stort antal dykare som genom åren besökt vraket. Mitt intresse för vrakdykningen avtog efter olyckan och jag minns hur otroligt sorligt det var den där dagen i den 2 december 1995. Förutsättningarna för dykningen var optimala. Ingen vind och ovanligt god sikt. Jag minns när vi letade efter M att vi kunde se ovanligt långt med våra lampor. Min parkamrat och jag insåg att han troligen var förlorad, men vi ville ändå gör att försök att gå ner då vi också förstod att ni aldrig skulle kunna dyka då ni väl kom på plats.

Svar från ehrsa 2016-08-11 21:48

Hej! Hans. Jag förstår verkligen att det här är tungt att bära med sig, det är ju något man aldrig vill ska hända, aldrig någonsin! Ändå händer det.. Det går aldrig att gardera sig helt emot, det är liksom en del av livet, det här också! Alla aktiviteter som har ett faromoment i sig kommer förr eller senare att drabbas av olyckor, så är det bara! Hur vågar folk köra motorcykel.. hur vågar folk klättra i berg.. hoppa fallskärm.. vågsurfa i kraftiga vågor.. osv.. Det gäller bara att minimera riskerna så mycket som möjligt.. men 100% säker kan man ändå aldrig bli.. och så kanske det ändå tillstöter något 'medicinskt problem' som man inte hade en aning om.. Ibland måste man acceptera den här risken, annars blir livet för tråkigt tycker jag! Jag minns också hur stilla väder det var när vi kom med helikoptern och vinschades ner, där nere vid Landsort.. Fantastiskt fint egentligen, även om årstiden var den 'mörka'..

Ni gjorde verkligen en fantastisk insats som tog er ner och kunde göra ett eftersök efter den försvunna 'M'! Ni gjorde mer än vad 'hela Svenska samhället' kunde göra i det här akuta skedet! Hoppas någon har gett er 'credit' för detta, det är ni värda flera gånger om! Otroligt bra gjort! Tack så mycket! Hans.
Hälsn!