I Vargreviret..

Fortsättning från denna blogg: http://www.fotosidan.se/blogs/ogonblicksstunder/sodermanland-dar-finns-mycket.htm

DEL 2

Vem vet, har man mycket tur så kanske man kan få se en 'vild' Varg ute i naturen.. Men jag hade ingen tur med Vargen, dock bjuder detta fantastiskt fina område vid Stora Envättern en väldigt vacker skogsnatur! Ett område jag varit i ett flertal gånger genom åren, och gärna återkommer till.. Jag har faktiskt många gånger tänkt att de här relativt stora skogarna skulle nog kunna passa Vargar, de fanns ju i Rialaområdet straxt norr om Stockholm i några år, innan dom plötsligt 'försvann'.. tror att det skedde förra året. Och nu finns det tydligen ett nytt par söder om Stockholm istället.. Stora Envättern är redan nu ett naturreservat, och 'Sörmlandsleden' går här utefter dess norra strand. Det blev den som jag följde denna gång.

Även om ingen Varg sågs så hittade jag ett rätt så stort bestånd av den vackra lilla blomman Linnea! Jag tror att jag har sett den blomman förut, men det är i så fall väldigt längesedan.. En blomma som var en stor favorit hos vår 'blomsterkung' Carl von Linné, och som fick sitt namn Linnea just efter honom.. Man blir lite ödmjuk av att en så stor blomsterkännare som har sett så mycket vackra blommor, ändå väljer något så litet och obetydligt som en Linnea till sin favorit..

                                                              _________________________

I min barndom kallade vi dessa vackra växter för 'Rävsvansar'.. Tydligen så är det en 'fräkenväxt'..

Väldigt vacker i motljus..

Ormbunke..

Okänd blomma..

Så kom jag då fram till denna vackra lilla sjö, Stora Envättern.. Känns som det är något trolskt med den..

Fortsatte min promenad utefter sjöns norra strand..

Sörmlandsleden går här bland alla dessa Tallar, en synnerligen vacker sträcka..

Tänk om Vargarna skulle dyka upp..

Vad skulle man göra då..

Fota så klart.. hoppas jag..

Plötsligt fick jag en känsla.. är det inte någonting.. där borta..

Näe, det var visst bara en del av en stam..

Sedan vände jag.. ville inte gå längre in i den mörka skogen..

Nära stranden så flödade kvällssolen igen..

Tillbaks till den lilla ön..

Vid stigen ner till bilen hittade jag sedan dessa vackra Linneor, en blomma som t.o.m. charmade Linné..

En blomma som finns i mörkaste skogen, dit ljuset knappt når..

Sista solstrålarna som belyser en torrtall, innan jag straxt är tillbaks vid bilen..

Dags att åka hem..  Tack för mig!