en dagbok med inriktning på småprat

ögonblicksbild - med hund i knät och en hand är det lite svårare att fotografera än annars

men det går det också

en mild, solig dag där en strimma belyser en del av en klisterremsa

höstmörkret sänker sig

i en annan del av världen pågår en utplåning genom dödande av människor som tillhör olika muslimska terrorgrupper

och många många andra, oskyldiga,  dödas, överlevande, skadas -  liv och egendom  slås i spillror

tillit och hopp går om intet i djupa själasår

-

 alltid måste vi försvara demokratin och den sekulära västerländska rättsstaten - tänker jag

men hur

i dessa religiösa regimer  där människan 

som människa räknas bort

-

Hitler och Stalin bildade en pakt 1939-41 för att bla dela Polen

-2 dra världskriget var ett faktum

blir 3 dje ett faktum

en ögonblicksbild av ett förflutet skede i nazityskland

är den en bakgrund till det som är uppdämt i Israel nu

redan 1933 byggdes det första koncentrationscentret i Dachau

-

varför vill några utplåna andra människor

är det

storhetsvansinne

är det

religion, folkslag, oliktänkande,

eller att vissa människor inte ses som människor, tex utvecklingsstörda, handikappade mfl

-

den här ögonblicksbilden med den lilla pojken

från Bergen-Belsen 1945

skakar mig

får mig att gråta

över den totala brist på känslor och människokänsla som fanns och finns i den - 

dödade människor ligger utspridda längs hans väg

-

vilka är vi

vad händer med pojken

vad hände med min pappa

-

min pappa kämpade till sjöss med Dom Alierade mot nazisterna

han började, som mycket ung, utbilda sig i London  till maskiningenjör på fartyg

kriget bröt ut

han blev snabbt omskolad till radiotelegrafist för att delta för Norge

-

 i Medelhavet, transportera solstingsjuka frivilligsoldater som kämpat mot Rommel i öknen

tillbaka till Australien

han blev aldrig människa igen efter dom upplevelserna

uppsvällda lik i sjön     fullständigt galna  australienska män inlåsta i lastrummet under däck - dom spoades med havsvatten och slang som deltagit frivilligt i kriget

för att skydda demokratin mot nazismen

-

flygangrepp i medelhavet - hur ljudet lät - när fartyg sprängdes och dom räddade det som gick

han var med på truppfartyg dagen D - 6 juni 1944

han har visat mig platser när vi var där

på stranden

kom i tanke om allt detta när jag ser och hör om utplåningen som sker nu

det som skedde då

jag vill att det tar slut nu

-

den lilla pojken 

har sällskap av små flickor

som undrar var mamma och pappa är

på alla ställen i världen förekommer det

Inlagt 2024-10-12 20:35 | Läst 218 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Tänkvärt....
Svar från morgondotter 2024-10-13 12:21
tack
ja
livet är
för oss alla
inne i något, för mig, helt obegripligt
Svar från morgondotter 2024-10-13 11:23
tack
fasansfull bild
ja, det värsta är aningslösheten
"vi gjorde som vi blev tillsagda"
vi ser det i USA
bla
jag följer med i trovärdig amerikansk press
och önskar mig livet mer som
Cartier Bressons bild av paren som sitter på Seines slänt med vin och bröd
naivt önskemål kanske, men ändå
/inger
Även om det är krångligt att fota med en hund i knät, så är det bra mysigt ändå.
I övrigt är krig fruktansvärt.
Svar från morgondotter 2024-10-13 12:32
situationen är komisk
jag har en liten GRkamera, lyckas få upp den ur väskan
trixar den under Malte som vill nosa och se om det är ätbart
böjer mig bakom honom som vill kolla
lyckas trycka av
jag vill inte ge mig
nej, kan inte släppa ned Malte för jag är själv just i detta ögonblick
det mesta går att klara
dock ej krig pga religion eller ideologier - en annan planet tycks det vara den dumheten breder ut sig på
ingen av dom har konsekvenstänk
bara hämnd