Själv känner jag mig inte träffad alls av dina ord. Jag har aldrig under mitt långa liv trängt mig på någon kvinna – tanken har inte fallit mig in. Kvinnorna har gillat mig – fast jag var en vit medelålders man, men numera en gammal dito... :-)

Det ligger ju i sakens natur att demokratin ger större möjligheter till frihet. Människor har kämpat för demokratiska friheter, precis som kvinnor har kämpat för kvinnornas friheter. Det har kostat mycket i båda fallen. Mycket hård strävan och mycket möda.

Jag tycker att i Sverige har kvinnorna nått långt och vunnit mycket. Det är bara att titta på faktiska bevisbara förhållanden – och sedan jämföra internationellt. Sådana framgångar skall man nog vara aktsam om.

Något som jag i det sammanhanget inte förstår - och som jag undrar om du begriper, är hur kvinnor, speciellt vänsterkvinnor, håller på och gullar med teokratiska islamistiska grupperingar. Det är folk som omedelbart skulle stryka ett stort rött sträck över allt vad kvinnorätigheter är om dom kommer till makten – vilket är vad dom har gjort där dom är vid makten.

Unga testosteronstinna halvpojkar åker runt med sina bilar i Malmö. Tutar och skriker och viftar med hamasflaggor. Vad tror du skulle hända med kvinnorättigheter om dom kom till makt och inflytande?

Jag håller med dig i din inledning. Jag tror därför att vi alltid måste försvara demokratin och den sekulära västerländska rättsstaten först. Den är grunden för allt det andra – även kvinnornas rättigheter.

Förresten - tror du att någon annan törs kasta sig in i den här debatten... :-D

Bra skrivet. Och Hamasgubbarna, skitstövlar och lösa i köttet som det hette förr i tiden om gubbar som hade svårt för kvinnor (deras fantasi galopperade iväg i allt). Och lika illa med en korrupt regim på andra sidan. Inte undra på att man faktiskt kan må fysiskt illa på morgnarna vid tidningsläsningen. Det är bara för mycket att göra, och jag vill bara inte ta ansvar för andra mäns dumheter. (Men tuppkycklingarna ska ha en hurril, minst.)
/Gunnar S