på väg ut till Grenen i Skagen finns en liten barrskog av en sort jag inte sett förr, rester från första planteringen,,,

marken är sur och består av små mjuka kottar

inget växer i detta  förutom barrträden

och

två björkar

som dock sågades av 

fult och högt

lite längre bort, gräs, kottar, mossa

den äldsta av dom har utvecklat en hel krona på toppen

små mjuka grenar med blad

som lyser i solen

den andra försökte men dog

dessa två följde jag under olika årstider

den levande kämpade på och var så vacker

hela detta lilla område, kanske 250x250 kvm bestod av träd som sannolikt importerades från Österrike på 18 hundratalet för att hindra sandflykten

Skagen 

udden i norr där Skagerack och Kattegatt möts i en vit linje ut i havet

sand

fisk

fåglar

hade inte funnits kvar om inte ett fiskarsamhälle byggts upp

och

skogar planterats

jag har bott där

och lärt känna naturen

lite grann

/inger

andra fotografers/konstnärers bilder - jag tittar bara i flödet på bild och läser bloggar, vissa - ser alltså inget mer

snål som fan

eller

vill inte

vill inte se annat än det som läggs ut

det som jag antar någon känner att den vill visa oss andra, berätta om, som personen vill antingen ha kommentarer på

eller

bara bjuda på

så är det för mig i alla fall

efter många utställningar jag besökt under åren

är det få som jag tycker ger ett utvecklande, ett känslomässigt intryck

i sit uttryck

som känns då och då i minnet

många är skickligt gjorda,  rent tekniskt, men ofta fantasilösa

upprepande, snyggt inramade små  eller stora bilder på rad

dyra med känd fotograf

sen finns det annat

kända just för sitt egna utryck

bilder som vågar beröra med sitt innehåll 

några fotografer bygger vidare på andas ide'er

andra utvecklar eget

säger jag - tycker jag

som gör bilder, bara, spontant

saken tycks vara att dom flesta har ett intresse riktat åt något håll 

behov av uttryck som alltid är en spegling av något

 spontana intryck skapar mitt spontana uttryck ur mitt inre liv

känslan vid uppvaknandet om morgonen är, faktiskt, alltid positiv

men vid nyhetsläsning, mm privatlivet  kan det ske något som fångar min uppmärksamhet och skapar lust till uttryck

utan annat än koncentration, fiske i arkiv och psyke

därför saknar mina bilder en gemensam linje, struktur, vad jag tror i alla fall

skönt att förstå det

genom en blogg jag läste, med många bilder, tittade jag på den personens sida

och fann en struktur

jag saknar uttrycksstruktur helt enkelt

shit happens

bilden här ovan, från 2018 - det tysta ropet

ett porträtt av hur jag kände mig

efter trettio år med en psykopat som tömde min självkänsla

inte fysiskt våld men smidigt psykiskt 

spontant uttryckt

men svårt för mig att ta in

/inger

jag vet att finn skäl att visa, förmedla sina bilder via bloggar eller annat

någon vill visa och berätta

underbart att det är så och glad är jag att få se och läsa  så mycket intressant

det ser jag nu

men andra kanaler än FS och FB orkar jag inte med

känner mig lätt invaderad av alla intryck

en morgon med blå lek, kallt med lätt molnighet

/inger

läste just en intressant blogg om dokumentär fotografi - F S skapa en ny möjlighet för .....

tänk om FS kunde utveckla en  möjlighet att visa längre sekvenser av tex dokumentära bilder, resor, fåglar,experimentella bilder mm 

med eventuell text och berättelse om tanken

liknande det som fanns förr

utställning tror jag det hette

det blir så trist med dessa ensamma bilder, jag känner det är så trist att titta och kommentera till vems glädje

och

det finns så många intressanta fotografer som har så mycket att visa

visst vore det väl kul med något nytt att

använda sina bilder i

något som kräver lite 

/inger

som kvinna med mångårig erfarenhet som sådan, vill jag säga att demokratier, oftast, till viss del, har en

kvinnolevnadsmöjlig utgångspunkt

medan

många av världens länder har en totalitär inställning

nu ingen sång eller tal utomhus i en diktatur

kvinnor stenas eller omskärs

dödas för fel hårdöljning mm mm

i Sverige slapp vi av med en del tack vare begåvade kvinnors modiga kamp

en del negativa känslor finns kvar

djupt i vissa män/iskors världsbild

fler av oss kvinnor, som grupp

eller

enskilda individer

erfar av och till

detta i vårt dagliga liv

vissa  naturligtvis aldrig

nedlåtande bemötande

tafsande uttryck som humor

i tal eller bild

mm mm

enfaldiga ansatser  som en jordbruksminister som hade skakningar i benen som gjorde att han med händerna försökte stoppa det och på så vis rörde vid kvinnan bredvids bara ben under kjolen

en sjukdom som jag tror är utbredd på tunnelbanor och liknande färdmedel, bara ett grovt antagande från min sida naturligtvis

"gud vad hon  tjatar om det", tänker någon

bara en sådan tanke

från någon som tror sig ha rätten att tänka den

säger mycket om samhället vi lever i

bara det att jag får ide'n ill bilden som är ett hopkok av eget och okändas

ja, jag har varit  en ung kvinna, vuxen kvinna, mogen kvinna 

och har varit med om många bra relationer med jämställda män, riktigt många

men också erfarit det motsatta

övergrepp rent intellektuellt

övergrepp  rent fysiskt

ja, nu har jag lättat lite på trycket över kvinnors situation i världen

/inger