morgon eller kväll
att läsa andras texter, att kommentera bilder med egen text
plötsligt förstår jag att
det finns
flera olika kategorier
när det gäller fotograferandet
vilka man vill
eller inte vill
skall kommentera
dom bokstavstrogna
som jag inte kan kommunicera med
vi skriver på olika språk
dom som
inte gillar att,
jag lägger ut min text
om
vad bilden ger mig för associationer
det duger inte
dom som tycker om att skapa bilder
utifrån egna förmågor
det är ibland
som om
att det finns
en slags rätt eller fel
en hierarki
kan jag kommentera den eller den
tänker jag ibland
och
blir lite mörkrädd över kategorisering
bara en undran
en dag då korven
kanske
kostar en tia
på Kommersen
som revs
men finns i minnet
och
på bild
/inger
Dans blåsippor dansar - mina trossar sjunger
färggrannt på olika sätt
blåsipporna väcker vårkänslor och minnen
jag kan minnas min lilla hand plocka bukett till mamma
glädjen över att se dom i vas på bordet
stoltheten i mitt lilla bröst
nu är jag vuxen
blåsippor får inte plockas mer
men dom finns där och dansar i sol och vind
minnena finns kvar i handen och bröstet
men, något dåligt
vändes till något bra idag
en förtöjning höll
trossarna till mitt skeppsskrov höll i den känslomässiga stormen
det blev stiltje
fast förankring
då kom trossar och skrov från min bild väl till pass
in i PS med den och en annan och lite ritande
så var saken biff
för mig som hittat mitt uttryck för min glädjekänsla
/inger
bilden skapas i betraktarens öga, sa Mark Rothko - Guernica då frågar Picasso
Picassos Guernica
kräver att du vet vad Guernica är och vad bilden visar
en klart politisk bild över den av italienska fascister och tyska nazister sönderbombade staden
en bild av skräck med ljud i Spanien 1937
ett budskap som väckt fredsälskande människors känslor över hela världen
ett klart ställningstagande krävs av dig som betraktare för att bildens mening kan framstå,
annars du kanske tom förnekar händelsen på samma sätt som vissa förnekar förintelsen
bilden skapas i betraktarens öga
vet du inget så ser du inget
annat än fult eller snyggt
förnekar du, ser du inget alls men kanske vill slå sönder
den som skapat eller budskapet
Mark Rothko går längre i de krav han ställer på beteraktaren, rent själsligt som en möjlighet till abstraktion
där du är ensam med dig själv
som klassisk musik eller jazz tex
det kräver en annan mogenhet och insikt
inget igenkännbart, färgerna med otydliga övergångar
kräver att du är öppen för andra skikt inom dig själv
att du har förmågan att njuta och drömma dig bort
dom här två uttrycken, tycker jag, påverkar betraktaren starkt - omedelbart för den ovane bildtittaren kan dom väcka rädsla
även vrede
båda med sina krav på betraktaren som ligger i uttryckets natur
båda uttrycken kan samtidigt eller var för sig
väcka aggressivitet, förnekanden
eller uttryck som "vilket djävla kladd, det kan ju ett barn göra"
dom kan väcka en politisk, mänsklig insikt och intresse för historien
dom kan väcka drömmar om vad som helst och nå något inom sig själv
så är bild, uttryck för mig
inget jag bara konsumerar
jag vill bli berörd på något sätt av bilder
jag tycker om när bilden väcker en berättelse, minne i mig att tänka vidare på, utveckla
så här tycker jag om bild och konst i det stora, och det står jag för
/inger
men, en konstutställning skall väl visa konst
vad är då konst
eller
vad är ett fotografi
jag visar här ett fotografi - taget på en konstutställning
det kan bli svårt
om en tillhör den gruppen personer som tycker att konst och fotografi skall visa något man känner igen/förstår och tycker är fint
det växer fram en motsättning
det där är väl inte konst - det här är konst
kulturministern sa igår att särarter får stryka på foten
kultur, konst utövare
skall vara entreprenörer
allt skall sälja
/inger
en insikt uppenbarade sig - idag, alldeles nyss
att
under min målartid
med abstrakta akvarellbilder
under min 65 åriga foto-tid
skulpturer
har jag ständigt
sökt
att pressa fram
liv ur något dött
mina fotografier på utställningen
gav mig igår
en tydlig insikt
om
just mitt sökande
jag söker livet, ljuset i mina fotografier
jag försöker pressa fram minsta strimma av liv
ur
det jag fotograferar
nu förstår jag att det är
en illusion
jag gläds åt,
när det, som jag känner, lyckas
samtalen om mina bilder väckte något hos mig, ett nytt sätt att se med andras ögon - besökarnas
vad gör jag nu med detta
tid till att förstå
tid att begripa att nya tankar kan formuleras
utifrån nya förutsättningar
en ny form för uttryck kanske finner sin väg att formuleras
det blir spännande, jag är helt öppen för vad som kommer
nej, nu åker jag till Galleriet, sista dagen och jag kan se det som var och glädjas över den tiden
jag är verkligen glad över denna nya insikt, jag tror jag förstår en del av den
egentligen en hel del
uppväxtvillkoren präglar en människas hela liv, men insikter kan förändra en hel del
/inger