ögonblicksbild - med hund i knät och en hand är det lite svårare att fotografera än annars
men det går det också
en mild, solig dag där en strimma belyser en del av en klisterremsa
höstmörkret sänker sig
i en annan del av världen pågår en utplåning genom dödande av människor som tillhör olika muslimska terrorgrupper
och många många andra, oskyldiga, dödas, överlevande, skadas - liv och egendom slås i spillror
tillit och hopp går om intet i djupa själasår
-
alltid måste vi försvara demokratin och den sekulära västerländska rättsstaten - tänker jag
men hur
i dessa religiösa regimer där människan
som människa räknas bort
-
Hitler och Stalin bildade en pakt 1939-41 för att bla dela Polen
-2 dra världskriget var ett faktum
blir 3 dje ett faktum
en ögonblicksbild av ett förflutet skede i nazityskland
är den en bakgrund till det som är uppdämt i Israel nu
redan 1933 byggdes det första koncentrationscentret i Dachau
-
varför vill några utplåna andra människor
är det
storhetsvansinne
är det
religion, folkslag, oliktänkande,
eller att vissa människor inte ses som människor, tex utvecklingsstörda, handikappade mfl
-
den här ögonblicksbilden med den lilla pojken
från Bergen-Belsen 1945
skakar mig
får mig att gråta
över den totala brist på känslor och människokänsla som fanns och finns i den -
dödade människor ligger utspridda längs hans väg
-
vilka är vi
vad händer med pojken
vad hände med min pappa
-
min pappa kämpade till sjöss med Dom Alierade mot nazisterna
han började, som mycket ung, utbilda sig i London till maskiningenjör på fartyg
kriget bröt ut
han blev snabbt omskolad till radiotelegrafist för att delta för Norge
-
i Medelhavet, transportera solstingsjuka frivilligsoldater som kämpat mot Rommel i öknen
tillbaka till Australien
han blev aldrig människa igen efter dom upplevelserna
uppsvällda lik i sjön fullständigt galna australienska män inlåsta i lastrummet under däck - dom spoades med havsvatten och slang som deltagit frivilligt i kriget
för att skydda demokratin mot nazismen
-
flygangrepp i medelhavet - hur ljudet lät - när fartyg sprängdes och dom räddade det som gick
han var med på truppfartyg dagen D - 6 juni 1944
han har visat mig platser när vi var där
på stranden
kom i tanke om allt detta när jag ser och hör om utplåningen som sker nu
det som skedde då
jag vill att det tar slut nu
-
den lilla pojken
har sällskap av små flickor
som undrar var mamma och pappa är
på alla ställen i världen förekommer det
ja
livet är
för oss alla
inne i något, för mig, helt obegripligt
https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/den-hemskaste-av-bilder.htm
fasansfull bild
ja, det värsta är aningslösheten
"vi gjorde som vi blev tillsagda"
vi ser det i USA
bla
jag följer med i trovärdig amerikansk press
och önskar mig livet mer som
Cartier Bressons bild av paren som sitter på Seines slänt med vin och bröd
naivt önskemål kanske, men ändå
/inger
I övrigt är krig fruktansvärt.
jag har en liten GRkamera, lyckas få upp den ur väskan
trixar den under Malte som vill nosa och se om det är ätbart
böjer mig bakom honom som vill kolla
lyckas trycka av
jag vill inte ge mig
nej, kan inte släppa ned Malte för jag är själv just i detta ögonblick
det mesta går att klara
dock ej krig pga religion eller ideologier - en annan planet tycks det vara den dumheten breder ut sig på
ingen av dom har konsekvenstänk
bara hämnd